Det är kallt i maskinrummet!

Vad fan skulle jag ut idag och göra! Ser ni bilen 10 meter framför mig?

Okay, medan vi är inne på långhåriga killar så måste jag ju lägga in ett par klipp på hjältarna från 70-talet. Dom håller på fortfarande och är lika långhåriga även om stråna har tunnats ur rejält på vissa!

Status Quo 1975



Status Quo 2000-talet

Enligt den älskade hustrun (som förövrigt har en väldigt trevlig minnesluckeöppning på gång) så är det väl ingen konst för mig att fixa ett inlägg till Kalendern. Det är ju bara att leta upp ett klipp på någon skäggig gubbe som spelar "dunka å slå från ryggesbo". 

Det fick mig att tänka till lite och då kom jag att tänka på Treat Williams och hår.



Okay, han har hår fortfarande medan jag knappt har det. Men då, i slutet av 70-talet hade vi ungefär samma frisyr. Och då snackar vi frisyr.

Så här kommer ett klipp på en långhårig kille i en skön låt från en skön film.

Oj vad tiden går!

Det saknas inte ideer, utkast och upplägg till inlägg och idag skall det handla om lagg.

Då när det begav sig, alltså i början på sjuttiotalet fanns en period när bloggaren var en framgångsrik utförsåkare. Det var på den tiden när man hade träskidor med målade belag och skruvade stålkanter.

Pjäxorna var av läder och gav inget som helst stöd ovanför vristen. Vi som är uppvuxna på denna utrustning lärde oss att stå rätt på skidan och utvecklade av ren sjävlbevarelsedrift en överdjävlig balans!



Mina framgpångar i pisterna under dessa unga år berodde först och främs på en oräddhet som gränsade till dumhet. Det var allt eller inget som gällde, full fart framåt utan någon som helst eftertanke.

Denna approach fungerade bra under några år. En gång under en tävling i Järvsö åkte jag om en kille i banan som hade startat en minut före mig. Även med honom i vägen ledde jag tävlingen när jag kom ner.

Mer om skidåkning sedan.

Jag skall snart slutat orera om att allt var så mycket bättre för, eller närmare bestämt det var bättre på 70-talet när jag växte upp.

Jag har bara en liten iaktagelse kvar och det gäller världens bästa musikal.

Även om det har gjorts många versioner av detta mästerverk, inklusive en film och ganska nyligen en svensk version av musikalen, så når inget av dem upp till orginalet

INGEN gör huvudrollen bättre än Ian Gillian som Jesus i orginaluppsättningen av Jesus Christ Superstar från 1970.

Ett litet smakprov.





Pure Genius.

Sir Bob Geldof, eller rättare sagt KBE Bob Geldof må ha startat en hysteri av välgörenhetskonserter med sin Live Aid i mitten av -80 talet.

Överproducerade mastodontprojekt med gräddan av dåtidens musiker. Vissa av uppföljarna var väl kanske inte lika bra eller framgångsrika som Live Aid, jag tänker bland annat till exempel på  Swedish Metal Aid.

1971 svängde George Harrison ihop föregångaren till alla dessa välgörenhetskonserter när han på ett par månade ringde runt till några polare (av vilka vi har sett nägra i de tidigare klippen) och körede igång The Concert For Bangladesh.

Egentligen borde jag väl ha visat Ravi Shankar här men jag väljer att köra lite mer Harrison.



Det var bättre förr.

Nu ska jag byta rulle

Jag visar Luftslottet som sprängdes. Igen.

Och det finns bara en person jag kan tänka mig som skulle passa som Figuerola och det är Malena Ernman!

Hon är bra cool.

I förra inlägget såg vi förutom Leon Russell även George Harrison i vildvuxet skägg och orange skjorta. Killen i blått, musching och obefintlig haka var naturligtvis Eric Clapton som kanske inte hade sin bästa period just vid den här tiden.

Men någon som sjöng bättte i börja på sjuttiotalet än han gör nu är nästa artist som presenteras.

Så utan vidare presentation kommer här Husgud #1 Bob Dylan, med George på slide, Leon på bas och Eric på herion någonstans i bakgrunden.




Som vanligt börjar han han helt sonika spela sedan får bandet försöka komma in bäst dom kan i låten.

Såg ni killen i ljusblå Top Hat i förra inlägget? Det är så man skall se ut när man har långt hår och hög hatt.

Senare kom ju Slash i Guns N´ Roses med samma outfit men han är bara en blek kopia.

Killen med orginalhatten heter Leon Russell och här snackar vi orginal! Ett långt klipp men väl värt att lyssna på.

Det här är ett ypperligt tillfälle att komma igång på allvar med bloggen igen.

Jag har föresatt mig att skriva ett inlägg om dagen fram till juafton.

Tanken är att jag skall bli "konternurlig", som Runerström skulle ha sagt, i mitt skrivande. (alla som vet vem Runnerström, eller "baklängesmannen" är räcker upp en hand)

Hallå där! kanske någon säger. Det verkar som om du tänker göra en sådan BloggKalender som är så polulär i dessa tider bland bloggare som inte har något annat att skriva om.

Mitt försiktiga svar blir: Ja kanske det.

I alla fall så satt jag och funderade på att julkalendrarna var så mycket bättre förr. Jag menar, Teskedsgumman, Herklules Jonssons Storverk, Albert & Herbert, Trolltider, Fem Myror osv, det var julkalendrar med klass det!

Från den insikten så var inte steget långt till den universiella sanningen att musiken också var bra mycket bättre förr.

Och inte nog med det. Många artister var bra mycket bättre förr än dom är nu.

Kolla bara vad otroligt grym Joe Cocker var innan han började sjunga duetter om örnar som svävar i skyn och annat dravel.