Vissa saker har jag blivit minder tolerant med ju äldre jag blir. En sak som har retat gallfeber på mig de senaste åren är att halva mediasverige inte verkar veta skillnaden mellan Ö och Ö. Eller närmare bestämt œ och ø som det ser ut om man skriver det fonetiskt.

Jag menar, i ordet börja uttalas bokstaven Ö annorlunda än i ordet höger. Det korrekta uttalet är alltså bœrja och høger. Så kan vi inte komma överens om att vi framgent använder oss av rätt uttal av bokstaven Ö? För det är verkligen inte bra för mitt allmäntillstånd om detta oskick fortsätter, eller hemska tanke, sprider sig ännu mera.

För det är så här att när jag hör t.ex en väderuppläsare på radio eller TV som pratar om snœdjup, hœgtryck, ymmnigt snœfall eller sjœväderrapport börjar det krypa i nackskinnet på mig, blodtrycket stiger och jag jag vrålar inombords, "Din inkompetenta kretin, sov du under VARENDA svenskalektion i skolan? Det heter bövelen för snø, høg och sjø"

Till slut är jag så upprörd att jag måste gå och ta mig en wisky för att lugna ner mig.Det är ju heller inte så bra för mitt blodtryck.

Nu när detta är påtalat förväntar jag mig en omedelbar uppstyrning av detta oskick bland alla inblandade inom de talade medierna!

Tack för ordet.

Jag har varit i en annan värld, mitt medvetande har kännts flytand, knappt medveten om min omgivning. Jaget har inte varit lokaliserat till huvudet och hjärnan som det brukar vara utan jaget har uppfyllt hela min "kropp" och det är en otroligt konstig upplevelse. Jag skriver "kropp" med citationstecken eftersom "kroppen" har kännts svårdefinierad. Rund, mjuk, glidande och nästan konturlös, definitivt inte min egen håriga och muskulösa, hmmm nåja, kropp.

Man skulle kunna tro att jag har haft en utomkroppslig upplevelse men jag har bara haft en rejält djävla hög feber. Det var säkert 20 år sedan jag hade en sådan febertopp och det är nog 35 - 40 år sedan jag hade dom där känslorna. Men jag kommer ihåg från det jag var barn och hade feber, jag hade exakt samma känsla då. Skillnaden är att nu kan jag sätta ord på den där märkliga känslan.

Det enda som fattas nu är att någon förklarar för mig vad det betyder, vad det är jag känner när jag ligger i fosterställning och ömsom svettas ömsom fryser.

För alla oroliga läsare där ute kan jag meddela att jag är piggare nu, bara snuvig och lite hosta. Men det är eländigt nog för en karl!