Jamen Titta!

Bloggen ligger kvar, den är inte död. Den bara luktar lite illa!

 

Nåväl jag blev inspirerad att skriva något om den där illvilliga tingesten du har mellan öronen. Alltså din hjärna.

 

Den är ju på ett sätt helt vindunderlig. Den klara till exempel av att sortera den miljard av intryck du får från dina sinnen och bara göra dig uppmärksam på den som förtillfället kan vara viktigt.

 

Den är uppdelad i två halvor, där den vänstra har hand om sådana saker som logik, matematik, medvetandet, planering för framtiden, tal, skrift och andra sådana saker.

Den högra halvan hanterar saker som typ, musikalitet, intuition, känslosamhet, kreativitet och annat sånt där luddigt jams.

 

Den är din bästa vän så ta hand om den, låt den utvecklas. Lär dig nya saker, t.ex knyppla.

Lyssna på musik som du inte är van vid, modern jazz kanske. Sådana saker gör att hjärnan bildar nya synapser och det mår den bra av.

 

Fast å andra sidan så är din hjärna en riktigt störig översittare och besserwisser som man helst inte skulle vilja umgås med......

 

Hjärnan: Hej! Grabben! Du är medveten om att du har glömt något va??


Du: Eeehh, Ja...nu är jag det! Vad är det jag har glömt?
Hjärnan: Jamen du vet ju att det var viktigt.....eller var det inte det. Kanske bara var något trivialt.
Du: Jamen kom igen nu!! Vad är det som jag glömt?
Hjärnan:Jo men du har ju nycklarna med dig, och plånboken..så det är inte dom du glömt. Men NÅGONTING är det....
Du: JAMENFÖRHELVETETALAOMVADDETÄR!!!!
Hjärnan: Nämen, såatte, nu får du nog skynda dig annars kommer du försen, det är kanske inget viktigt........eller.

 

Eller den här

 

Hjärnan: MMmmmm....visst är det skönt att krypa ner i sängen när man är så trött, ååhh vad täcket är skönt, och kudden, mmmmm. Det har varit en bra dag va?! Kanske lite stökig på....men det skall vi inte tänka på, nu skall vi sova. Du är alldeles tung i kroppen, helt avslappnad.....ljudintrycken börjar försvinna, ååååhhhh nu glider du iväg för att få en natts välförjänt söAAAAAAAAARRRRGGGGGIIIIIIIIIIIIIIIIIIIAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!! DU RAMLAR!!!!! PASSADIGFÖRFAN!!!!!
Du: (Rycker ofrivilligt till och är klarvaken)
Hjärnan: Men tjenna grabben! Mä! Är du vaken fortfarande, ska inte du upp tidigt och jobba i morgon?

 

Ja, ibland är han bara för jobbig den där hjärnan, så jobbig att man bara vill supa honom i bitar!


Du, jag och tvålen


Min älskade hustru säger ibland de mest befängda saker.

Ett av hennes mest använda axiom, och av henne själv mest omtyckta, är att om inte hon fanns i mitt liv skulle jag snabbt degenerera till en exentrisk gubbe som bor i en hydda i skogen och som varken rakade eller tvättade mig.
Ni vet, en sådan där eremit med kläder lagade medels silvertejp, långt grått skägg och stripiga hårtestar som klibbar längs nacken. Jag ser mig själv sittande på en vinglig pinnstol framför kojan, spela deltablues på en ostämd gitarr och med ett krus hemgjort brännvin vid mín sida.

Nåväl, jag brukar ta just detta axiom som en indikation på att jag kanske borde raka mig. Ibland händer det då att jag plockar fram hyvel och kräm men oftast tycker jag att det räcker med trimmern. Då ser jag i alla fall nästan nyrakad ut. Min argumetation mot att jag inte duschar tillräckligt ofta är ungefär följande:
När jag tränade varje dag så duschade jag också varje dag. Nu när jag inte tränar lika frekvent eller ens regelbundet så finns det liksom inget naturligt tillfälle att duscha. Hustrun är inte imponerad av den förklaringen utan brukar himla med ögonen och peka med hela handen mot duschen.

Häromkvällen när det var läggdax och hustrun kom in i husvagnen (vi är på semester) så skrek hon rätt ut -Men HERREGUD! VAD är det som LUKTAR?!? Har kylskåptet gått sönder? Har vi glömt mjölk framme sedan förra året eller är det något som har dött?

