Vi är alla får!

Okay, jag pendlar till och från jobbet varje dag. Det väcker en hel del funderingar.
Till exempel varför första och sista vagnen på tåget alltid är knökfulla. 
 
När jag kliver av vid Spånga så är uppgången vid stationen längs fram och stationen i Bålsta där jag klivet på är längst bak. De flesta stationer har sina utgångar vid någon, eller bägge, ände/ändarna av perrongen.
 
Alla verkar tänka att, okay uppgången är längst fram alltså går jag till första vagnen, i Bålsta är det typ 150 meter. Detta resulterar naturligttvis i att vagnen blir full och till slut blir det bara ståplatser kvar.
 
Själv tänker jag, okay det är ungefär 150 meter att gå, det spelar ingen roll om jag går dom 150 meterna i Bålsta eller i Spånga. Alltså går jag till ungefär mitten av tåget där det nästan alltid finns sittplats. Kalla mig gärna lat som inte vill stå. Själv kallar jag mig enegikonserverande.
 
Sedan verkar pendlande stockholmare oftast stressade. Tempot är högt och ogillade blickar blängs om man råkar söla lite. 
 
Stressen och tempot slås helt plötsligt ut när dom kommer fram till en dörr. Likt Pavlos hundar stannar dom till, helt reflexmässigt, och håller upp dörren tills det kommer någon som dom kan släppa igenom. 
Ser man en pendlare framför sig göra detta är det fasen bäst att öka på stegen och skynda sig om man inte vill ha en ogillade blick blängd  på sig.

Och till dig

som har besökt bloggen typ 25-30 ggr idag och kanske letar efter något specifikt vill jag tipsa om Googel och följande sökfunktion:
"sökord" site:klatuu.blogg.se 
 
Hoppas du hittar vad du letar efter alternativt roas av vad du läser!
 

Bloggen för 6 år sedan

Ahhh, det var tider det! :)
 
http://klatuu.blogg.se/2009/january/det-ar-de-sma-detaljerna-som-gor-det.html#comment

Obegripligheter

Under hela mitt vuxna liv har jag haft katter och dom är ungefär som kvinnor i den meningen att jag som man inte riktigt kan förstå mig på dom.
 
Men efter alla dessa år och alla dessa katter har jag i alla fall förstått så mycket att dom älskar konvex och hatar konkav. Varifrån denna besynnerliga och lite konstiga egenskap kommer ifrån kan man bara spekulera i. Kanske är det genetisk, kanske har det med evolutionen att göra, kanske är det så att konvex hel enkelt tilltalar deras estetiska sinne eller så är det på det viset att alla katter har Asperger. (Jag såg en bok med den titeln)
 
Tydligast manifesterar sig denna egenskap hos katterna vid matskålen. Intar maten i matskålen en vacker konvex form blir katten glad, tillfreds och börjar genast mumsa på den härliga formen. 
Intar däremot maten i matskålen en konkav form börjar katten irriterat att vifta på svansen. Den tittar smått nedlåtande på dig och börjar ge ifrån sig klagande och uppfordrande läten.
Men så fort man har fyllt på maten till en vacker konvex form är katten nöjd igen.
 
Ja katter är märkliga djur.
 
 

Ventilinlägg

.......
jo vad jag tänkte säga var att jag som halvnorrlänning är glad att det äntligen kommer lite snö här nere i förskingringen. Det SKALL vara snö på vintern, även om pendeln får frispel och stockholmarna halkar ner i diket.
 
Det vara bara det, bloggen återgår snart till ordinarie program.

Sociala nätverk

Jo jag har tänkt lite på det här med sociala nätverk, främst då Facebook, och hur man hanterar sin vänlista.
Frågan aktualiserades vid senaste valet och allt rabalder som var runt SD. Plötsligt så insåg jag att vissa av mina kontakter på vänlistan var SD-sympasitörer. Över vissa blev jag förvånad medan andra bara bekräftade vad jag sedan länge misstänkt.

Jag vet att det är fler än jag som råkade ut för detta. Jag såg att många blev upprörda och plockade bort dessa rasister från sin vänlista och jag förstår dom. Vem vill vara vän med en rasist liksom?

Någonstans tror jag att mångfald berikar, både IRL och på Facebook. 
Jag har ateister och troende på min vänlista. Jag har skeptiker och alternativmedicinare, pragmatiker och romantiker,  akademiker och sådana som jag. Ja, jag har till och med AIK:are på min vänlista.  

