Nu på Fredag är det bandymatch i Edsbyn. Hammarby kommer på besök och det brukar ofta vara trevliga matcher att beskåda.
Designern och tillika modellen av denna kreation föredrar att vara anonym då han kommer från Bollnäs, Edsbyns ärkefiende i bandy och dessutom är han Bajare i själ och hjärta.

Att tillstå en av dessa brister när man bor i Edsbyn kan vara ödestigert.

Att offentligt bekänna bägge dessa karaktärsvagheter resulterar med säkerhet till social utfrysning och kan i värsta fall  medföra fara för livet.

Outfittan är döpt till "Den Ambivalente Bandysupporten"


På fötterna sitter ett par LurvTussar. Dessa klenoder härstammar från tidigt 80-tal och kommer aldrig att bli passé.
Den vita tröjan med gröna detaljer som skymtar under den fodrade skjortan är naturligtvis Bajens supportertröja. Som alla dessa tröjor sitter nummer 12 på ryggen eftersom Bajens klack är den tolfte spelaren. Är det inte poetiskt så säg?
Avslutningsvis sitter på huvudet en käck mössa som signalerar att bäraren av huvudbonaden hejjar på Edsbyn!

Vi höjer klubborna mot skyn, hejja hejja Byn!
Bajen, bärs och rakade brudar!

Vilket klingar bäst?

Gå och lägg dig nu!

Ja jag ska, bara en liten länk till Det här var en helt underbar sida.

Cool musik  av coola musiker inspelad i baksätet på en taxi!

Have fun! Själv ska jag gå och lägga mig.

Sambon är fortfarande i Bålsta så jag skiter i att bada innan jag går till sängs!
Slusken börjar växa i mig så det är tur hon kommer hem i morgon!

GoNatt!

det beror på att jag börjar bli trött men jg tyckte det här var hysteriskt roligt!

>
Best of Elevator - The best bloopers are here

Efter att ha kommit över den värsta bluesen genom att titta igenom H C B i Vadstenas trevliga blogg tänkte jag att det skulle vara på sin plats att pusha för hans klockrena tips om hur man skapar och underhåller en personlig, trevlig och intressant blogg.

Så håll till godo, ni stackars få vilsna läsare som hittat hit till mig, följ den här länken.

Sambon är i Bålsta, jag är hemma.........

Man, I'v got the blues....

Det slog mig i går när jag satt och botaniserade bland mina och andras favoritbloggar att jag är jämnförelsevis högst medioker skribent.
 I och för sig så har jag inte aspirerat på någont annat heller. Däremot måste jag säga att jag ibland blixtrar till och lämnar helt exelenta kommentarer.
Små korta, fyndiga och ibland roliga one-liners. Lite grann som bloggsfärens svar på Bruce Willis.

Tänkte jag skulle förklara underrubriken "Pappor skall inte bära smycken" i inlägget Det är de små detaljerna som gör det.

För några år sedan så låg jag på en badstrand i närheten av Rättvik och njöt av en, kanske inte så välförtjänt men ändock, semestervecka.

Jag låg där på handduken, njöt av utsikten bakom mina solglasögon och hade det allmänt bra. Mina då ganska små döttrar sprang omkring och lekte i vattnet. Helt plötsligt stultatde det fram en liten kille på kanske 3 år. Han tittade stint på mig, pekade på mitt halsband och sa just "Pappor ska inte bära smycken!!"

Vad svarar man på det?
-Hörrödudu din lilla snorunge. Bara för att din pappa är så fast i sin egen machoimage att han inte vågar bära ett smycke betyder inte det att andra är lika osäkra som han!

Eller:
-Vaddå smycke, det här är en snara som jag har kvar som ett minne från lynchningen jag överlevde!

Eller:
-Det där är faktiskt ett koppel som min härskarinna använder när hon dominerar mig.

Innan jag hann säga något så försvann killen bland alla lekande barn på stranden och lämnade mig konfunderad med mina tankar.