Lite förläget tittade jag i golvet och erkände efter viss tvekan att jag hade pillat mig mellan tårna och hittat en svart klägga som i sanning inte luktade hallontårta. Det luktade sur jäst och övermogen, på gränsen till rinnande gorgonzola. Hustrun förklarade med kyla i rösten att jag hade lika stor chans att få sova i sägen som en snöboll har i helvetet om jag inte gick och tvättade fötterna först. Grabben som lagt sig i andra delen av husvagnen skrattade så han grät och jag är säker på att han inte kommer låta mig glömma det här.




Från och med den kvällen ligger det ett paket Cif Oxy-Wipes med Citrondoft bredvid sängen som jag noggrant tvättar mina fötter med samtidigt som jag motvilligt måste erkänna att det mesta av det som min älskade hustru säger INTE är befängt.

 







Matteus 7:12

Detta måste vara ett av de mest välkända passagerna i bibeln, något som dom flesta känner igen. Det kallas för Den  Gyllene Regeln
 
"Allt vad ni  vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger."

Alltsom oftast ser man på Facebook, bloggar och andra sociala nätverk att personer har detta som sitt motto, ofta i en liten annorlunda formulering. Något i typ med "Behandla människor på det sätt som du själv vill bli behandlad"

Vid en första anblick så känns det som ett vettigt och glasklart motto. Men tyvärr håller den lite dåligt om man sätter sig ner och reflekterar över den och jag tror inte att många personer verkligen vill bli behandlade själva så som dom behandlar andra.

För det första så förutsätter den gyllene regeln absolut godhet för att den skall generera ett gott resultat. Häri ligger ett stort problem, vad som en person anser vara positivt kanske en annan person anser vara negativt.
I extremfallet skulle alltså en Sadist slår och terroriserar en annan person för att han själv vill bli dominerad. Ett närmare exempel skulle vara att en person som anklagar någon för en viss egenskap eller beteende själv vill bli anklagad för sina egenskaper och beteenden. Ingen är ofelbar, därför är känns formuleringen ganska ihålig. Eller säg att du vill ha något oförtjänt. Det skulle resultera i att du gav bort allt till den som förtjänade det minst.


Nu är ju inte Den Gyllene Regeln något som är förbehållet den kristna tron utan snarare en grundläggande etisk princip som finns formulerad i de flesta religioner och livsåskådningar. Så något vettigt måste det väl ändå ligga i den.

Sikhismen säger: "Döm andra som du dömer dig själv." Här ser jag ungefär samma problem som i formuleringen ovan.

Hinduismen säger: "Detta är summan av plikterna: Gör inte mot andra något som skulle vålla dig smärta om det gjordes mot dig." Eller med andra ord, gör eller säg inget mot andra som du skulle känna kränkande om det sades eller gjordes mot dig. För mig känns detta som en stabilare och bättre formulering. Speciellt om man kombinerar den med den kristna versionen. "Behandla andra som du vill bli behandlad själv OCH behandla inte andra på ett sätt som du själv skulle uppleva kränkande om du blev behandlad på det sättet."

Vad är det jag försöker säga då egentligen? Ja jag vet ärligt talat inte. Kanske att alla ni som har den gyllene regeln som motto skall vara försiktigt med vad ni säger. Om ni anklagar någon för att vara moraliserande, sitta på höga hästar eller vad som helst öppnar ni er för att bli anklade på samma sätt.

Kanske skall man anamma Googles motto, "Don´t be evil"? Kort och koncist, men man har fortfarande problemet med att definiera vad som är ont.

Mitt eget motto lyder ungefär: If knowledge creates problems, it´s not trough ignorence we can solve them. Eller varför inte Klaatu barada nikto!


Homeopati

Jag läste en insändare i tidningen för några dagar sedan som fick mig att gå i spinn. Ja gblev så pass uppretad att jag skrev en egen insändare. Jag har ingen förhoppning om att bli publicerad så jag lägger upp den här istället.

Den är ganska lång. Jag hoppas att Anders på vemihelvete.se förlåter mig för att ha stulit några formuleringar och ett stycke från honom!

Okay, here goes:

Försvinnande liten eller i det närmaste obefintlig.
Det var med stort intresse som jag läste artikeln av signaturen "Healaren Pär" där han lovordar medicinsk forskning. Han påstår att den pågående medicinska forskningen skulle verifiera teorierna bakom homeopatin. Jag finner detta ganska lustigt på flera olika plan. Bland annat för att homeopater, healare och andra inom alternativmedicinen alltid har anklagat forskare för att vara trångsynta, ovilliga att ta till sig saker som inte är bevisbara och fram för allt för att vara köpta av läkemedelsindustrin eller "Kapitalet" i största allmänhet. Men om det nu, som Helaren Pär påstår, finns pågående forskning som verifierar teorierna bakom homeopatin (teorier som jag tänker skriva om lite längre ner) då är nya forskarrön helt plötsligt något som homeopatin välkomnar. Jag skulle gärna vilja se de forskarrapporter som Healern Pär talar om.