Vad jag försöker säga är att det känns inte rätt att exkludera någon bara för att den personen inte delar min egen åsikt.
Med det sagt så skall jag villigt erkänna att jag ändå var ytterst ambivalent till om jag skulle behålla mina SD-sympatiserande vänner, för någonstans har även jag en gräns för vad jag tolererar. 
Men, skulle jag vilja diskutera politik med en Sverigdemokrat gör jag hellre det via min egen Facebook än går in på Avpixlat  eller något annat obskyrt forum.
Så jag lät mina SD:are vara kvar i min vänlista.

 Att dom sedan plockade bort mig som vän efter vi diskuterat hur korkade dom är, det är något helt annat. :)





Jag är tillbaka!

Och det kan vi tacka Nina på Blogg.se för, eller skylla på, beroende på hur man väljer att se på saken.

Bortglömt lösenord och inaktiv registreringsmailadress var inga problem. 

Så tack Nina för att du så snabbt och smidigt löste detta!

Jamen Titta!

Bloggen ligger kvar, den är inte död. Den bara luktar lite illa!

 

Nåväl jag blev inspirerad att skriva något om den där illvilliga tingesten du har mellan öronen. Alltså din hjärna.

 

Den är ju på ett sätt helt vindunderlig. Den klara till exempel av att sortera den miljard av intryck du får från dina sinnen och bara göra dig uppmärksam på den som förtillfället kan vara viktigt.

 

Den är uppdelad i två halvor, där den vänstra har hand om sådana saker som logik, matematik, medvetandet, planering för framtiden, tal, skrift och andra sådana saker.

Den högra halvan hanterar saker som typ, musikalitet, intuition, känslosamhet, kreativitet och annat sånt där luddigt jams.

 

Den är din bästa vän så ta hand om den, låt den utvecklas. Lär dig nya saker, t.ex knyppla.

Lyssna på musik som du inte är van vid, modern jazz kanske. Sådana saker gör att hjärnan bildar nya synapser och det mår den bra av.

 

Fast å andra sidan så är din hjärna en riktigt störig översittare och besserwisser som man helst inte skulle vilja umgås med......

 

Hjärnan: Hej! Grabben! Du är medveten om att du har glömt något va??


Du: Eeehh, Ja...nu är jag det! Vad är det jag har glömt?
Hjärnan: Jamen du vet ju att det var viktigt.....eller var det inte det. Kanske bara var något trivialt.
Du: Jamen kom igen nu!! Vad är det som jag glömt?
Hjärnan:Jo men du har ju nycklarna med dig, och plånboken..så det är inte dom du glömt. Men NÅGONTING är det....
Du: JAMENFÖRHELVETETALAOMVADDETÄR!!!!
Hjärnan: Nämen, såatte, nu får du nog skynda dig annars kommer du försen, det är kanske inget viktigt........eller.

 

Eller den här

 

Hjärnan: MMmmmm....visst är det skönt att krypa ner i sängen när man är så trött, ååhh vad täcket är skönt, och kudden, mmmmm. Det har varit en bra dag va?! Kanske lite stökig på....men det skall vi inte tänka på, nu skall vi sova. Du är alldeles tung i kroppen, helt avslappnad.....ljudintrycken börjar försvinna, ååååhhhh nu glider du iväg för att få en natts välförjänt söAAAAAAAAARRRRGGGGGIIIIIIIIIIIIIIIIIIIAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!! DU RAMLAR!!!!! PASSADIGFÖRFAN!!!!!
Du: (Rycker ofrivilligt till och är klarvaken)
Hjärnan: Men tjenna grabben! Mä! Är du vaken fortfarande, ska inte du upp tidigt och jobba i morgon?

 

Ja, ibland är han bara för jobbig den där hjärnan, så jobbig att man bara vill supa honom i bitar!


Going down, coming up!

img_5302 (MMS)

Going down, coming up!


Den som söker han letar


Det här med Internet och World Wide Webb (skillnaden mellan dessa begrepp kan vi ta en annan gång) är ju som alla i min ålder vet en relativt ny företeelse. Jag blev något förvånad när tolvåringen hemma frågade om jag lärt mig spela gitarr på samma sätt som sextonåringen, alltså via lektioner på Youtube. Denna fråga föranledde en lång utläggning om de strapatser jag fick genomlida under min uppväxt, utan mobiltelefoner och Internet.

