In i dimman
Jösses!
Vart tog världen vägen?
Jo, jag slipar golv.....
Vart tog världen vägen?
Jo, jag slipar golv.....
Sovrum
Ute faller snöflingor stora som handflator, vädret verkar inte ha fattat att det är Mars nu. Mars är ju den första vårmånaden men våren känns ännu så länge väldigt långt borta.
På önskelistan står en traktor att skotta med och en snöskoter att leka med!
Nåväl, jag har varken tid att skotta eller leka för renoveringsdjävulen har slagit klona i sambon och då naturligvis också i mig.
Klädkammaren är färdig. Vill man vara lite trendig kan man kalla den för en WalkinCloset. Riktigt bra blev det i alla fall. När sambon bubbat in sina kläder fanns inte så mycket plats kvar för mina. Efter lite tankeverksamhet, några rockader och ett par strategist placerade krokar fick i alla fall mina slipsar och bälten plats där inne!
Nu är det sovrummets tur. I somras rev vi ut korkmattan och hittade ett helt ok trägolv. Detta skall målas vitt, eventuellt betsas vitt och lackas.
Det var med viss ambivalens som nya tapeter har satts upp. De gamla tapeterna var från 50-talet och var riktigt snygga men ack så sunkiga och spruckna.
Under renoveringstiden sover i en bäddsoffa i rummet vid köket. Det är trångt, varmt och stökigt. Men jösses vad vi sover bra där!
Jag börjar nästan fundera om det är några konstiga energier i sovrummet som gör att vi inte sover lika bra där uppe. Eller alternativt några konstiga energier i rummet vi nyttjar i nu som gör att vi sover som klubbade.
På önskelistan står en traktor att skotta med och en snöskoter att leka med!
Nåväl, jag har varken tid att skotta eller leka för renoveringsdjävulen har slagit klona i sambon och då naturligvis också i mig.
Klädkammaren är färdig. Vill man vara lite trendig kan man kalla den för en WalkinCloset. Riktigt bra blev det i alla fall. När sambon bubbat in sina kläder fanns inte så mycket plats kvar för mina. Efter lite tankeverksamhet, några rockader och ett par strategist placerade krokar fick i alla fall mina slipsar och bälten plats där inne!
Nu är det sovrummets tur. I somras rev vi ut korkmattan och hittade ett helt ok trägolv. Detta skall målas vitt, eventuellt betsas vitt och lackas.
Det var med viss ambivalens som nya tapeter har satts upp. De gamla tapeterna var från 50-talet och var riktigt snygga men ack så sunkiga och spruckna.
Under renoveringstiden sover i en bäddsoffa i rummet vid köket. Det är trångt, varmt och stökigt. Men jösses vad vi sover bra där!
Jag börjar nästan fundera om det är några konstiga energier i sovrummet som gör att vi inte sover lika bra där uppe. Eller alternativt några konstiga energier i rummet vi nyttjar i nu som gör att vi sover som klubbade.
Jock
Jag kom att tänka tillbaka lite på min ungdom när jag la upp kortet från nian. Det var den tiden när jag hävdade att jag inte gillade att jaga tjejer eftersom det var så svårt att hitta någon som sprang.
Jag var en en riktig sportfåne, hade jag bott i USA hade jag definierats som en typisk Jock.
På sommaren spelade jag fotboll och på vintern var det slalom och ishockey som gällde. Kommer man från hälsingland och inte väljer bandy som sin första sport så anses man lite knepig. Men jag hade tur som inte växte upp i Edsbyn i alla fall för där gick det inte ens att köpa en hockeyklubba i hela byn. De stackars missanpassade unga Edsbykillar som ville spela hockey var händvisade till Alfta eller Viksjöfors. Två metropoler mellan Bollnäs och Edsbyn.
Jag var hyfsat framgångsrik både som slalomåkare med en 8:e plats i KalleAnka-finalen i Duved som största framgång och som hockeyspelare med ett par säsonger i TV-Pucken.
Jag var och är inget geni med boll eller puck men jag har en djävla inställning och hade en outtröttlig kondition och det klarade jag mig långt på.