Till min stora förvåning har jag upptäckt en ny sida av min personlighet. Jag trodde jag hade ganska så bra koll på mig själv, men en sak visste jag inte och det är att:
Jag älskar att umgås och prata med gamla gubbar!

Nyligen var jag och inhandlade spån till hästarna. Tidigare har vi handlat det på Granngården men nu hade jag fått nys om att det fanns spån att hämta/köpa på en gård strax utanför Bynn.
Gården ligger på vägen till/från sambons jobb. Så en dag när jag lämnade henne för dagens slit stannade jag till på gården och jag knackade på för att höra om jag kunde få förvärva lite spån.

Långt där inne i huset hörde jag ett.
-JaaAa? Köm iin..

Jag klev in i en farste (kallhall), öppnade dörren till höger och kom in i ett kök som inte var av denna världen. Det var ett kök som inte känt en kvinnas hand på ungefär en genaration.
Diskbänken och övriga arbetsytor var belamrade med kastruller, tallrikar, koppar, bestick och ymsehanna bråte som låg huller om buller.
Mitt på golvet stod ett gammalt slagbord med en bleknad vaxduk. På var sida om bordet vinglade två väl nötta pinnstolar med flagnad färg.
 Under det enda fönstret stod en gammal kökssoffa.

-Stääng döra.

Orden yttrades av en ganska lång, gänglig och otroligt smal äldre man som stod mitt på golvet. På fötterna hade han ett par trasiga skinntofflor. I övrigt var han klädd i ett ordentligt skitigt blåställ. Hans mest framträdande egenskap var en otroligt lång och böjd näsa som fick honom att se ut som en rovfågel. Hade det inte varit för de glada plirande ögonen och det tandlösa leendet skulle han nästan ha varit skrämmande.

På en av pinnstolarna satt en annan man i ungfär samma ålder. Efter en snabb blick var det enkelt att konstatera att det måste vara en bror till mannen som stod på golvet. Även om mannen på stolen inte var lika lång så gick det inte att missta sig på de plirande ögonen, det varma leendet och den utmärkande näsan.

-Jo, vi skulle te å ät. Sa mannen på stolen.

Hur jag än tittade mig omkring så såg jag inget som tillnärmelsevis skulle kunna betecknas som mat någonstans bland röran men jag kommenterade inte det.

Jag presenterade mig och framförde mitt ärende.

45 min senare hade gubbarna ännu inte ätit men jag hade fått mig till livs flera goda historier, en rundtur på gården och i snickeriverkstan.
Spånaffären avklarades på 3 minuter och var helt klart av underordnad betydelse för dessa underbara gubbar.

Jag längtar redan tills jag skall dit och hämta mer spån.

När jag berättade för sambon om mitt besök hos dessa gubbar så hävdade hon med bestämdhet att om jag inte hade henne som tog hand om mig så skulle jag vara likadan. Sjava runt i samma gamla kläder, bada när jag själv ville (typ 2 ggr per år) och strunta i disken. Däremot sa hon, så skulle jag kunna hålla mig vid liv eftersom jag enligt sambon är en förstklassig kock.

Det är tur för mig att jag har min sambo så jag inte förvandlas till en slusk. Om än med glatt humör och plirande ögon.

Om snön och vintern.

Men  vackert är det!

Ja efter en vecka med påsdiet kan jag bara konstatera att det har givit önskvärd effekt. Jag har varit matt, hungrig och orkeslös. Att skotta 4 dm tung nysnö i lördags var ingen lek. Nu är det väl inte den effekten som jag var ute efter. Men förutom dessa små biverkningar har jag minskat både i vikt och omfång. Så vi fortsätter att skaka soppor några veckor till.

Inom mode finns det somvi känner till flera olika inriktningar.

På ena sidan sidan har vi VacUum, Stilren och med en osvkilig känsla för vårens och sommarens trender. En trändsättare med en helt egen stil. En stil som det inte går att inte älska.

På andra sidan har vi Klatuu.
Modeskaparen som alltid försöker blanda färg, material och plagg med maximal funktionallitet.