Om man tar sig tid och läser lite om homeopati på nätet så upptäcker man snart att man inom homeopatin ofta och gärna använder sig av svåra och tvetydiga termer, som till exempel Eteriska energisystem eller Infinitesimal. Det sistnämnda uttrycket, som ganska välvilligt av red. var översatt till "ytters små", är lånat från matematiken. En mer korrekt översättningen vore "försvinnande liten"

Grundtanken bakom homeopatin är att "Lika botar lika". Alltså att t ex koffein botar sömnlöshet och lök botar rinnande ögon. Men för att det verksamma ämnet skall ha någon effekt så måste ämnet spädas ut med vatten. Detta kallas för potensiering. Man tar alltså 1 del av det verksamma ämnet, t ex koffein, och späder det med 99 delar vatten. Sedan tar man 1 del av den nya blandningen och späder med 99 delar vatten  och så vidare. Varje gång man späder vätskan blir den mer verkningsfull. Det finns homeopatiska mediciner som har styrkan 200C, med detta menas att man har spätt vätskan 200 gånger. Den vanligaste styrkan är 30C, vätskan har alltså blandats ut 30 gånger. Den vakne läsaren kanske undrar hur mycket av det verksamma ämnet, i vårat exempel koffein, som finns kvar i den färdiga medicinen, som har en styrka på 30C. Det är en i högsta grad relevant fråga. Förhållandet mellan det verksamma ämnet och vattnet är i den färdiga medicinen 1:1060 (tänk dig en etta med 60 nollor efter sig)

Chansen att du skall få i dig en enda molekyl av det verksamma ämnet är försvinnande liten eller för att säga i det närmaste obefintlig. Du måste ge 2 miljarder medicindoser i sekunden till 6 miljarder människor i 4 miljarder år för att EN av dem ska få i sig en enda molekyl av det ursprungliga ämnet. Anledningen till att homeopatiska mediciner ändå fungerar, och varför du skall betala 600 kronor för 10 tabletter, är enligt homeopatin att vattnet har ett minne. Vattnet kommer ihåg det ursprungliga ämnet, så det behövs ingen substans eller ens en molekyl av koffeinet i medicinen för att bota sömnlöshet.

Om man bortser från att detta är fullständigt ovetenskapligt nonsens så undrar man ju: Alla andra ämnen som vattnet varit i kontakt med då? Det har flutit genom åar och hav, dunstat upp i himlen och regnat ner, passerat genom Tyrannosaurus Rex och Adolf Hitler, runnit genom rostiga rör och kranar, vi har sköljt lökskärbrädan och bryggt kaffe på det. Och vi har bajsat i det. Ett glas kranvatten borde vara världens starkaste medicin mot allt. Åtminstone borde det fullständigt köra över och utplåna den gnutta homeopatmedicin vi tagit. En kampanj mot homeopatin nyligen hade en bild på en toalett och löd "If water has a memory, then homeopaty is full of shit" Jag kan tyvärr inte annat än instämma.

Om du ska tro på homeopatin så måste du tro på dess grundteorier här ovanför. Om du annars är en ganska förnuftig och rationell människa kan det bli ett rätt stort och jobbigt leap-of-faith. Är du beredd att ta det?


Jag har tänkt på en sak

Jo, jag har tänkt på en sak och det är att jag nästan alltid börjar mina kåserier med "Jag har tänkt på en sak". Upptäckte det när jag tittade igenom min blogg via kategorier. Det var mycktet irriterande, så det kommer jag att fortsätta med.

Men nu var det inte det i första hand som jag hade tänkt på. Jag har funderat lite över kåserier och då främst sådana som är publicerade i den lokala blaskan. Ni vet en sådan där charmig småstadstiding där man ibland på somrarna kan läsa notiser som:
 "Medelålders man cyklade på fredagseftermiddag omkull på gågatan i centrala Bollnäs och ådrog sig lättare skrubbsår på händer och knän"
eller:
 "Äldre man knuffade omkull antagonist med sin käpp"

Det kan inte vara lätt att vara krönikör i en sådan tidning dessa dagar.

