Fredagen den 28 nov var helt klart en magsik dag!

Det var dagen när det röstande svenska folket fick en uppenbarelse!
Dagen när de slätstruknas slöja äntligen föll från de svenska folkets ansikte.
Dagen när det svenska folket till slut insåg vad kvalité, insikt, medmänsklighet, humor, intelligens och säkert framförande är!

Två banbrytande händelser bevisar att vi, det svenka folket nu äntligen har lagt år av tvivelaktikga beslut bakom oss.
Aldrig mer kommer en Charlotte Pirelli att vinna en omröstning över ett par Rongedal.
Aldrig mer kommer en MatTina att vinna en omröstningen över en "jag är inte bitter" Rickardsson.

För det första röstades Tyskungen fram till sveriges bästa blogg! Han och bums.nu har ju varit helt överlägsna bland finalisterna i BloggSM.

För det andra så tog sig äntligen det svenska folket samma och skickade ut den där stackars Johan Palm ur Idol. Pojkstackaren kan ju inte hålla en ton.

Jag kan bara säga GRATTIS till oss!
Nu finns det äntligen  hopp och ingenting är omöjligt!

Jag skall börja med att erkänna att mina kunskaper och mitt engagemang när det gäller mode är ganska begränsat. Med det sagt så vill jag i samma andetag påpeka att jag inte är helt ointresserad av mode.

Men mitt intresse är inte så stort att jag med liv och lust sitter och surfar bland modemagasin eller modebloggar. Jag är inte det minsta intresserad av vad någon liten blondin har valt som dagen outfit när hon skall ut på stan och dricka en Latte eller vad det nu är för fika som är på modet just nu.

Jag vill gärna att mina kläder skall sitta bra, ha en bra kvalitet och vara "slitstarka" och med det menar jag bland annat att man kan kombinera plagget på flera olika sätt.

Mitt närmaste inköp som jag planerar och kontemplerar över är ett par praktiska byxor, ja vi kan kalla dom för överdragsbyxor.

Den första paret jag tittat på  är läckert tvåfärgade. Designen accenturerat  på ett diskret sätt skrevet, detta kan man med ett överdimentionerat bältspänne ytterligare framhävas om så önskas.



Nästa par har en diskret svart design och är av materialet Cordura som av tillverkaren beskrivs som slitstark. Även om jag gillar designen och färgen, svart brukar ju alltid gå hem så är jag lite ambivalent då jag inte är bekant med materialet.


Nästa par är i klassisk mockabrun ton. Eleganta detaljer och kardborrband! Jag tycker dom är snygga och ger en liten touch av lyx med de eleganta detaljerna.

Till sist kommer vi till den riktiga hardcorebyxan. Designad av Mats Thomson! Byxan är tillverkat i kraftigt remläder med slipad yta. Knivficka på båda benen. Inga onödiga detaljer utan endast det som behövs. Less is more!
Den slipade ytan ger nästan en latexkänsla och latexlook. Detta tilltalar min depreverade fantasi och därför är dessa byxor mitt val.

Under ett utbott av tillfällig sinnesförvirring lovade jag visst igår att jag idag skulle börja korrekturläsa mina inlägg innan jag publicerade dem.

Jag tänkte helt sonika strunta i att skriva något idag och på detta enkla sätt undkomma mitt något förivrade (är detta ett ord?) löfte.

Men jag är hemma och vabbar idag och  har väldigt mycket att göra innan sambon kommer hem. Disken skall tas omhand, tvätten ska tvättas, tumlas, vikas och stoppas undan. Jag lovade dessutom att mocka rent till hästarna. Utöver detta tänkte jag också fortsätta att julpynta här hemma. Eftersom vi skall ner till de körstbenntas rike (Närke för de oinsatta) i helgen så har vi redan börjat pynta lite inför första advent.

Ju mer jag har att göra desto mer lockande blir det att sitta framför datorn och snubbla fram på tangenterna. Så här sitter jag alltså!

Gissa om jag har korrekturläst detta innan jag publicerade!!

När skall jag lära mig att korrläsa det jag skriver!!??!

Ungefär så här går det till när jag försöker få till ett blogginlägg.