Kvällen utfitta kallsas "Mocka Rent"
Med en lagom orakad look presenteras först stolt ett par röda knäsockor, mjuka, sköna och elegant nerhasade runt anklarna. Därefter kommer ett par lagom käckt slitna jägarbyxor som ser ut att vara 3 nummer för stora.
För att ge den där genuint äkta bonnlooken kommer sedan en smått skrikig fleecejacka med dragkedja.
Utfittan fulländas med en klassisk keps. Just denna keps är det som kynter ihop denna utfitt. Genom ett innovativt nytänknande och förmåga att se utanför givna ramar har designer med hjälp av enkla medel (silvertejp och lampa från rusta) lyckats skapa den ultimata looken för en dag i stallet..

Även om byxorna ser att ut att vara ganska säckiga så är sanningen den att dom är alldeles för små runt midjan. Men det går att fixa med lite kreativ sömmnad!


Lets rock!

Jahaja, undrar just om man skulle skriva ett inlägg om jobbet?

För det är så att de sista dagarna har jag fått  lite feedback från en läsare som endast verkar läsa inlägg som handlar om just jobbet.
Eller läsaren verkar anse att det är endast dessa inlägg som är värda att kommentera.  Oavsett hur gamla inläggen är så har jag fått små glada tillrop via kommenarer från just den här läsaren.

Lite smickrad känner jag mig att läsaren i fråga orkar sitta och titta igenom mina inlägg för att hitta något att kommentera. Till vederbörande vill jag bara säga att du är mer än välkommen att fortsätta titta in här.
Man vet aldrig, förr eller senare så kanske det kommer ett riktigt inlägg om jobbet. Eller så kanske något annat jag skriver berör så pass mycket att en kommentar kan vara på sin plats.

En kommentar från en "anonym" läsare är lika mycket värd som från en känd läsare. Eller för att uttrycka det annorlunda: All publicitet är bra publicitet. Eller så kan man kanske säga som Lundell: En inställd spelning är också en spelning.
Vad faen han nu menar med det!?

Ja, jag vet inte själv vad jag menade med ovanstående stycke.

Jag lider av kaloribrist, är förvirrad och tänker gå lägga mig nu.

Känner mig lite orkeslös så här på eftermiddagen.

Det kan ju bero på att jag hittils idag bara fått i mig 316 kalorier.
316 stycken ynka kalorier!!

Det är ju tammefaen ingenting. Jag fick en chock när jag såg hur lite energi dom där påsarna från Cambridge innehåller. Nog trodde jag att man i alla fall skulle få i sig 1000 - 1200 kalorier på en dag.
Men en påse innehåller 158 kcal och idag har jag tryckt i mig två påsar.

Med hjälp av min okuvliga vilja och envishet kanske jag kan uppbåda tillräckligt med energi för att skaka ihop en påse till och på så sätt komma upp i den hisnande mängden av 474 kalorier.

Eller kanske jag helt enklet skall lägga mig ner på golvet i en ynklig hög och vänta på att sambon kommer hem och tar hand om mig. Hon borde iofs vara i samma orkeslösa skick som jag eftersom vi går på samma diet.

Men kvinnan är väl det starkare könet?

Jo, det blir  nog så.

Ryggläge.

På golvet.

I väntan på sambon.

Ska se om jag hinner få till ett inlägg medan jag sitter och väntar på att då komma in till tandläkaren. I går satt vi och tittade på idrottsgalan. Och jösses vad Carolina klyft var duktig och prata inför folk. Om hon ville skulle hon kunna bli en perfekt programledare.

Satt och läste den alltid lika underhållande bloggen hos VaCuum och blev smått rörd när han skrev om sin, som han trodde, för alltid förlorade kärlek. Någon som han tappade kontakten med för 22 år sedan och nu har hittat igen via Internet.

Anledningen till min sentimentala reaktion på hans text är att jag är i samma situation själv.