Tänk dig själv. Du har jobbat på tidningen sedan mitten av 70-talet när du började som springpojke. Några år senare sitter du att tar emot och sammanställer idrottsresultat. Efter ytterligare några år skickades du iväg för att bevaka ett lokalderby i division 6. Senare får du göra en intervju med "KnökaPers LillKlimp" som gjorde tre mål i seriefinalen. Allt eftersom tiden går har du blivit en fullfjädrad reporter på tidning.

Någon gång under alla dessa år har redaktören slängt åt dig ett uppdrag att skriva en liten krönika och lite halvhjärtat har du knåpat ihop en text  en gång i veckan sedan dess.

Ungefär så känns det som det är när man läser många av krönikorna i den lokala blaskan. Man kan ju bara föreställa sig den vånda denne krönikör måste känna när han surfar runt på internet och märker att det vimlar av krönikörer där ute  som på sina bloggar skriver skiten av honom, ofta flera gånger per dag dessutom.

Vad jag egentligen vill säga är att det finns så otroligt många bra bloggare där ute som förtjänar fler läsare. Ett bra sätt att hitta dessa bloggar är att lägga till TheCriticsBloglovin.

Intentionen med projektet TheCritics är att man skall kunna hitta bra, eller dåliga, bloggar som man kanske aldrig skulle få upp ögonen för annars. Hittills så har jag hittat något guldkorn men annars har det mest varit stora välkända bloggar som har blivit recenserade. Recensenterna har bara varit i farten knappt en vecka så jag skall inte gnälla. Ett guldkorn i veckan är ju ganska bra ändå.

 

Fortfarande myggfritt

Kylan har tagit ett rejält grepp om södra norrland och verkar inte vilja släppa taget. Temperaturen har legat någonstans mellan -25 och -15 i ett par veckor nu.

Men jag gnäller inte över det. Jag gillar faktiskt den torra härliga kylan vi har här. Det är en väsentlig skillnad mot den där äckliga fuktiga kylan som det är i till exempel Stockholm som får en att frysa in i märgen när det är -5.

Nej tacka vet jag -20 här hemma. Har man bara vett att klä sig efter vädret är det riktig härligt att gå ut. Jag älskar när man drar in luft genom näsan och känner hur det frasar när näshåren fryser till!
Fast å andra sidan gillar jag känslan av träningsvärk också så jag är väl kanske inte helt normal.

Nåväl, vissa små irritationsmoment medför ändå kylan. Ett av dom är att hästarna måste få på sig täcken innan dom släpps ut. Detta medför att jag måste kliva upp en halvtimme tidigare än om dom inte behöver kläs på innan dom ska ut i hagen. Jag gillar att ligga och dra mig lite på morgonen så visst är det lite irriterande.

Men i går när jag var upp på morgonen och kollade tempen såg jag att det bara var -7 ute!
Yes, tänkte jag. Tillbaka till sängen och dra sig lite, för nu var det äntligen blidväder.
Här uppe droppar det från taken vid -5. Vi knäpper upp skjortan och kavlar upp ärmarna vid -8.

Sambon stackaren åker till jobbet tidigare än jag. Hon ringde och sa att det kändes lite kallt ute och att termometern i bilen visade -20!
Jag kravlade mig upp ur sängen och kontrollerade termometern i köket och den visade fortfarande på moderata -7. Någonting var helt klart fel. Efter en snabb kontroll med näsan utanför dörren vilket resulterade i frasiga näshår insåg jag att det helt klart var runt -20 ute.

Vi har en sådan där digital termometer som visar inne och ute temp bland annat och jag misstänkte att det var något knas med givaren. Så jag klädde på mig och plumsade med snö upp till låren runt huset fram till givaren.
Mycket riktigt hade den ramlat ner från sin plats på väggen och hamnat ett par dec. ner i snön.

Där nere i snön var det -7 grader, uppe i luften vid väggen visade termometern efter ett par minuter -19,8. Ordningen var återställd. Det vara bara att knata ut till hästarna och börja klä på dom!

Men tänk ändå vad snön isolerar bra. En skillnad på nästa 13 grader bara för att givaren låg i snön! Man förstår ju verkligen att man skall gräva sig en bivack i om man hamnar i ett oväder på fjället.

Fast å andra sidan blir man väl inte mer död om man fryser ihjäl i -20 än om man fryser ihjäl i -7?!

Hej hej snubbar gamla ........

Till min stora förvåning har jag upptäckt en ny sida av min personlighet. Jag trodde jag hade ganska så bra koll på mig själv, men en sak visste jag inte och det är att:
Jag älskar att umgås och prata med gamla gubbar!

