Det händer ganska mycket i det verkliga livet när man inte sitter vid datorn och bloggar.

Julen är för mig den ulitimata familjehögtiden. En tid att umgås i lugn och ro med dem man älskar och uppskattar. Jag försöker se bortom köphysterin och stressen.

Vi öppnade julmyset med att ha en "lilla julafton" helgen innan den 24 dec. En helt underbar kväll med alla barn vi kunde uppbringa, plus polaren Pepa a.k.a Snabatan a.k.a Lars Oldenburg a.k.a Petterson.

Men det största som hände denna jul var ändock det som för alltid kommer att stanna i mitt minne. Ungefär 01:00 när julaftonen var helt ny och fräsh förlovade jag och min älskade Helen oss! Ett Stort Grattis till oss!!

Vi har fått många gratulationer och en och annan liten present men den absolut mest fantastiska presenten fick vi av K.F, vars dator jag just nu har installerat om och faktiskt inviger genom att skriva detta inlägg på.

Jag lovar dyrt och heligt att vi INTE skall sprätta denna dyrgrip klockan 00:00 i morgon som är nyårsafton. Flaskan skall sparas till något alldeles speciellt.



Flaskan står och känner sig ganska kaxig bland mina inte fullt så värdefulla Single Malt.



Ljuset är dåligt, fotografen är inte bara dåligt utan till och med lite berusad, kameran däremot är riktigt bra har jag hört.


Ja just det! Flaskan till höger om dyrgripen är en annan fin sak som jag lyckades sno från en tomte, en 15-årig Highland Park. Den är fortfarande osprättad men jag har höga förväntningar på den. Ytterligare ett snäpp till höger står en Destillers Editiion från Clynelish. Jag har ingen susning om hur den smakar men det är ytterligare en Highland. Tack till min ömma moder som alltid kommer med en Single Malt till Jul och födelsedag,
Ps, jag skall stoppa in Dom'en i sin låda för att skydda den mot solen. Ds

Ja vad tusan har jag gjort i vecka kan man undra sig.

Förutom att jag har haft en släng av influensa med feber och allmänt elände, ett par dagar av ryggskott och en massa snöskottning så har jag spikat upp en ny box i stallet.



Innan ni säger något så vet jag att man skall ha galler för fönstret och det är på gång!

Nya ponnyn kom i lördags.Hon heter Indy.  Ja kom och kom, vi var och hämtade henne. Tonåringen är lycklig, Indy är lycklig, det snöar inte längre så jag är också lycklig.

Jo det var så här att förra helgen tillbringade vi Kungliga Hufvudstaden under diverse strapatser. Under denna vistelse så blev vi bjudna på en underbar middag. Den var verkligen uppskattad. Inte bara för att jag slapp laga mat själv, sällskapet var också av yttersta klass. Så jag säger TACK till de som tackas bör.

Nå, under kvällen blev jag nödgad att utnyttja lägenhetens toalett. Innan jag börjar beskriva mina problem att nyttja nyss nämnda facilitet behöver jag nog nämna att lägenheten bebos och har under längre tid bebotts av två kvinnor i skilda åldrar. Toaletten/badrummet är belamrat med diverse nyttoprylar såsom sminkväskor, hudlotion, hårfön, krustång, plattång, korkskruvsjärn eller vad det kan heta, mer hudlotion och diverse tvålar, olika pincetter och saxar, badlakan och mysiga morgonrockar, bomull i lösvikt och "pad"-form, shampon och balsam ( i pluralis) och.....ja ni förstår.

När man kommer in i badrummet finns handfatet direkt till höger om en, härnäst kommer toaletten som står med ryggen mot väggen man tittat på när man kliver in. Den står oerhört nära den högra väggen. Detta resulterar i att man  måste klämma in sina knän under handfatet för att kunna sätta sig ner och göra nr 2.

Efter en snabb överblick av situationen insåg jag att rätt strategi för att överhuvudtaget komma i rätt position var att först droppa byxor och kallingar och sedan så smidigt som möjligt glida ner på stolen.

Så långt gick allt enligt planerna och det mesta fungerade bra. De stora problemen tillstötte när det var dax för den obligatoriska rengörningen.
Till höger om mig, precis intill toastolen hade kvinnorna installerat en tvättmaskin. Den stod så nära toastolen att det var omöjligt att sära på benen mer än några ynka centimeter. Problemet är ju att  vi karlar har ett paket där framme mellan benen som förhindrar att man på ett enkelt sätt kan få ner handen mellan låren med därför avsett papper.