1. Jag får en tanke i mitt annars ganska tomma huvud.
2. Klottrar ner tanken på ett papper, annars är den för alltid förlorad för omvärlden.
3. Sätter mig vid datorn och loggar in.
4. Försöker tyda det jag har skrivit på pappret för att locka fram den där alltid så flyende tanken.
5. Med lite tur kommer tanken tillbaka och jag kan snabbt skriva ner vad jag vill säga.
6. Håller tummarna och publicerar inlägget.
7. Klickar på länken till min blogg för att få se mitt senaste alster lysa i all sin glans ute på det stora Internet!
8. Hittar ett stavfel i rubiken.
9. Går tillbaka till inloggningen och rättar till stavfelet.
10. Publicerar inlägget igen med den nyss gjorda ändringen.
11. Går tillbaka till fliken med min blogg (jag surfar med Firefox och använder flikar flitigt)
12. Tittar nöjd på den rättstavade rubriken.
13. Läser igenom brödtexten och hittar en grymt mystisk meningsuppbyggnad i andra meningen. Ropar på sambon   som är skolföken.
14. Frågar henne vad jag egentligen (edit: tog bort ett i) menade.
15. Försöker skriva ner hennes (edit: la till ett s) förklaring.
16. Publicerar med viss stolthet den nya ändringen.
17. Läser med lätt fuktig överläpp igenom hela inlägget och hittar ett stavfel till.
18. Tillbaka till redigeringsläget (edit: ändrade från redigerign till redigering) och rättar till stavfelet.
19. Publicerar igen.
20. Skiter i och läsa igenom den sista ändringen för nu orkar jag inte något mer.
21. Sätter (edit: la till ett på)på Senil107 och lägger mig på kökssoffan en stund.

Edit: nu skiter jag i det här, duschar, rakar mig, för att sedan gå och krypa ner i sängen hos sambon!
 I mogron skall jag börja korrekturläsa mina inlägg.........

Säga vad man vill om BloggSM men det är inte ett forum för att hitta nya spännande bloggare. I sann kommersialistisk anda så verkar det som om det är mängden nomineringar en viss bloggare har fått snarare än kvaliten på bloggen som avgör om det blir en finalplats. Det får till följd att finalisterna följer någon form av minsta motståndes lag, ungefär som skvalmusiken dom spelar på RixFM.
Lyckligtvis så slinker det igenom ett par enligt mig riktigt bra bloggare. Det är ungefär som musiken på MixMegapol, bland all skvalmusik dyker det ibland upp någon riktig pärla.

Nu är det ju inte så att bara för att en blogg har många besökare så är den dålig, men jag säger bara Linda Rosing , sicken dynga och en massa läsare!

Med en dåres envishet hävdar jag att Vacuum är en av sveriges roligaste och finurligaste bloggar. Trots att han envisas med att stava trots som trotts :)

Jag anmälde honom till BloggSM men eftersom jag troligtvis var en av få som gjorde det så är väl chansen att han skall få sprida sig via RixFM tyvätt minimal.

Kom att tänka på det där med förkortningar när jag läste igenom mitt föregående inlägg och då speciellt en underbar kommentar från en irc-kanal som jag hittatde på bash.org
<mindrevetandeanvändare>What the fuck does WTF stand for????????

Bash är en underbar sida med en massa tok  och fyndigheter som folk häver ur sig på olika irc-kanaler.

En svensk motsvarighet finns på WarpDrive

I dag har jag suttit och bläddrat mig igenom lite olika bloggar. Till min förtvivlan börjar jag inse att det är nog dax att göra något åt utseendet och det despositiva upplägget på min blogg.

Även om jag fortfarande anser att hur bloggare skriver och vad dom skriver om är det viktigaste, så är det ganska viktikt att bloggen även är snygg och har en genomtänkt design.

Jag gillar MuMaris design och innehåll. Snygga bilder som hon pillar med själv och gör det bra.

Men min favorit hittils är TyskUngen Dispositionen av bloggen är klockren. Gör er själv en tjänst och läs hans recentioner av de tio största bloggarna i Sverige! Det är sanslöst bra. Ni hittar länkarna till recentionerna till höger i bloggen.

BTW så fick Mumari min röst igår och Tyskungen min röst idag på RixFMs BloggSM även om det var hårt mellan TyskUngen och Christer på som bloggar på bums.nu idag.

Edit: ja det var väl inte så här jag hade tänkt mig den nya designen men wtf, jag har förnyat mig iaf.

Tittlyssnade på RixFm i morse och dom har ju dragit igång BloggSM denna vecka. En kändisbloggare var inbjuden, det var hon Dominica Pazc...Pasc....Paczi....jaja whatever som var där. Jag gillar henne, intelligent, trevlig, rolig och med självdistans!