Nyligen var jag och inhandlade spån till hästarna. Tidigare har vi handlat det på Granngården men nu hade jag fått nys om att det fanns spån att hämta/köpa på en gård strax utanför Bynn.
Gården ligger på vägen till/från sambons jobb. Så en dag när jag lämnade henne för dagens slit stannade jag till på gården och jag knackade på för att höra om jag kunde få förvärva lite spån.

Långt där inne i huset hörde jag ett.
-JaaAa? Köm iin..

Jag klev in i en farste (kallhall), öppnade dörren till höger och kom in i ett kök som inte var av denna världen. Det var ett kök som inte känt en kvinnas hand på ungefär en genaration.
Diskbänken och övriga arbetsytor var belamrade med kastruller, tallrikar, koppar, bestick och ymsehanna bråte som låg huller om buller.
Mitt på golvet stod ett gammalt slagbord med en bleknad vaxduk. På var sida om bordet vinglade två väl nötta pinnstolar med flagnad färg.
 Under det enda fönstret stod en gammal kökssoffa.

-Stääng döra.

Orden yttrades av en ganska lång, gänglig och otroligt smal äldre man som stod mitt på golvet. På fötterna hade han ett par trasiga skinntofflor. I övrigt var han klädd i ett ordentligt skitigt blåställ. Hans mest framträdande egenskap var en otroligt lång och böjd näsa som fick honom att se ut som en rovfågel. Hade det inte varit för de glada plirande ögonen och det tandlösa leendet skulle han nästan ha varit skrämmande.

På en av pinnstolarna satt en annan man i ungfär samma ålder. Efter en snabb blick var det enkelt att konstatera att det måste vara en bror till mannen som stod på golvet. Även om mannen på stolen inte var lika lång så gick det inte att missta sig på de plirande ögonen, det varma leendet och den utmärkande näsan.

-Jo, vi skulle te å ät. Sa mannen på stolen.

Hur jag än tittade mig omkring så såg jag inget som tillnärmelsevis skulle kunna betecknas som mat någonstans bland röran men jag kommenterade inte det.

Jag presenterade mig och framförde mitt ärende.

45 min senare hade gubbarna ännu inte ätit men jag hade fått mig till livs flera goda historier, en rundtur på gården och i snickeriverkstan.
Spånaffären avklarades på 3 minuter och var helt klart av underordnad betydelse för dessa underbara gubbar.

Jag längtar redan tills jag skall dit och hämta mer spån.

När jag berättade för sambon om mitt besök hos dessa gubbar så hävdade hon med bestämdhet att om jag inte hade henne som tog hand om mig så skulle jag vara likadan. Sjava runt i samma gamla kläder, bada när jag själv ville (typ 2 ggr per år) och strunta i disken. Däremot sa hon, så skulle jag kunna hålla mig vid liv eftersom jag enligt sambon är en förstklassig kock.

Det är tur för mig att jag har min sambo så jag inte förvandlas till en slusk. Om än med glatt humör och plirande ögon.

I väntans tider

Ska se om jag hinner få till ett inlägg medan jag sitter och väntar på att då komma in till tandläkaren. I går satt vi och tittade på idrottsgalan. Och jösses vad Carolina klyft var duktig och prata inför folk. Om hon ville skulle hon kunna bli en perfekt programledare.

Hur var det nu då?

Jo det var så här att förra helgen tillbringade vi Kungliga Hufvudstaden under diverse strapatser. Under denna vistelse så blev vi bjudna på en underbar middag. Den var verkligen uppskattad. Inte bara för att jag slapp laga mat själv, sällskapet var också av yttersta klass. Så jag säger TACK till de som tackas bör.

Nå, under kvällen blev jag nödgad att utnyttja lägenhetens toalett. Innan jag börjar beskriva mina problem att nyttja nyss nämnda facilitet behöver jag nog nämna att lägenheten bebos och har under längre tid bebotts av två kvinnor i skilda åldrar. Toaletten/badrummet är belamrat med diverse nyttoprylar såsom sminkväskor, hudlotion, hårfön, krustång, plattång, korkskruvsjärn eller vad det kan heta, mer hudlotion och diverse tvålar, olika pincetter och saxar, badlakan och mysiga morgonrockar, bomull i lösvikt och "pad"-form, shampon och balsam ( i pluralis) och.....ja ni förstår.

När man kommer in i badrummet finns handfatet direkt till höger om en, härnäst kommer toaletten som står med ryggen mot väggen man tittat på när man kliver in. Den står oerhört nära den högra väggen. Detta resulterar i att man  måste klämma in sina knän under handfatet för att kunna sätta sig ner och göra nr 2.