Vad jag vill ha sagt är att min generation har fått lära sig datorer och Internet mer eller mindre från grunden. Nu har jag haft ett visst intresse för dessa fenomen vilket har lett till att jag kanske har en något bättre kunskap än både mina barn och mina generationskamrater.

Men jag har alltid vatit ganska usel på att göra sökningar på Internet. Kanske har jag för dålig fantasi för att komma på de exakta sökorden för att hitta det jag söker. Eller så kanske det är så att jag tänker så långt utanför boxen att jag bara får fram mumbojumbo via mina sökningar.

Fast det är klart, ett och annat har jag ju snappat upp. Något som jag användet ganska ofta är Googles funktion för att söka på specifika hemsidor.

Säg att du någonstans långt bak i ditt huvud har ett litet minnesfragment av att du på den här bloggen läst ett inlägg som behandlade omognad och barnslighet. Du kommer också ihåg att ordet pueril användes. För att hitta detta inlägg surfar man in till Google.se och skriver:

"pueril" site:klatuu.blogg.se

(ordet/orden du söker inom "harkrafsar" och det magiska ordet SITE som begränsar sökning till just den hemsidan som du anger)

Så vill du t.ex veta hur ofta Aftonbladet.se har använt ordet "chock" så gör du följande sökning:

"chock" site:www.aftonbladet.se

Jaha där ser man, ungefär 120 000 ggr. Vilken chock!

Eller om du vill veta om LCHF:are funderar över växthuseffekten:

"växthuseffekten" site:www.kostdoktorn.se

Ja tydligen så diskuterar dom den iaf.

(Det här var ett meddelade från Klatuus instution för alla människors rätt till mer eller mindre onödigt vetande)




Keeping up apearance

Vaknar av att det öser ner regn utanför sovrumsfönstret. Typiskt, nu kommer hundarna först vägra gå ut sedan när dom väl har varit ute och kommer in så kommer dom att skita ner det nystädade golvet. Helve..!

Lönen har inte kommit in på kontot. Måste ta tag i det. Helve..!

Får den här frågan kastad i ansikte av www.superstart.se (för övrigt den bästa och enda startsida du behöver) när jag slår på datorn.



Vaddå välj INGET alternativ? Det finns ju redan ett val "Har ingen bil". Idioter. Helve..!

Vad jag skrev på min Facebookstatus?
"Underbart att vakna till ett tidigt vårregn som piskar det sista av vintern från våra jungfruliga marker. Våren är på väg!"

Kategorin Uppenbara Självklarheter 2

För ett tag sedan hörde jag en intervju med en forskare som fått ett uppdrag från SJ att utreda de problem SJ upplever i samband med lövfällningen som sker varje höst.

Efter att ha studerat ämnet under en tid hade forskaren kommit fram till att löven som hamnar på spåret genomgår en kemisk process som gör att dom blir hala. Det sker alltså en förruttnelseprocess. Forskarens lösning som han presenterade för SJ var att på något sätt avlägsna löven från spåren!

Nähä!?


Nähää??

Lyssnar på RixFM och deras nyheter. En man i Göteborg har viss blivit överkörd av en spårvagn. "Mannen verkar ha befunnit sig på spåret vid olyckan".

No shit!?

Min spontana reaktion är väl att det känns som om det är extremt svårt att bli överkörd av en spårvagn om står t.ex 10 meter på sidan av spåret.


Ett lagom långt inlägg


I natt dök ett embryo till ett blogginlägg upp. Idag är det som bortblåst.

Bloggen ber om att få återkomma vid en senare tidpunkt.

Snärtigt!


Det här med att uttrycka sig kort, koncist och snärtigt, det är liksom inte riktigt min grej på något vis. Det framgår med all önskvärd tydlighet när man läser den här bloggen.

Jag har stora problem att få till något på Twitter till exempel. Jag menar 140 tecken, INKLUSIVE mellanslag, komman och punkter. Det är verkligen en utmaning för mig. Jag beundrar folk som kan trycka in en massa tankar och information i en eller ett par meningar. Det är en stor konst som jag gärna skulle behärska.

Men när inläggen blir så långa och invecklade att inte ens hustrun orkar läsa dom är det kanske dax att försöka skärpa till sig!?

Men jag lovar inget.


RSS 2.0