Polaren Pär däremot hade allt jag hade plus en gudomlig bollkänsla. Han spelade natruligtvis bandy men hans paradsport var nog ändå basket.
En gång lurade han med mig på en träning med det lokala basketlaget. Som uppvärmning joggade man runt i gympasalen med en boll och vid varje korg skulle man lägga i bollen och fortsätta. Missade man korgen fick man göra 10 armhävningar. Det var 10 korgar runt planen och efter att ha sprungit runt planen två varv hade jag gjort 190 armhävningar!
Det var min första och sista basketträning.
Eftersom jag numera bor i Edsbyn nu så vill jag bara meddela att jag minsann har ett SM-Silver i bandy! Jag har sammanlagt spelat 4 bandynmatcher i mitt liv men som sagt lyckast få ett SM-Silver.
Under gymnasietiden fick jag äran att spela i skollaget som var kvalificerade till SM-Cupen för gymnasieskolor, Prins Bertils Cup. Där spelade jag tillsammans med bland annat Hans Elis Johansson och Joe Lönngren som var riktiga kanoner i bandy. Själv fick jag vara med för att jag kunde åka skridskor riktigt fort.
Hur det var att stå i ruslinjen med alldeles för lite skydd på sig när motståndarlaget hade hörna och bara vänta på att en stor djävla Västeråsare skulle klappa i för kung och fosterland kan vi ta en annan gång.......
Jag var en en riktig sportfåne, hade jag bott i USA hade jag definierats som en typisk Jock.
På sommaren spelade jag fotboll och på vintern var det slalom och ishockey som gällde. Kommer man från hälsingland och inte väljer bandy som sin första sport så anses man lite knepig. Men jag hade tur som inte växte upp i Edsbyn i alla fall för där gick det inte ens att köpa en hockeyklubba i hela byn. De stackars missanpassade unga Edsbykillar som ville spela hockey var händvisade till Alfta eller Viksjöfors. Två metropoler mellan Bollnäs och Edsbyn.
Jag var hyfsat framgångsrik både som slalomåkare med en 8:e plats i KalleAnka-finalen i Duved som största framgång och som hockeyspelare med ett par säsonger i TV-Pucken.
Jag var och är inget geni med boll eller puck men jag har en djävla inställning och hade en outtröttlig kondition och det klarade jag mig långt på.
Polaren Pär däremot hade allt jag hade plus en gudomlig bollkänsla. Han spelade natruligtvis bandy men hans paradsport var nog ändå basket.
En gång lurade han med mig på en träning med det lokala basketlaget. Som uppvärmning joggade man runt i gympasalen med en boll och vid varje korg skulle man lägga i bollen och fortsätta. Missade man korgen fick man göra 10 armhävningar. Det var 10 korgar runt planen och efter att ha sprungit runt planen två varv hade jag gjort 190 armhävningar!
Det var min första och sista basketträning.
Eftersom jag numera bor i Edsbyn nu så vill jag bara meddela att jag minsann har ett SM-Silver i bandy! Jag har sammanlagt spelat 4 bandynmatcher i mitt liv men som sagt lyckast få ett SM-Silver.
Under gymnasietiden fick jag äran att spela i skollaget som var kvalificerade till SM-Cupen för gymnasieskolor, Prins Bertils Cup. Där spelade jag tillsammans med bland annat Hans Elis Johansson och Joe Lönngren som var riktiga kanoner i bandy. Själv fick jag vara med för att jag kunde åka skridskor riktigt fort.
Hur det var att stå i ruslinjen med alldeles för lite skydd på sig när motståndarlaget hade hörna och bara vänta på att en stor djävla Västeråsare skulle klappa i för kung och fosterland kan vi ta en annan gång.......
Inget gnäll
Jag har ju i vanliga fall ganska svårt att hitta något att gnälla över. Idag är det extra svårt eftersom jag fyllde år i går, fick två biljetter till Dylan på Globen av Sambon och en fin flaska Single Malt av döttrarna.
Att gnälla över att man är ett år närmare pension är ju inget att gnälla över utan snarare tvärt om!