Enligt henne så kan man öka chansen att få hittar (hits? eller ja, träffar då) på sin blogg om man skriver och kändisar och då gärna lite elakt. Det stämmer säkert alldeles utmärkt, men jag känner så dåligt med kändisar som jag skulle kunna skriva om. Dessutom är jag inte direkt intresserad av kändisar heller.
Inget är mig mer ointressant än vad en kvasikändis som t.ex Blondinbella eller vad hon heter gör. Jag har ingen längtan att läsa hennes blogg och än mindre en blogg om vad hon kan tänkas göra eller inte göra skriven av någon annan.

Däremot gillade jag mumari som är en av dagens finalister, fast bäst är ändock tommaintet :)

Sedan är det visst bra att lägga upp bilder och gärna lite halvnaket. Okay, den enda som uppskattar att se mig lite halvnaken är min kära sambo och hon ser nog lite dåligt (kyss älskling).

Så det är bara att inse, jag kommer aldirg att nå ut till dom stora massorna och det gör mig ingenting!

Ordningen är återställd!

Idag har Max "bitit upp" tre katter, hittat spinn i sängen och fösökt gosat, slickat i smörpaketet och varit allmänt omöjlig!

Det är tur att han har guldögon och hjärta i pannan......



Jag har placerat min blogg i Edsbyn på bloggkartan.se!

Jag har tidigare skrivit om att vi har ett gäng katter, närmare bestämt 5 stycken. Eftersom sambon och jag bägge älskar djur och bor på landet så är det inget konstigt med det.

De flesta av katterna är exelenta råttjägare och fyller sin arbetsfunktion med bravur. Zelda som är vår blyertsgråa långhårskatt blev i somras livrädd för en liten ödla så henne tänkte jag reklamera men hon är så söt och go så hon är kvar fortfarande.

I början på sommaren var vi till Hedsta utanför Hudik och inhandlade två bedårande kattungar, Vi blev då informerad att killen som heter Max var lite bråkigare än syrran som vi döpte till Flisan.

Efter endast en dag hemma så insåg vi att uttrycket "lite bråkigare" var en underdrift av monumentala mått. Max har farit runt ute och inne som en virvelvind, han älskar att gosa och "hittar spinn" överallt  men har inte tålamod att ligga still någon längre stund, för det mesta sitter han och sover för att snabbt kunna vara på språng. Vi brukar säga att han måste lida av någon bokstavskombination som gör att han har koncentrationsproblem.
Men han är alltid förlåten för alla hyss han gör. Han är en randig korthårskatt och teckningen bildar faktiskt ett hjärta mitt uppe på pannan och han har de mest fanstastiska guldfärgade ögon jag har sett på en katt.
Det är omöjligt att inte älska honom!

Max syster Flisan är en brunmelerad liten långhårsfröken som inte har gjort något väsen av sig alls. När hon leker sker det väldig stillsamt och hon fäller aldrig ut klorna om man busar lite med henne. När hon vill gosa kommer hon lugnt och fösiktigt och lägger sig i närheten av en och är helt nöjd med det.

Nu börjar kattungarna bli könsmogna och vi började med att kastrera Max och våran förhoppning var väl att han som alla andra kastrerade hankatter skulle lungna ner sig lite och kors i taket! Han har faktiskt blivit mycket lugnare.

Men till våran förfäran han nu Flisan på bara några dagar genomgått en total personlighetsförändring. Hon far runt som skrutt i huset, hoppar upp på arbetsbänken i köket och puttar ner saker på golvet. Hon anfaller helt oprovocerat oskyldiga stackars fötter och tår som hon med liv och lust sätter klorna i.

Så för oss hårt prövade Husse och Matte är nivån på bus och stök genererat av kattungar status quo!
 

Undertecknad har idag på ett ganska bryskt sätt  blivit informerad om att den kvalitativa nivån på texter och tankar i denna blogg på intet sätt står i relation till min fysiska ålder utan håller en pueril nivå och mest består av trams!

Efter moget övervägande och mycket huvudbry kommer undertecknad att negligera denna kritik och även i fortsättningen enligt bästa förmåga förmedla ironi, sanningar, osanningar, kåserier och ymsehanna på det sätt och med det språk som känns mest naturligt att använda.

Om sedan undertecknads tankar, funderingar och kåserier av vissa anses puerila tänker undertecknad i nuläget inte ta hänsyn till detta. 


I may grow older, but I will never grow up.