Efter en snabb överblick av situationen insåg jag att rätt strategi för att överhuvudtaget komma i rätt position var att först droppa byxor och kallingar och sedan så smidigt som möjligt glida ner på stolen.

Så långt gick allt enligt planerna och det mesta fungerade bra. De stora problemen tillstötte när det var dax för den obligatoriska rengörningen.
Till höger om mig, precis intill toastolen hade kvinnorna installerat en tvättmaskin. Den stod så nära toastolen att det var omöjligt att sära på benen mer än några ynka centimeter. Problemet är ju att  vi karlar har ett paket där framme mellan benen som förhindrar att man på ett enkelt sätt kan få ner handen mellan låren med därför avsett papper.

I och med att knäna satt prydlig fastkilade under handfatet var det även omöjligt att flytta fram lite på stolen och för att så att säga "ta bakvägen".
Efter att snabb ha förkastat alternativet att lirka mig upp från stolen, hasa fram mitt på golvet, huka mig ner och på så sätt komma åt att torka insåg jag att enda alternativet var att ta ett rejält tag om paketet med vänsterhanden och trycka upp det mot magen.  Nu kunde jag med möda få ner en hand med papper för att torka mig.
I vanliga fall brukar jag vara noga, prydlig och sparsam genom att vika pappret ett par gånger för att på så sätt utnyttja pappret maximalt. Men detta var inte att tänka på i detta läge!

Hade det bott en karl i lägenhet skulle detta problem aldrig uppstått. Själv skulle jag ha slängt ut antingen badkaret eller tvättmaskinen för badrummet är helt klar inte stort nog för bägge.

Men med två kvinnor i hushållet så existerar ju inte mitt problem. Jag skall inte gå in på i hur stor grad hur detta badrum minskar chansen att någon av kvinnorna (ni vet själv vilken) skall lyckas fånga en man.
Men enligt mitt förmenande torde risken i alla fall tas på allvar.

Mode

Jag skall börja med att erkänna att mina kunskaper och mitt engagemang när det gäller mode är ganska begränsat. Med det sagt så vill jag i samma andetag påpeka att jag inte är helt ointresserad av mode.

Men mitt intresse är inte så stort att jag med liv och lust sitter och surfar bland modemagasin eller modebloggar. Jag är inte det minsta intresserad av vad någon liten blondin har valt som dagen outfit när hon skall ut på stan och dricka en Latte eller vad det nu är för fika som är på modet just nu.

Jag vill gärna att mina kläder skall sitta bra, ha en bra kvalitet och vara "slitstarka" och med det menar jag bland annat att man kan kombinera plagget på flera olika sätt.

Mitt närmaste inköp som jag planerar och kontemplerar över är ett par praktiska byxor, ja vi kan kalla dom för överdragsbyxor.

Den första paret jag tittat på  är läckert tvåfärgade. Designen accenturerat  på ett diskret sätt skrevet, detta kan man med ett överdimentionerat bältspänne ytterligare framhävas om så önskas.



Nästa par har en diskret svart design och är av materialet Cordura som av tillverkaren beskrivs som slitstark. Även om jag gillar designen och färgen, svart brukar ju alltid gå hem så är jag lite ambivalent då jag inte är bekant med materialet.


Nästa par är i klassisk mockabrun ton. Eleganta detaljer och kardborrband! Jag tycker dom är snygga och ger en liten touch av lyx med de eleganta detaljerna.

Till sist kommer vi till den riktiga hardcorebyxan. Designad av Mats Thomson! Byxan är tillverkat i kraftigt remläder med slipad yta. Knivficka på båda benen. Inga onödiga detaljer utan endast det som behövs. Less is more!
Den slipade ytan ger nästan en latexkänsla och latexlook. Detta tilltalar min depreverade fantasi och därför är dessa byxor mitt val.



Bloggtoppen.se

Lurad på önskningar

Jahaja, det såg så lovande ut under gårdagen och det var klart och fint. Men lagom till mörkret föll så mulnade det på. Alltså fick jag inte se några stjärnfall så jag kunde önska mig något. I och för sig så måste väl partiklarna ha passerat in i atmosfären och brunnit upp utan att jag såg dom så jag kunde ha önskat mig något ändå, eller hills det inte om man inte ser stjärnfallet? Fast nu ska jag inte gnälla eftersom jag har allt jag kan önska mig känns det som! Men mycket vill ha mer :). Jaja, vi hos ett nytt försök den 14 dec för då passerar Geminiderna!