Men i helgen var jag och handlade på den lokala ICA-butiken. Jag skulle kunna gnälla över att det är så djävulskt dyrt där. För några år sedan så hamnade nämnda butik på en inte så hedrande andraplats i en undersökning av Sveriges dyraste ICA-butiker. Men så blir det när det inte finns någon konkurrens att prata om.
Nu är det inte priserna som irriterade mig mest sist jag var och handlade utan en viss kategori av kunder. Det är dom där överhjälpsamma kunderna som verkligen tar en uppmaning på största möjliga allvar. Ni vet dom där som har sett skylten där det står att du skall vända streckoden på varan så det underlättar för kassapersonalen.
Det är i och för sig en lovvärd tanke för personen i kassa flyttar några hundra kilo varor under ett pass. Men nån djävla måtta fär det väl vara!?
Personen framför mig i kassakön tog lugnt och försiktigt upp varje vara från sin överfulla vagn. Vände och vred på den för att hitta streckkoden och var dessutom noga med att lägga ner varan så att streckoden inte hamnade upp och ner!
Detta resulterade natruligtvis i att den stackars tjejen i kassan fick sitta och vänta på att varorna skulle komma fram till henne, en och en, så hon snabbt kunde vända på dom och läsa av streckoden.
Att koden lästes av underifrån hade inte gått upp för den överhjälpsamma kunden. Att tjejen i kassa garanterat skulle hitta koden tre gånger så snabbt hade heller inte gått upp för honom.
Jo, kunden i fråga var en herre i medelåldern. Alltså min ålder, även om kläder, kroppsspråk och allmänt uppförande snarare förde tankarna till någon långt över pernsionsåldern.
Sådana gånger är det skönt att man inte har lätt att stressa upp sig eller bli otålig och oregerlig. Även om jag sådana gånger blir smått irriterad så stoppar jag bara in en snus, suger lite lätt på den och känner mig genast ganska så tillfreds med livet.
Att gnälla över att man är ett år närmare pension är ju inget att gnälla över utan snarare tvärt om!
Men i helgen var jag och handlade på den lokala ICA-butiken. Jag skulle kunna gnälla över att det är så djävulskt dyrt där. För några år sedan så hamnade nämnda butik på en inte så hedrande andraplats i en undersökning av Sveriges dyraste ICA-butiker. Men så blir det när det inte finns någon konkurrens att prata om.
Nu är det inte priserna som irriterade mig mest sist jag var och handlade utan en viss kategori av kunder. Det är dom där överhjälpsamma kunderna som verkligen tar en uppmaning på största möjliga allvar. Ni vet dom där som har sett skylten där det står att du skall vända streckoden på varan så det underlättar för kassapersonalen.
Det är i och för sig en lovvärd tanke för personen i kassa flyttar några hundra kilo varor under ett pass. Men nån djävla måtta fär det väl vara!?
Personen framför mig i kassakön tog lugnt och försiktigt upp varje vara från sin överfulla vagn. Vände och vred på den för att hitta streckkoden och var dessutom noga med att lägga ner varan så att streckoden inte hamnade upp och ner!
Detta resulterade natruligtvis i att den stackars tjejen i kassan fick sitta och vänta på att varorna skulle komma fram till henne, en och en, så hon snabbt kunde vända på dom och läsa av streckoden.
Att koden lästes av underifrån hade inte gått upp för den överhjälpsamma kunden. Att tjejen i kassa garanterat skulle hitta koden tre gånger så snabbt hade heller inte gått upp för honom.
Jo, kunden i fråga var en herre i medelåldern. Alltså min ålder, även om kläder, kroppsspråk och allmänt uppförande snarare förde tankarna till någon långt över pernsionsåldern.
Sådana gånger är det skönt att man inte har lätt att stressa upp sig eller bli otålig och oregerlig. Även om jag sådana gånger blir smått irriterad så stoppar jag bara in en snus, suger lite lätt på den och känner mig genast ganska så tillfreds med livet.
Allt för mina läsare
Jag har fått vissa indikationer på att ett kort som är upplagt på min älskade sambos blogg har fallit en viss ann o nym läsare på läppen.