I och med att knäna satt prydlig fastkilade under handfatet var det även omöjligt att flytta fram lite på stolen och för att så att säga "ta bakvägen".
Efter att snabb ha förkastat alternativet att lirka mig upp från stolen, hasa fram mitt på golvet, huka mig ner och på så sätt komma åt att torka insåg jag att enda alternativet var att ta ett rejält tag om paketet med vänsterhanden och trycka upp det mot magen.  Nu kunde jag med möda få ner en hand med papper för att torka mig.
I vanliga fall brukar jag vara noga, prydlig och sparsam genom att vika pappret ett par gånger för att på så sätt utnyttja pappret maximalt. Men detta var inte att tänka på i detta läge!

Hade det bott en karl i lägenhet skulle detta problem aldrig uppstått. Själv skulle jag ha slängt ut antingen badkaret eller tvättmaskinen för badrummet är helt klar inte stort nog för bägge.

Men med två kvinnor i hushållet så existerar ju inte mitt problem. Jag skall inte gå in på i hur stor grad hur detta badrum minskar chansen att någon av kvinnorna (ni vet själv vilken) skall lyckas fånga en man.
Men enligt mitt förmenande torde risken i alla fall tas på allvar.

Jag har under helgen gjort en iaktagelse som har sått ett frö i mitt huvud.

Med tiden kommer detta frö som redan gror att blomma ut i ett koseri.

Det kommer att handla om vådan av att vara utan partner för länge.

Hur det påverkar vissa aspekter av ditt leverne.

Hur lätt det kan vara att  bli hemmablind.

Det kommer att handla om disposition.

Det kommer att handla om möbler.

Kan möbleringen av ett rum göra det i stort sett omöjligt för ett visst kön att nyttja detta rum?

Förstår innehavaren av detta rum (som är av motsatt kön) att det ens finns ett problem?

Häng Med!!

Egentligen borde jag skriva om dagen som idag är ett minne blott. Den har varit ganska så händelserik. Sambon, jag och ett antal av barnen har varit rasrepresentanter för Malteser på HUND2008. Men alla upplevelser är inte smälta ännu och äventyret fortsätter i morgon så jag ber att få återkomma till denna händelse. Ett litet kort kan ni få så länge.
Hmmm...datumet på kameran är inte riktigt rätt inställt ser jag men wtf.

Tänkte återge lite hur det är att vara Månskensbonde eller vad det nu var någon kallad mig för.

En snabb bakrgrund ger vid handen att vi bor "ute på landet" med 5 hundar, 5 katter och två hästar.

I mitten på veckan snöade det rejält i två dagar så säsongens första tröstlösa flyttning av snö har med hjälp av det eviga mantrat "se det som träning, se det som träning" genomförts.

Så vad gör man då som inbiten djurägare efter två dagars ymmnigt snöande?

Jo, man beslutar sig att trotsa snökaoset, sätta sig i bilen och köra 15 mil för att titta på och provrida en häst! Naturligtvis är objektet i fråga totalt oemotståndlig vilket resulterar i att så fort vi är hemkommna från HUND2008 måste jag sätta på mig snickarbyxorna och bygga ut stallet så vi får plats med Indy som hon heter.

Nu är detta inte så omständigt som det kanske kan låta. Vi har ett utrymme på 240 m2 som tidigare varit hönseri där man ganska enkelt smäller upp en box eller två.
Sysslolös är man aldrig, det är ett som är säkert!

Jeezze, en allmän känsla av ångest kryper över mig när jag inser att jag inte har skrivit något på ett par tre dagar. Dessutom får jag en uppmaning att skriva om  hur det är att vara månskensbonde, vad nu det är.

Läsaren som  uppmanade mig till det känner mig ganska bra och genomskådade snabbt att Hovslagarförklädet som skall inhandlas egentligen kommer att användas i helt andra lokaler än stallet :)

Jag känner pressen att komma med något insiktsfullt, roligt, tankeväckande och träffsäkert nu när jag inte har skrivit på ett tag. Men det är tommare än vanligt mellan öronen. Tur att det inte är strålande solsken ute för då skulle vacumet i mitt huvud värmas upp och jag skulle lätta från marken och stillsamt sväva upp i det blå som en karikatyr på en Zeppelinare.

Vid närmaner eftertanke.

Kan vacum bli varmt?

Medans vi ändå rådbarkar våra hjärnor med detta kan vi även kontemplera över följande tankenöt. Alla svar beaktas:

Tänk dig att du har en uppblåst ballong. Ballongen ligger på en känslig digital våg. Inuti den uppblåsta ballongen flyger en fluga omkring.
Vad händer om flugan stannar och sätter sig på vågen?
Blir det utslag på vågen eller är vikten den samma som när den fula flugan flög omkring?

Så där ja, det blev ju något idag i alla fall.