/undertecknad

I morse var vi utan ström hemma igen. Den här gången var det ett planerat strömavbrott men det gör ju inte saken bättre! Morgonbestyren avklarades på jobbet i morse för här finns det iaf varmvatten. För att bevisa att jag kan göra två saker samtidigt fast jag är karl skriver jag det här medans jag gör nr 2 :). Hörde på radio att det är inte helt ovanligt att läsa eller skriva sms när man sitter på toa. Så jag är väl kanske ganska normal ändå!

Bäst att man passar på och skriver lite medans man är hemma. Hemska tanke att man skulle ägna 5 min till att skriva ett inlägg på jobbets tid! Jobbet som inte ens har internetuppkoppling.

Men jag skall inte skriva mycket för jag är alldeles för upprörd och ju mer jag tänker på det desto mer förbannad blir jag, och jag tycker inte om att vara förbannad!!

Jag tycker om att vara glad och snäll och mätt och matt av kroppsarbete och behövd och uppskaddad och älskad och ja det enda jag kan säga att jag är glad att vara hemma för där får jag vara allt jag vill och jag får allt jag någonsin skulle behöva från min underbara sambo!

Nu känns det som om vi går in i en ny fas på jobbet. Uttrycket 'man saknar inte kon förens båset är tomt' stämmer precis på våran situation. Ja, fast tvärt om då förstås! Det är ju tur att man har hög stresströskel!

Jahaja, det såg så lovande ut under gårdagen och det var klart och fint. Men lagom till mörkret föll så mulnade det på. Alltså fick jag inte se några stjärnfall så jag kunde önska mig något. I och för sig så måste väl partiklarna ha passerat in i atmosfären och brunnit upp utan att jag såg dom så jag kunde ha önskat mig något ändå, eller hills det inte om man inte ser stjärnfallet? Fast nu ska jag inte gnälla eftersom jag har allt jag kan önska mig känns det som! Men mycket vill ha mer :). Jaja, vi hos ett nytt försök den 14 dec för då passerar Geminiderna!

I kväll och natt är det läge att önska sig det man längtar efter. Gå ut i kväll, vänd näsan mot himmelen och håll utkik efter stjärnfall. Möjligheten att se 'en stjärna falla' är överhängande för i kväll passerar Leoniderna. Runt 10 stjärnfall i min är inte ovanligt, så ut i natt och önska er något.

Blinning, rullis, ampis och mupp.

Ovanstående uttryck är alla benämningar på personer med specifika funktionsnedsättningar.

Uttrycken används ofta och med glimten i ögat av personer med de specifika funktionsnedsättningarna.

Men JÖSSES om du eller jag skulle använda oss av tex Ampis när vi pratar om en kille  med protes. Folk skulle bli upprörda och illa berörda.
-Hur kan du säga så? Har du ingen respekt för människan? Osv.

Men för mig är det ungefär som om någon kallar mig för "skogstamefan" eller "norrläning". Jag är bägge, jag skäms inte för det och det är inget jag kan eller vill göra något åt.

De allra flesta personer med funktionsnedsätting (iaf bland alla jag träffat och det är många) ser det på samma sätt.

Så det är helt ok att benämna någon med ryggmärgsbråck för Rullis efterson han/hon sitter i rullstol.

Och tack Sleeping Sell för att du väckte en tanke i mig så jag fick något att skriva om :))

Idag har vi haft studiecirkel igen. Resultatet var mycket bra och blev uppskattat. Genomförandet var också mycket bra även om engagemanget hos vissa kanske kunde vara bättre än hos vissa :). Men vi tar ett steg framåt genom att gå i cirklar.

Tänk om man hade en internetuppkoppling på jobbet så mycket roligare och trevligare allt skulle vara. Bara en sådan liten sak som webradio tex. Där vi sitter går det bara att få in u-lands radio, jag sitter och längtar efter vinyl 107 men får lyssna på djävla radioborg. Åsså skulle jag inte behöva blogga via mobben. Jaja, den tekniska utvecklingen när väl förhoppningsvis upp till "beeeep" hos oss också snart.

Jag har tänkt litegrann på det  här med att skriva och stava.
Hur viktigt är det egentligen att man stavar korrekt i alla situationer?

Personligen har jag inga problem med att folk stavar fel. Jag gör det själv med jämna mellanrum. Fast jag måste väl tillstå att jag alltid försöker stava rätt för jag tror att det underlättar läsförståelsen.

 Men!