För 29 år sedan hade jag en smått magisk kväll på en julfest arrangerad av gymnasieskolan jag då gick på. Anledningen till magin var natruligtvis en flicka.
Flickan jag träffade den där kvällen var den där tjejen man gick och tittade på, log mot och försökte charma.
En blond klassisk skönhet som verkade helt omedveten om hur fantastisk vacker hon var. Även fast hon var stadens Lucia verkade hon helt oförstående om den glans som omgav henne.

Vid den tidpunkten var vi kanske alltför olika, kom från alltför skilda värdar för att vi skulle kunna ha ett varaktigt förhållande. Men under årens lopp har jag ofta tänkt på henne och undrat vad det hade blivit av henne och hur hon hade det.

För cirka ett och ett halvt år sedan damp det ner ett mail via Facebook och döm om min förvåning när det var den där otroliga flickan som undrade om jag kom ihåg henne.

Den där flickan hade utvecklas till en fantasktisk kvinna, det ena ledde till det andra och i sommar skall vi gifta oss!

Eller: Pappor skall inte bära smycken!


Eftersom det har verkar ha uppstått en viss förvirring vad gäller mina accesoarer tänkte jag klargöra hur det ligger till och förklara lite hur jag tänker.

Som alltid är det viktigt att tänka på de små detaljerna. De där små extra tilläggen som gör att en outfit fungerar. Helt enkelt det som sätter pricken över i!

I mitt fall ville jag i fredags trycka på min manlighet och hade därför valt att på ena armen bära en lagom tung klocka med svart boett som matchade min övriga utfitt. Klockan är en julklapp och jag kan bara gissa att den är inköp på någon trendig butik i New York eller Paris.

På den andra armen bär jag inte två klockor som någon har trott utan ett stilrent svart armband. För att inte armbandet skall ta över utfittan så valde jag ett armand utan nitar som är inköpt på Hudik Marknad för 80 kr, ett fynd!

Runt halsen valde jag att ta mitt lagom diskreta guldhalsband som alltid fungerar till svart.



Eftersom jag alltid har varit en trendsättare var jag naturligtvis väldigt tidig med att skaffa mig en tatuering. När man väljer tatuering är det extremt viktigt att tänka på att man skaffar något som speglar ens personlighet. Ett motiv som förmedlar det innersta väsendet.
Efter moget övervägande blev det i mitt fall...........


........en skunk??!!!??!!!!!!!!

Uppmärksam som jag är så har jag upptäckt Team Hannas hemliga vapen till sin framgång. Kören utstrålar spelglädje, energi, röj och djävlaranamma. Allt detta kommer sig av att dom lirar Traste Lindens Kvintett i bussen! TLK är ju världens bästa hälsingska liveband.

Ja vad skall man säga?

Jag vet inte om jag skall skälla och gnälla eller vara glad och gratulera.

Ibland så tror jag att den tv-tittande delen av Sveriges befolkning drabbas av akut och unison tillfällig sinnesförvirring! Jag menar, nu har Team Magnus varit sämst i körslaget 3 eller 4 veckor i rad. En kör bestående av medelmåttiga soloartister som bara vill framhäva sig själv och knappt en enda gång lyckats prestera en ren stämsång. Ändock lyckas dom vecka efter vecka slå ut den ena eminenta kören efter den andra.
Det skulle jag kunna skälla på hur länge som helst.

Men å andra sidan då sa har ju samma del av befolkningen vecka efter vecka röstat fram Team Hanna!

Troligtvis så är det så att den del av befolkningen som har utsökt smak, oklanderig känsla för kvalite, säkert musiköra och osvikligt estetiskt omdöme......som jag, vi röstar på Hanna

Medan resten av de obildade stackarna som inte kan skilja en Dom Perignon från en Asti röstar på Magnus.
Ja, så måste det vara!

Fredag kväll som det är satsar jag på en ledig look med stilsäkert svart underställ från Craft som inhaldlas på InterSport i Bollnäs. På överkroppen har jag en ledig tröja av typen Collage, också den svart men med åskblåa detaljer som accentuerar min i övrigt ganska mörka och grå look på ett trevligt sätt.
På fötterna har jag två par strumpor av vilka det yttersta paret är ett par jägargröna tjockstrumpor som jag gärna bär elegant nerhasade för den där lediga looken.


