Sitter här och funderar lite på vad man får ut av att curla. Alltså att bildligt tala sopa rent framför och lägga allt till rätta för att underlätta. Med andra ord göra nästan allt för någon eller några andra.

Oftast när man pratar om detta fenomen så är det väl curlingförädrar man tänker på. Som förälder själv vet jag vad svårt det kan vara att inte curla för mycket. Jag vill ju ge mina barn så mycket stöd och hjälp som jag bara kan.
Men om man curlar för mycket så tror jag att man biter sig själv i svansen. Dels så har barn ett visst problem att visa tacksamhet :))

Del så är det väl så att om jag alltid plockar undan disken efter dom eller tar hand om all tvätt från en hög på golvet till prydligt invikt i garderoben så ser dom naturligtvis som det är självklart att jag skall göra det.
Barnen får det bekvämt och tryggt men dom ser inte allt arbete som ligger bakom och det blir en självklarhet att disken på något magiskt vis försvinner från matbordet.

Detta resulterar med ganska stor säkerhet att dom senare kan få svårt att lära sig ta eget ansvar.

För vissa personer är det en helt naturlig läggning att curla. Att ha en sådan person på tex arbetsplatsen kan vara ganska behagligt.

Det kan bli  en ganska trygg och lugn miljö omkring en sådan person. De andra behöver inte ta något ansvar för att det skall finnas nykokt kaffe i fikarummet eller att blommorna blir vattnade.

Som vuxen ser man detta på ett annat sätt än barn och kan ge personen uppskattning för det arbete den lägger ner.

Men alla vuxna är ju inte alltid så vuxna.......