Nytt stycke är inte heller helt fel

Jag har tänkt litegrann på det  här med att skriva och stava.
Hur viktigt är det egentligen att man stavar korrekt i alla situationer?

Personligen har jag inga problem med att folk stavar fel. Jag gör det själv med jämna mellanrum. Fast jag måste väl tillstå att jag alltid försöker stava rätt för jag tror att det underlättar läsförståelsen.

 Men!

Eilngt en uneörnskding på ett egnskelt uivtnierset så seplar det inegn roll i viekln odrnnig boksortnävea i ett ord såtr i, det edna som är vtikigt är, att fsötra och ssita bavstoken såtr på rtät patls. Rseetn kan stå hlelur om blluer och man kan ädnå lsäa tetxen uatn porbelm. Dttea broer på, att vi itne leäsr vjrae bkosatv för sig uatn odern som hlehet.
 (hjärnan är en förunderlig sak)

Vad som däremot kan reta gallfeber på  mig är de förhatliga särskrivningarna. Om någon tex skriver i sin kontaktannons  att han/hon är en "kort hårig sjuk sköterska" så tror jag inte många skulle bli intresserade, ja om man inte gillar små, ludna, sjukliga sköterskor förstås.
Om personen däremot skrivit "korthårig sjuksköterska" kommer allt i en annan dager!

 Alla blå bär är blå bär - även blåbär - men det är bara blåbär som är blåbär.

Det är nästan bara svenskan som tillämpar sammansatta ord. Så en av anledningarna till alla dessa särskrivningar är kanske att vi i gemene man har ganska bra koll på tex engelska som inte tillämpar sammansatta ord.

Ett annat skäl till att särskrivning ofta förkommer kan vara stavningskontrollen i till exempel Word. Den reagerar inte på skum tomte men kan gnälla på skumtomte.

Det finns en mycket bra och enkel regel som nästan alltid funkar.

Om det uttalas som ett sammansatt ord skall det också skrivas som ett sammansatt ord!

Tilltalsnamn

Jag har jag funderat lite på det här med tilltalsnamn.

Hur kommer det sig att vi tilltalar våra barn med namn medans våra barn oftast använder Mamma och Pappa när dom vill adressera oss?

På den tiden barnen bodde hemma och någon av mina döttrar skrek "PAAAPPPAAAA!!" för att påkalla min uppmärksamhet brukade jag svara, "ja dotter vad är det?", sådär bara för jämlikhetens skull.

Då brukar dom titta på mig med den där blicken som antingen säger, "neeeej, är han på det där störiga humöret nu igen". 

Okay, jag har naturligtvis en teori hur det kommer sig att tilltalsepiteten skiljer sig på detta sett.

En gång i tiden respekterade barn sina föräldrar och skulle inte drömma om att tilltala sina föräldrar med något annat än Mor och Far.
Andra vuxna tilltalades med Herr eller Fru.
Detta fenomen var inte förbehållet mellan barn och vuxna, utan man tilltalade sina medmänniskor med deras titel. En glatt uppsluppen hälsning lät någog i stil med "Jamen se Goderafton Lektor Palm" osv. Ganska stelt kan man tycka, men så var det.

Någon gång på mitten av förra århundradet började titlarna läggas bort och vi blev Du med våra medmänniskor. Det duades hit och dit. 
Vissa personer var under denna pionjärstid oerhört upprörda, troligtvis var det personer med titlar som "Godsägare", "Direktör", "Konsul" osv. medans människor med titeln "vaktmästare", "fabriksarbetare", "skogsarbetare" och dylikt tyckte detta var en underbar idé.

Duandet har idag slagit igenom i stort sett överallt i det svenska samhället, utom mellan barn och deras föräldrar. Där tilltalar barnet sin förälder fortfarande med ett opersonligt substantiv. Ordet har däremot ändrats från Mor/Far till mindre de högtravande mamma/pappa eller det slangiga morsan/farsan.

Men jag ser oftare och oftare bland mina bekanta att deras barn tilltalar sina föräldrar med förnamn och aldrig säger mamma eller pappa. Har det att göra med bristande respekt eller är det helt enkelt språkets naturliga utveckling, eller kan det vara något annat?

You tell me!