Vad som inte framgår av bilden är att kvällens doft heter "Hästar från Målda" och uppskattas väl kanske mest av en väldigt tolerant och kär sambo.....om ens av henne.

Ytterligare modetips hittas med fördel hos Gnidkungens Modeavdelning
Vi väntar även med spänning på en outfit från Naugthy Simone

Sitter här på kvällskvisten och botaniserar bland mina favoritbloggar. Som sällskap har jag en dramm av Highland Park 15 year.


Glaset är som ni kanske ser inköpt på den eminenta krogen Akkurat.
Även om jag i vanliga fall föredrar droppar från Islay så är denna höglandswisky en riktig höjdare. Silkeslen och samtidigt robust med en aning tjära.
Passar alldeles utmärkt en torsdagskväll!

Bloggen som är öppen på datorn i bakgrunden är Tyskungen, en av mina absoluta favoriter. Hoppas han kan förlåta om mina kommentarer kanske blir lite färgade av mitt intag :)
Andra favoritbloggar som också föräras regelbundna besök är BUMS, Vacuum,  Gnidkungen och naturligtvis TheLoveOfMyLife. Sådärja några nämnda och många glömda :)

Ps. Måste ju promota mina döttrar också,  Carro och Johanna

Jo vi har ju 5 katter här på gården. Alla är i första hand natruligtvis anställda som råttfångare.

Nu vet jag inte om det beror på att hela råttstammen i området är utrotad eller om katterna helt har missuppfattat sin primära uppgift.
För dom är aldrig så alerta och vakna som när jag står och lagar mat.


För att inte tala om när man lägger upp kattmat i deras skålar.


Jaja, ruinerar inte katterna oss på kattmat så fixar nog de 5 hundarna det! :))

Tur att man älskar djur!

Satt här på morgonen och läste en artikel i lokaltidningen om en kille som med hjälp av sin blogg blivit inbjuden till ett konvent i Bryssel! Han skriver på engelska om bland annat filsofi och musik. Kul för honom tänkte jag.

Jag fortsätter att läsa och blir upprörd och chockad! Killen häver ur sig att bloggar ofta används på fel sätt. Man skirver om mode och kastar skit på varandra. Vad i hela helv.. menar han med ett sådant uttalande. Själva grundidén med bloggande är väl att man skall få skriva om vad man vill.
Jag vill inte ha någon liten snorvalp som talar om för mig vad jag får och inte får skriva om!

Tänk dig själv om t.ex. Blondinbella inte fick srkiva om mode eller dagen outfit. Vad skulle hon då skriva om? Då skulle Blondinbella vara helt vilse och inte kunna skriva något.

Vänta lite nu.................hmmmmmm


Jamenvaffae! Han har ju helt rätt!

Jag skall genast leta reda på Fredrik Olssons från Edsbyns blogg och gratulera honom!

Sitter här och funderar lite på vad man får ut av att curla. Alltså att bildligt tala sopa rent framför och lägga allt till rätta för att underlätta. Med andra ord göra nästan allt för någon eller några andra.

Oftast när man pratar om detta fenomen så är det väl curlingförädrar man tänker på. Som förälder själv vet jag vad svårt det kan vara att inte curla för mycket. Jag vill ju ge mina barn så mycket stöd och hjälp som jag bara kan.
Men om man curlar för mycket så tror jag att man biter sig själv i svansen. Dels så har barn ett visst problem att visa tacksamhet :))

Del så är det väl så att om jag alltid plockar undan disken efter dom eller tar hand om all tvätt från en hög på golvet till prydligt invikt i garderoben så ser dom naturligtvis som det är självklart att jag skall göra det.
Barnen får det bekvämt och tryggt men dom ser inte allt arbete som ligger bakom och det blir en självklarhet att disken på något magiskt vis försvinner från matbordet.

Detta resulterar med ganska stor säkerhet att dom senare kan få svårt att lära sig ta eget ansvar.