Jag vill inte spekulera i vem läsaren kan vara men eftersom jag lätt faller för smicker så lägger jag här upp en en efterfrågad bild i något större format.
Kortet är taget någon gång under sena gymnaseitiden. Jag blir lika förundrad varje gång jag ser det.
Jag hade hår!
Det var riktigt mörkt och lockigt!
När jag ändå är på gång så lägger jag upp en bild från klassfotot i 9:an
Muschingen var där men inte så uttalad som i bilden ovan.
Men håret!
Håret!
Jag vill inte spekulera i vem läsaren kan vara men eftersom jag lätt faller för smicker så lägger jag här upp en en efterfrågad bild i något större format.
Kortet är taget någon gång under sena gymnaseitiden. Jag blir lika förundrad varje gång jag ser det.
Jag hade hår!
Det var riktigt mörkt och lockigt!
När jag ändå är på gång så lägger jag upp en bild från klassfotot i 9:an
Muschingen var där men inte så uttalad som i bilden ovan.
Men håret!
Håret!
Till min älskade
sambo.
En av hennes största favoriter, Astrid Lindgren berättar en historia i Hylands Hörna.
Ur SVTs arkiv. En outsinlig källa till kunskap och glädje!
En av hennes största favoriter, Astrid Lindgren berättar en historia i Hylands Hörna.
Ur SVTs arkiv. En outsinlig källa till kunskap och glädje!
WOOooooHOOoooo!!!! Hårdrocksbröderna!!!!
Per och Erik Gustafsson är inte bara bröder, bådas största passion i livet är Iron Maiden. Passionen delar de även med bästa kompisen Jonas.
En klassiker!!!
Ur SVTs arkiv. En outsinlig källa till kunskap och glädje!
En klassiker!!!
Ur SVTs arkiv. En outsinlig källa till kunskap och glädje!
Hej alla barn, nu blir det barnprogram
se nu vad farbror........
Bengt tillverkar en telefon.
Ur SVTs arkiv. En outsinlig källa till kunskap och glädje!
Bengt tillverkar en telefon.
Ur SVTs arkiv. En outsinlig källa till kunskap och glädje!
Outfit till fredag kväll
Nu på Fredag är det bandymatch i Edsbyn. Hammarby kommer på besök och det brukar ofta vara trevliga matcher att beskåda.
Designern och tillika modellen av denna kreation föredrar att vara anonym då han kommer från Bollnäs, Edsbyns ärkefiende i bandy och dessutom är han Bajare i själ och hjärta.
Att tillstå en av dessa brister när man bor i Edsbyn kan vara ödestigert.
Att offentligt bekänna bägge dessa karaktärsvagheter resulterar med säkerhet till social utfrysning och kan i värsta fall medföra fara för livet.
Outfittan är döpt till "Den Ambivalente Bandysupporten"
På fötterna sitter ett par LurvTussar. Dessa klenoder härstammar från tidigt 80-tal och kommer aldrig att bli passé.
Den vita tröjan med gröna detaljer som skymtar under den fodrade skjortan är naturligtvis Bajens supportertröja. Som alla dessa tröjor sitter nummer 12 på ryggen eftersom Bajens klack är den tolfte spelaren. Är det inte poetiskt så säg?
Avslutningsvis sitter på huvudet en käck mössa som signalerar att bäraren av huvudbonaden hejjar på Edsbyn!
Vi höjer klubborna mot skyn, hejja hejja Byn!
Bajen, bärs och rakade brudar!
Vilket klingar bäst?
Designern och tillika modellen av denna kreation föredrar att vara anonym då han kommer från Bollnäs, Edsbyns ärkefiende i bandy och dessutom är han Bajare i själ och hjärta.
Att tillstå en av dessa brister när man bor i Edsbyn kan vara ödestigert.
Att offentligt bekänna bägge dessa karaktärsvagheter resulterar med säkerhet till social utfrysning och kan i värsta fall medföra fara för livet.
Outfittan är döpt till "Den Ambivalente Bandysupporten"
På fötterna sitter ett par LurvTussar. Dessa klenoder härstammar från tidigt 80-tal och kommer aldrig att bli passé.