Eilngt en uneörnskding på ett egnskelt uivtnierset så seplar det inegn roll i viekln odrnnig boksortnävea i ett ord såtr i, det edna som är vtikigt är, att fsötra och ssita bavstoken såtr på rtät patls. Rseetn kan stå hlelur om blluer och man kan ädnå lsäa tetxen uatn porbelm. Dttea broer på, att vi itne leäsr vjrae bkosatv för sig uatn odern som hlehet.
 (hjärnan är en förunderlig sak)

Vad som däremot kan reta gallfeber på  mig är de förhatliga särskrivningarna. Om någon tex skriver i sin kontaktannons  att han/hon är en "kort hårig sjuk sköterska" så tror jag inte många skulle bli intresserade, ja om man inte gillar små, ludna, sjukliga sköterskor förstås.
Om personen däremot skrivit "korthårig sjuksköterska" kommer allt i en annan dager!

 Alla blå bär är blå bär - även blåbär - men det är bara blåbär som är blåbär.

Det är nästan bara svenskan som tillämpar sammansatta ord. Så en av anledningarna till alla dessa särskrivningar är kanske att vi i gemene man har ganska bra koll på tex engelska som inte tillämpar sammansatta ord.

Ett annat skäl till att särskrivning ofta förkommer kan vara stavningskontrollen i till exempel Word. Den reagerar inte på skum tomte men kan gnälla på skumtomte.

Det finns en mycket bra och enkel regel som nästan alltid funkar.

Om det uttalas som ett sammansatt ord skall det också skrivas som ett sammansatt ord!

Ännu en farsdag har föflutit. En väldigt trevlig sådan may I add!

Bägge döttrarna och sambons två yngsta barn har förgyllt tillvaron på Målda i helgen.

Första farsdag grattiset fick jag 03:27 när jag körde hem en smått överförfriskad dotter från ett VIP-party med Noice. All heder till henne som nobbade att följa med bandet till hotellet på efterfest eftersom hon "skulle vara med Pappa" :)

Anyway, farsdagpresenten till mig var att jag fick komma och hämta döttrarna, ergo jag kunde inte dricka vin på lördag kväll, ergo inget tungt huvud på söndag. Så det var en ren välgärning av dem att beställa skjuts med mig!

Senare på dagen så bakade döttrarna kladdkaka och cupcake vilket var uppskattat av den trötte fadern. Eller om man skall vara ärlig så bakade en dotter och den andra låg på kökssoffan och sov. Hon hade haft Verkligt roligt på lördag och det unnar jag henne!
Puss på er bägge döttrarna, ni är bara bäst!

Jag sitter här och fingrar på tangenterna medans den helt underbara sambon firrar runt i köket med pyschpyschen och torkduken. Älskar henne gränslöst.
Kyss älskling, du är också bäst!

Appropå detta med rävjakten så vill jag bara meddela att Melinda kom förbi straxt efter det att jägarna varit hos oss och gjort bort sig.
Hon talade om på sitt speciella lillgamla sätt att dom minsann hade sett en räv alldeles nyss som kom över deras kohage, sprungit över vägen och sedan  försvunnit i Tallbonn's skog.
Så vi får väl se om vi får syn på räv och jägare igen.

Tänk att det skall vara så svårt att få fakta rätt! Jag är inte djupt imponerad av Ljusnan och deras reportrar utan snarare kanske tvärt om.
Jag har tidigare jobbat på en arbetsplats som det ofta skrivs artiklar om och jag  har gång på gång märkt att dom ofta har anmärkningsvärt svårt att få till en artikel som på ett sakligt och korrekt sett återger fakta.

På min tidigare arbetsplats blev vi glad för varje rätt vi kunde hitta i en artikel om oss i Ljusnan och hade ett resignerat överseende med alla feltolkningar, missuppfattningar och rena fel.

I ovanstående artikel drabbas en helt oskyldig privatperson av samma sak och då blir läget helt plötsligt ett helt annat.

Själva kärnan i hela händelsen är helt förbigången, även fast den var klart och tydligt förklarad för reporten.
Kärnfrågan från början var om det är moraliskt rätt att jaga (och skadeskjuta) vilt 75 från hundhuset och i direkt närhet till hästhagen utan att först ha medelat de boende om att det pågick jakt.