För vissa personer är det en helt naturlig läggning att curla. Att ha en sådan person på tex arbetsplatsen kan vara ganska behagligt.

Det kan bli  en ganska trygg och lugn miljö omkring en sådan person. De andra behöver inte ta något ansvar för att det skall finnas nykokt kaffe i fikarummet eller att blommorna blir vattnade.

Som vuxen ser man detta på ett annat sätt än barn och kan ge personen uppskattning för det arbete den lägger ner.

Men alla vuxna är ju inte alltid så vuxna.......

Likt vacuum, tyskungen och andra prominenta bloggare känner även jag av bloggtorkan.
Även om det för mig snarare är ett konstant än tillfälligt tillstånd. Det är ju inte så att det saknas saker att skriva om.
Tex svenska tv-tittares oförmåga att göra kloka beslut. Eller hur mycket bättre sverige skulle vara om jag var diktator.
Men viljan och inspirationen vill liksom inte infinna sig.
Det kan ju bero på att jag mår så bra och är så kär att jag inte kan hitta den där glöden som behövs för att gnälla och beklaga mig.

Livet leker och jag med den!

Inte den egentliga ringen som sitter på mitt finger men ändå.
Nu har sambon sagt åt mig att gå och duscha för jag luktar häst. Min styvfar brukar säga att jag är stark så det luktar häst av mig. Undrar om jag kan skylla på det??

Okay, jag erkänner att jag inte är någon stjärna på bildbehandling och design i största allmänhet. Men nu har jag i alla fall lyckats knåpa ihop en ny header till denna blygsamma lilla blogg.

Jag brukar ju alltid hävda att innehållet är viktigare en uteseendet och förpackningen men eftersom innehållet här har varit ganska klent den sista tiden så kan det kanske vara på sin plats med en liten ansiktslyftning.

Om det blev bättre eller sämre än tidigare låter jag däremot vara osagt.

May the force be with you!

Idag är det myggfritt som vi säger här uppe. Minus 20 grader. Klart, fint och vindstilla är det i alla fall.

I morse eldade jag i vedspisen och kokade (ja eller värmde då) risgrynsgröt. Det blir så härlig värme i köket av vedspisen.

Sambon firrar runt i vårt lilla hus och städar undan lite julsaker. Själv gruvar jag mig för att gå ut och slå på skor på vårat lilla russ. Ja, lilla och lilla föresten. Han är så tjock så han knappt får plats i sitt täcke.

Men det är som sagt minus 20 ute och även om det inte är så kallt i stallet så är det tillräckligt kallt för att jag skall gruva mig. Har iaf varit ut och hämtat verktygen från stallet så dom får värma på sig lite. Om jag gruvar mig lite till så kanske det blir för mörkt för att sko och då får jag ta det på tisdag när jag är ledig istället........



Hästarna står och vill bli insläppta. Så nu får det vara färdiggruvat!

Ja ett inlägg kan det väl bli så här i årets andra skälvande timme.

Nyårsafton på Wästgårds har varit myket trevlig med god mat och för min del ICAs Passionsfrukt!

Det är övervägande enbart positivt att bo på landet. Närheten till naturen, djuren på gården, friheten och allt det där.
Men en liten nackdel är ju att man måste sätta sig i bilen och köra iväg om man skall umgås med några andra än just djuren och familjen. Detta resulterade för min del i en helt nykter avslutning på det förra året.

Även om "Hertingen" på Wästgårds med sitt alltid lika smittsamma leende glatt förklarade att det minsann inte finns några poliser här uppe i skogarna så har jag inte bott här tillräckligt länge för att med gott samvete kunna sätta mig bakom ratten med mer en de 0.2 promille som idag är tillåtet.

För att kompensera lite och kanske knappa in lite på Sambons promillehalt sitter jag nu med ett glas Single Malt.
Clynelish Distillers Edition visade sig vara en ganska kraftig liten herre med en aning rökighet. Riktigt bra är den.

En riktigt god fortsättning på det nya året önskar jag de få stackar som ibland irrar sig till min blogg!!