Den vita tröjan med gröna detaljer som skymtar under den fodrade skjortan är naturligtvis Bajens supportertröja. Som alla dessa tröjor sitter nummer 12 på ryggen eftersom Bajens klack är den tolfte spelaren. Är det inte poetiskt så säg?
Avslutningsvis sitter på huvudet en käck mössa som signalerar att bäraren av huvudbonaden hejjar på Edsbyn!
Vi höjer klubborna mot skyn, hejja hejja Byn!
Bajen, bärs och rakade brudar!
Vilket klingar bäst?
Ja men hallå!
Gå och lägg dig nu!
Ja jag ska, bara en liten länk till Det här var en helt underbar sida.
Cool musik av coola musiker inspelad i baksätet på en taxi!
Have fun! Själv ska jag gå och lägga mig.
Sambon är fortfarande i Bålsta så jag skiter i att bada innan jag går till sängs!
Slusken börjar växa i mig så det är tur hon kommer hem i morgon!
GoNatt!
Ja jag ska, bara en liten länk till Det här var en helt underbar sida.
Cool musik av coola musiker inspelad i baksätet på en taxi!
Have fun! Själv ska jag gå och lägga mig.
Sambon är fortfarande i Bålsta så jag skiter i att bada innan jag går till sängs!
Slusken börjar växa i mig så det är tur hon kommer hem i morgon!
GoNatt!
Undrar om
det beror på att jag börjar bli trött men jg tyckte det här var hysteriskt roligt!
>
Best of Elevator - The best bloopers are here
>
Best of Elevator - The best bloopers are here
Förklaring
Tänkte jag skulle förklara underrubriken "Pappor skall inte bära smycken" i inlägget Det är de små detaljerna som gör det.
För några år sedan så låg jag på en badstrand i närheten av Rättvik och njöt av en, kanske inte så välförtjänt men ändock, semestervecka.
Jag låg där på handduken, njöt av utsikten bakom mina solglasögon och hade det allmänt bra. Mina då ganska små döttrar sprang omkring och lekte i vattnet. Helt plötsligt stultatde det fram en liten kille på kanske 3 år. Han tittade stint på mig, pekade på mitt halsband och sa just "Pappor ska inte bära smycken!!"
Vad svarar man på det?
-Hörrödudu din lilla snorunge. Bara för att din pappa är så fast i sin egen machoimage att han inte vågar bära ett smycke betyder inte det att andra är lika osäkra som han!
Eller:
-Vaddå smycke, det här är en snara som jag har kvar som ett minne från lynchningen jag överlevde!
Eller:
-Det där är faktiskt ett koppel som min härskarinna använder när hon dominerar mig.
Innan jag hann säga något så försvann killen bland alla lekande barn på stranden och lämnade mig konfunderad med mina tankar.
För några år sedan så låg jag på en badstrand i närheten av Rättvik och njöt av en, kanske inte så välförtjänt men ändock, semestervecka.
Jag låg där på handduken, njöt av utsikten bakom mina solglasögon och hade det allmänt bra. Mina då ganska små döttrar sprang omkring och lekte i vattnet. Helt plötsligt stultatde det fram en liten kille på kanske 3 år. Han tittade stint på mig, pekade på mitt halsband och sa just "Pappor ska inte bära smycken!!"
Vad svarar man på det?
-Hörrödudu din lilla snorunge. Bara för att din pappa är så fast i sin egen machoimage att han inte vågar bära ett smycke betyder inte det att andra är lika osäkra som han!
Eller:
-Vaddå smycke, det här är en snara som jag har kvar som ett minne från lynchningen jag överlevde!
Eller:
-Det där är faktiskt ett koppel som min härskarinna använder när hon dominerar mig.
Innan jag hann säga något så försvann killen bland alla lekande barn på stranden och lämnade mig konfunderad med mina tankar.
Säga vad man vill
Om snön och vintern.
Men vackert är det!
Men vackert är det!
Pösar
Ja efter en vecka med påsdiet kan jag bara konstatera att det har givit önskvärd effekt.