I artikeln verkar det som om jägarna sköt (ganska dåligt, may I add) mot räven i "skogen" och då bara sårade den och att räven sedan kommit in på bebyggt område.
I själva verket avlossade jägarna skottet som skadade räven i skogen (eller dungen som vi säger) som ligger 75 m från hundhuset och i direkt gräns med hagen där hästarna går.
Så avståndet mellan hagen och "skogen" är ca 30cm.
Jägarna kom sedan och meddelade att dom trodde att räven smitit in under ladan som står på tomten, 15 meter från boningshuset. Dom meddelade att det var frågan om skyddsjakt i och med att det var en skadad räv (tror faen att den var skadad om man bara halvträffar) och frågade om dom fick skjuta mot räven under ladan.
Alltså LADAN SOM STÅR MITT PÅ TOMTEN, 10 meter från hundhuset, 2 meter från hästhagarna och 15 meter från BONIGSHUSET.

Vart faen finns jaktmoralen i ett sådant beteende?  För mig är det helt sanslöst att dom ens vågade sig in på tomten och fråga. Kan dom se att djur är något annat än jaktkamrat eller vilt?

Ja Jösses, det här inlägget började som lite kritik mot Ljusnans journalistik men har efterhand gått över till orerande över bristande jaktmoral hos vissa korkade individer. Så det är bäst att jag slutar nu innan jag börjar jaga (hehe) upp mig över den vansinniga nollvisionen på varg, önskan om utökad björnjakt eller annat som inte är helt "politiskt korrekt" om man bor här uppe i de djupa hälsingeskogarna.

Fler åsikter, information, inlägg och kommentarer om detta hittar ni på min sambos blogg:
http://hembretsen.blogg.se

May the force be with you!

Det är väldigt viktigt att katterna alltid har tillgång till färskt vatten!
Det var väl bland det första man lärde sig när man skaffade katt. Alltid Färskt Vatten!

Hur noga katterna själva är när det gäller detta med färskt vatten kan väl diskuteras.

Dom är väldigt uppmärksamma när man står och gör i ordning deras mat. Allt måste ju gå rätt till!
Eftersom man är rädd om sina katter så diskas naturligtvis vattenskålarna ur varje dag och torkas rena och torra. Innan man fyller på skålarna låter man vattnet rinna ett bra tag så det blir kallt, färskt och gott! (duktig husse)

Men vad gör dom små krypen då? Så fort man har släppt ut dom springer dom genast till närmaste vattenpöl och lapar glatt i sig regnvatten!

Ibland verkar dom hellre föredra tre dagar gammalt regnvatten ur gyttjig vattenpöl än det färska vatten som serveras ur därför avsedd hygienisk vattenskål.

Go figure!

Jag har jag funderat lite på det här med tilltalsnamn.

Hur kommer det sig att vi tilltalar våra barn med namn medans våra barn oftast använder Mamma och Pappa när dom vill adressera oss?

På den tiden barnen bodde hemma och någon av mina döttrar skrek "PAAAPPPAAAA!!" för att påkalla min uppmärksamhet brukade jag svara, "ja dotter vad är det?", sådär bara för jämlikhetens skull.

Då brukar dom titta på mig med den där blicken som antingen säger, "neeeej, är han på det där störiga humöret nu igen". 

Okay, jag har naturligtvis en teori hur det kommer sig att tilltalsepiteten skiljer sig på detta sett.

En gång i tiden respekterade barn sina föräldrar och skulle inte drömma om att tilltala sina föräldrar med något annat än Mor och Far.
Andra vuxna tilltalades med Herr eller Fru.
Detta fenomen var inte förbehållet mellan barn och vuxna, utan man tilltalade sina medmänniskor med deras titel. En glatt uppsluppen hälsning lät någog i stil med "Jamen se Goderafton Lektor Palm" osv. Ganska stelt kan man tycka, men så var det.

Någon gång på mitten av förra århundradet började titlarna läggas bort och vi blev Du med våra medmänniskor. Det duades hit och dit. 
Vissa personer var under denna pionjärstid oerhört upprörda, troligtvis var det personer med titlar som "Godsägare", "Direktör", "Konsul" osv. medans människor med titeln "vaktmästare", "fabriksarbetare", "skogsarbetare" och dylikt tyckte detta var en underbar idé.

Duandet har idag slagit igenom i stort sett överallt i det svenska samhället, utom mellan barn och deras föräldrar. Där tilltalar barnet sin förälder fortfarande med ett opersonligt substantiv. Ordet har däremot ändrats från Mor/Far till mindre de högtravande mamma/pappa eller det slangiga morsan/farsan.

Men jag ser oftare och oftare bland mina bekanta att deras barn tilltalar sina föräldrar med förnamn och aldrig säger mamma eller pappa. Har det att göra med bristande respekt eller är det helt enkelt språkets naturliga utveckling, eller kan det vara något annat?

You tell me!