WebbRadio

Visst är det härligt med internet!? Jag var lite orolig när jag flyttatde ut till skogen att det inte skulle finnas fast uppkoppling. Men till min förvåning och glädje har vi tillskansas oss en 2Mb lina från Telia.
Tyvärr har jag mer eller minder varit tvungen att lägga ner min Americas Army och Quake-karriär. Pingen suger på grund att den ganska moderata hastigheten.
Men som tur är fungerar webradion klockrent!
Superstart.se som jag har nämnt tidgare har en mycket väl fungerande funktion där man kan välja bland en allsköns radiokanaler. Favorit är den som kort och gott heter BLUES.
En annan favorit är Vinyl107, en Stockholmskanal som spelar min musik. Mina döttrar kallar med glimten i ögat kanalen för Senil107
Idag när jag stod och lagade mat  lyssnade jag på Vinyl107 på och titt som tätt kommer det trafikinformation. En massa information om köer hit, trafikstockningar dit, krock vid Essingeleden, en stillastånde bil mitt på E18 straxt utanför stan osv. "jamen tjenna, intressantför mig.....NOT" tänkte jag och så for faen i mig!
Jag slängde mig på telefon och ringde 020645645, för att meddela att det stod en älg på 301:an straxt söder om Voxnabruk! Jag är inte säker på att den stackars stressade tjejen som sköter trafikinformationen uppskattade den informationen men WTF!
Over änd out!

Romantik, och katter

Jag har tänkt på det här med romantik. Efter vad jag har förstått så är det många som tycker att vitt vin, räkor och tända ljus är höjden av romantik.

 

Jo tjenna, säger jag. Hur är det egentligen om man tänker efter??

 

Okay, det är fredag eftermiddag och man kommer på, lite sent kanske, att man skall överraska sambon med Vitt Vin och Räkor. Så man smiter lite tidigare från jobbet för att inhandla nödvändiga attiraljer.

 

Första anhalten är Bolaget för att hitta ett hyfsat vitt vin. Där är det  som det alltid är en fredag eftermiddag, knökfullt! Jag FÖRSTÅR bara inte att allt folk, inklusive jag själv, väntar till fredag eftermiddag innan dom går på Bolaget och handlar! (Egentligen har jag en väldigt bra teori, men det tar vi en annan gång).

 

När man väl har slagit sig fram till vinet och fått med sig en halvtaskig Riesling så är det dags att åka på ICA för att handla räkor och allt annat som hör till. Där är det naturligtvis inte mindre folk än på Bolaget vilket innebär att när man väl kommer hem måste man först panikkyla vinet i frysen samtidigt som man paniktinar räkorna i hett vatten.

 

Man plockar fram finporslinet och dukar i matrummet. Efter lite eftertanke plockar man även fram kandelabern, tänder nya ljus och förmanar katterna att "Nu låter ni bli den här! Det är Hett! Ni kan bränna svansen!"

 

Medans man står ute i köket, fyller på mer varmvatten och vänder på räkorna i diskhon hörs ett brak och ett skrik från matrummet och två katter kommer farande som om dom verkligen hade eld i baken genom köket. Naturligtvis så har dom vält ner kandelabern så man har brännmärken och stearin på hela duken. Det är bara att plocka fram ljuslyktorna och värmeljusen igen.

 

Enda sättet att få någon lugn och ro under middagen är att jaga tag på alla katter och stänga in dom i sovrummet. Med visst vemod inser man att sängen kommer att vara upptagen hela kvällen och en trevlig fortsättning på den romantiska middagen måste skjutas upp till någon annan gång.

 

När sambon kommer hem och man dukar fram så märker man att alla räkor inte är riktigt tinade och vinet är lite semisvalt. Men till sist så sitter man alltså där och kisar mot varandra i halvdunklet från några stackars värmeljus.

 

Har ni tänkt på att räkor har en bajssträng som löper över hela ryggen? Den vill man gärna ta bort innan man stoppar räkan i mun. Inte nog med det, sältan från räkorna svider som tusan i dom söndertuggade nagelbanden, för att inte tala om hur det känns att få in ett av dom där spröten dom har under en nagel. Inte luktar fingrarna hallontårta direkt heller efter man har skalat 30 räkor!

 

Där sitter man alltså i skumrasket med en tallrik full i bajs, händer som luktar otvättat underliv och med svidande fingrar.

Nejdu, romantik är något helt annat om du frågar mig!


Gammal blogg på nytt ställe

Det känns som om jag skräpar ner alla blogsiter som finns. Men nu skall jag försöka vara "blogg.se" trogen och även försöka vara någotsånär aktiv med mitt bloggande.
Men jag säger som de omutliga dalmasarna sa när kungen beordrade uppställning och avmars 0600.
-Orsa regemente lovar inget bestämt!

RSS 2.0