Jag har varit matt, hungrig och orkeslös. Att skotta 4 dm tung nysnö i lördags var ingen lek. Nu är det väl inte den effekten som jag var ute efter. Men förutom dessa små biverkningar har jag minskat både i vikt och omfång. Så vi fortsätter att skaka soppor några veckor till.
Funktionallitet
Inom mode finns det somvi känner till flera olika inriktningar.
På ena sidan sidan har vi VacUum, Stilren och med en osvkilig känsla för vårens och sommarens trender. En trändsättare med en helt egen stil. En stil som det inte går att inte älska.
På andra sidan har vi Klatuu.
Modeskaparen som alltid försöker blanda färg, material och plagg med maximal funktionallitet.
Kvällen utfitta kallsas "Mocka Rent"
Med en lagom orakad look presenteras först stolt ett par röda knäsockor, mjuka, sköna och elegant nerhasade runt anklarna. Därefter kommer ett par lagom käckt slitna jägarbyxor som ser ut att vara 3 nummer för stora.
För att ge den där genuint äkta bonnlooken kommer sedan en smått skrikig fleecejacka med dragkedja.
Utfittan fulländas med en klassisk keps. Just denna keps är det som kynter ihop denna utfitt. Genom ett innovativt nytänknande och förmåga att se utanför givna ramar har designer med hjälp av enkla medel (silvertejp och lampa från rusta) lyckats skapa den ultimata looken för en dag i stallet..
Även om byxorna ser att ut att vara ganska säckiga så är sanningen den att dom är alldeles för små runt midjan. Men det går att fixa med lite kreativ sömmnad!
Lets rock!
På ena sidan sidan har vi VacUum, Stilren och med en osvkilig känsla för vårens och sommarens trender. En trändsättare med en helt egen stil. En stil som det inte går att inte älska.
På andra sidan har vi Klatuu.
Modeskaparen som alltid försöker blanda färg, material och plagg med maximal funktionallitet.
Kvällen utfitta kallsas "Mocka Rent"
Med en lagom orakad look presenteras först stolt ett par röda knäsockor, mjuka, sköna och elegant nerhasade runt anklarna. Därefter kommer ett par lagom käckt slitna jägarbyxor som ser ut att vara 3 nummer för stora.
För att ge den där genuint äkta bonnlooken kommer sedan en smått skrikig fleecejacka med dragkedja.
Utfittan fulländas med en klassisk keps. Just denna keps är det som kynter ihop denna utfitt. Genom ett innovativt nytänknande och förmåga att se utanför givna ramar har designer med hjälp av enkla medel (silvertejp och lampa från rusta) lyckats skapa den ultimata looken för en dag i stallet..
Även om byxorna ser att ut att vara ganska säckiga så är sanningen den att dom är alldeles för små runt midjan. Men det går att fixa med lite kreativ sömmnad!
Lets rock!
Det är de små detaljerna som gör det
Eller: Pappor skall inte bära smycken!
Eftersom det har verkar ha uppstått en viss förvirring vad gäller mina accesoarer tänkte jag klargöra hur det ligger till och förklara lite hur jag tänker.
Som alltid är det viktigt att tänka på de små detaljerna. De där små extra tilläggen som gör att en outfit fungerar. Helt enkelt det som sätter pricken över i!
I mitt fall ville jag i fredags trycka på min manlighet och hade därför valt att på ena armen bära en lagom tung klocka med svart boett som matchade min övriga utfitt. Klockan är en julklapp och jag kan bara gissa att den är inköp på någon trendig butik i New York eller Paris.
På den andra armen bär jag inte två klockor som någon har trott utan ett stilrent svart armband. För att inte armbandet skall ta över utfittan så valde jag ett armand utan nitar som är inköpt på Hudik Marknad för 80 kr, ett fynd!
Runt halsen valde jag att ta mitt lagom diskreta guldhalsband som alltid fungerar till svart.
Eftersom jag alltid har varit en trendsättare var jag naturligtvis väldigt tidig med att skaffa mig en tatuering. När man väljer tatuering är det extremt viktigt att tänka på att man skaffar något som speglar ens personlighet. Ett motiv som förmedlar det innersta väsendet.
Efter moget övervägande blev det i mitt fall...........
........en skunk??!!!??!!!!!!!!
Eftersom det har verkar ha uppstått en viss förvirring vad gäller mina accesoarer tänkte jag klargöra hur det ligger till och förklara lite hur jag tänker.
Som alltid är det viktigt att tänka på de små detaljerna. De där små extra tilläggen som gör att en outfit fungerar. Helt enkelt det som sätter pricken över i!
I mitt fall ville jag i fredags trycka på min manlighet och hade därför valt att på ena armen bära en lagom tung klocka med svart boett som matchade min övriga utfitt. Klockan är en julklapp och jag kan bara gissa att den är inköp på någon trendig butik i New York eller Paris.
På den andra armen bär jag inte två klockor som någon har trott utan ett stilrent svart armband. För att inte armbandet skall ta över utfittan så valde jag ett armand utan nitar som är inköpt på Hudik Marknad för 80 kr, ett fynd!
Runt halsen valde jag att ta mitt lagom diskreta guldhalsband som alltid fungerar till svart.
Eftersom jag alltid har varit en trendsättare var jag naturligtvis väldigt tidig med att skaffa mig en tatuering. När man väljer tatuering är det extremt viktigt att tänka på att man skaffar något som speglar ens personlighet. Ett motiv som förmedlar det innersta väsendet.
Efter moget övervägande blev det i mitt fall...........
........en skunk??!!!??!!!!!!!!
Hemligt vapen
Uppmärksam som jag är så har jag upptäckt Team Hannas hemliga vapen till sin framgång.
Kören utstrålar spelglädje, energi, röj och djävlaranamma.
Allt detta kommer sig av att dom lirar Traste Lindens Kvintett i bussen! TLK är ju världens bästa hälsingska liveband.
Hopp och förtvivlan
Ja vad skall man säga?
Jag vet inte om jag skall skälla och gnälla eller vara glad och gratulera.
Ibland så tror jag att den tv-tittande delen av Sveriges befolkning drabbas av akut och unison tillfällig sinnesförvirring! Jag menar, nu har Team Magnus varit sämst i körslaget 3 eller 4 veckor i rad. En kör bestående av medelmåttiga soloartister som bara vill framhäva sig själv och knappt en enda gång lyckats prestera en ren stämsång. Ändock lyckas dom vecka efter vecka slå ut den ena eminenta kören efter den andra.
Det skulle jag kunna skälla på hur länge som helst.
Men å andra sidan då sa har ju samma del av befolkningen vecka efter vecka röstat fram Team Hanna!
Troligtvis så är det så att den del av befolkningen som har utsökt smak, oklanderig känsla för kvalite, säkert musiköra och osvikligt estetiskt omdöme......som jag, vi röstar på Hanna
Medan resten av de obildade stackarna som inte kan skilja en Dom Perignon från en Asti röstar på Magnus.
Ja, så måste det vara!
Jag vet inte om jag skall skälla och gnälla eller vara glad och gratulera.
Ibland så tror jag att den tv-tittande delen av Sveriges befolkning drabbas av akut och unison tillfällig sinnesförvirring! Jag menar, nu har Team Magnus varit sämst i körslaget 3 eller 4 veckor i rad. En kör bestående av medelmåttiga soloartister som bara vill framhäva sig själv och knappt en enda gång lyckats prestera en ren stämsång. Ändock lyckas dom vecka efter vecka slå ut den ena eminenta kören efter den andra.
Det skulle jag kunna skälla på hur länge som helst.
Men å andra sidan då sa har ju samma del av befolkningen vecka efter vecka röstat fram Team Hanna!
Troligtvis så är det så att den del av befolkningen som har utsökt smak, oklanderig känsla för kvalite, säkert musiköra och osvikligt estetiskt omdöme......som jag, vi röstar på Hanna
Medan resten av de obildade stackarna som inte kan skilja en Dom Perignon från en Asti röstar på Magnus.
Ja, så måste det vara!
Curling
Sitter här och funderar lite på vad man får ut av att curla. Alltså att bildligt tala sopa rent framför och lägga allt till rätta för att underlätta. Med andra ord göra nästan allt för någon eller några andra.
Oftast när man pratar om detta fenomen så är det väl curlingförädrar man tänker på. Som förälder själv vet jag vad svårt det kan vara att inte curla för mycket. Jag vill ju ge mina barn så mycket stöd och hjälp som jag bara kan.
Men om man curlar för mycket så tror jag att man biter sig själv i svansen. Dels så har barn ett visst problem att visa tacksamhet :))
Del så är det väl så att om jag alltid plockar undan disken efter dom eller tar hand om all tvätt från en hög på golvet till prydligt invikt i garderoben så ser dom naturligtvis som det är självklart att jag skall göra det.
Barnen får det bekvämt och tryggt men dom ser inte allt arbete som ligger bakom och det blir en självklarhet att disken på något magiskt vis försvinner från matbordet.
Detta resulterar med ganska stor säkerhet att dom senare kan få svårt att lära sig ta eget ansvar.
För vissa personer är det en helt naturlig läggning att curla. Att ha en sådan person på tex arbetsplatsen kan vara ganska behagligt.
Det kan bli en ganska trygg och lugn miljö omkring en sådan person. De andra behöver inte ta något ansvar för att det skall finnas nykokt kaffe i fikarummet eller att blommorna blir vattnade.
Som vuxen ser man detta på ett annat sätt än barn och kan ge personen uppskattning för det arbete den lägger ner.
Men alla vuxna är ju inte alltid så vuxna.......
Oftast när man pratar om detta fenomen så är det väl curlingförädrar man tänker på. Som förälder själv vet jag vad svårt det kan vara att inte curla för mycket. Jag vill ju ge mina barn så mycket stöd och hjälp som jag bara kan.
Men om man curlar för mycket så tror jag att man biter sig själv i svansen. Dels så har barn ett visst problem att visa tacksamhet :))
Del så är det väl så att om jag alltid plockar undan disken efter dom eller tar hand om all tvätt från en hög på golvet till prydligt invikt i garderoben så ser dom naturligtvis som det är självklart att jag skall göra det.
Barnen får det bekvämt och tryggt men dom ser inte allt arbete som ligger bakom och det blir en självklarhet att disken på något magiskt vis försvinner från matbordet.
Detta resulterar med ganska stor säkerhet att dom senare kan få svårt att lära sig ta eget ansvar.
För vissa personer är det en helt naturlig läggning att curla. Att ha en sådan person på tex arbetsplatsen kan vara ganska behagligt.
Det kan bli en ganska trygg och lugn miljö omkring en sådan person. De andra behöver inte ta något ansvar för att det skall finnas nykokt kaffe i fikarummet eller att blommorna blir vattnade.
Som vuxen ser man detta på ett annat sätt än barn och kan ge personen uppskattning för det arbete den lägger ner.
Men alla vuxna är ju inte alltid så vuxna.......
Torka, död, jämmer och elände
Likt vacuum, tyskungen och andra prominenta bloggare känner även jag av bloggtorkan.
Även om det för mig snarare är ett konstant än tillfälligt tillstånd. Det är ju inte så att det saknas saker att skriva om.
Tex svenska tv-tittares oförmåga att göra kloka beslut. Eller hur mycket bättre sverige skulle vara om jag var diktator.
Men viljan och inspirationen vill liksom inte infinna sig.
Det kan ju bero på att jag mår så bra och är så kär att jag inte kan hitta den där glöden som behövs för att gnälla och beklaga mig.
Livet leker och jag med den!
Även om det för mig snarare är ett konstant än tillfälligt tillstånd. Det är ju inte så att det saknas saker att skriva om.
Tex svenska tv-tittares oförmåga att göra kloka beslut. Eller hur mycket bättre sverige skulle vara om jag var diktator.
Men viljan och inspirationen vill liksom inte infinna sig.
Det kan ju bero på att jag mår så bra och är så kär att jag inte kan hitta den där glöden som behövs för att gnälla och beklaga mig.
Livet leker och jag med den!
