Ja vad skall man säga?

Det är aldrig för sent att lära sig något nytt, och den som väntar på något gott får alltid vänta för länge.

Jag skall snart pallra mig iväg för att göra mitt första pass som Biografmaskinistlärling! Det är roligt att lära sig nya saker och kan man kombinera den nya kunskapen med ett intresse är det ju alldeles förträffligt!

Jag har inga förutfattade meningar om vad det innebär att vara biografmaskinist.

Men på något sätt ser jag mig själv bland travar av stora filmrullar. Slipsen hänger lite löst runt halsen och jag har knäppt upp västen. Med hatten tillbakaskjuten i nacken och ciggen ledigt dinglande från ena mungipan  matar jag med van hand in en ny rulle film i projektorn.....

Kanske har jag sett för många gamla svartvita filmer? Fasen, jag som inte ens röker!

Spännande skall det bli i alla fall.

Sleeping Cell!! Snart är nina slut och då kommer vi under din balkong och spelar luftgitarr! Born To Raise Hell!

Lite vardagslyx så här på fre em. R.H Coutier Grand Cru. Ska bli spännande.

Nu har vi hämtat upp Sessan som hälsat på sin festman i ett par veckor.

Jag har läst någonstans att man skall försöka skriva som man pratar för då har man bättre chans att få till ett bra flyt i texten. Om det verkligen är så har jag ingen aning om.

Men efter att ha läst igenom ett par av mina senaste inlägg har jag lagt märke till att jag snarare skriver som jag tänker. Så det är inte undra på att det blir  tokigt, rörigt och osammanhängade!

Men jag försöker hålla mig från sär skrivningar i alla fall, för det verkar vara det som irriterar folk mest!

Hur var det nu igen? "Sär skrivning stavas alltid sär skrivet" eller var det "altid stavas altid med ett l och alldrig stavas alldrig med med ett l" eller var det tvärs om?

Jaja, någon regel var det i alla fall!
 

Med underrubriken Born To Raise Hell!

Så!
Då är man hemkommen från en välbehövlig semester/smekmånadsresa. Även om vi bor i paradiset så är det skönt att komma bort från alla måsten som alltid hänger med när man är hemma.

Det är tur att vi har Emma som tar hand om gård och husdjur medan vi är borta. Hon har på det bästa sett skött om våra fyrbenta vänner. Allt från att mata hundar till att tagit omhand om russet som passade på att få fång medan vi var på semester.

Någonting som har känts lite tråkigt med att ha varit borta i 2 veckor är att vi har missat dessa två veckor i kattungarnas uppväxt. Jag kan lova att det har hänt en del med dom. När vi åkte var dom 6 veckor och nu är dom alltså 8 veckor.

Emma har lite kryptiskt sagt att dom "röjer runt i erat sovrum".

När vi kom hem kunde vi konstatera att detta var en ganska grov underdrift! En kvalificerad gissning hade varit att rummet bebotts av ett rockband i ett par veckor.

Blomkrukor var välta, blommor söndertuggna, tapeterna hängde i strimlor, hustruns kavaj som hänge på en stol var sönderklöst osv.

Det tog nästan en hel dag att skrapa ihop resterna av vårat fina sovrum. Men hallå, vem kan vara arg på tre underbart söta kattungar?





On drums, the cool cat Teo!



On base, the great rocker Zeke!



And finally on guitar, with someting suspicius white on his nose, Hobbe!



Born To Raise Hell!

långe erik.

Under mitt 47 år långa och stundom ganska så händelsrika liv har det vid ett par tillfällen hänt att jag har drabbats av tillfällig sinnesförvirring. Om besluten som kommit av detta tillstånd har varit baserat på helt egen vilja eller viss påtryckning från yttre krafter låter jag vara osagt.

Beslutet i fråga har i alla fall varit att jag med rak rygg, fast vilja och mod i blick bestämt mig för att sluta snusa! Nu är det ju faktiskt världens lättaste sak att sluta snusa. Det svåra är att inte börja igen.

Första gången jag gjorde ett allvarligt försök att sluta snusa använde jag sockerfritt tuggummi som substitut och det var då jag upptäckte att Xylitol och min mage inte är kompatibla med varandra. Följden av detta blev att jag utvecklade en imponerande uppsättning käkmuskler och ett aldrig sinande behov att uppsöka toa.
Så valet mellan att snusa och att springa på toa med diarré 5 gånger om dagen var ganska enkel. Valet föll på "En dosa Grov tack!"

Andra gången jag bestämt mig för att sluta höll på att ta ände med förskräckelse. Mina intentioner var rena och klara som källvatten. Nu var det dax att sluta med detta fördärv! Det var dax att stå upp för mig själv och visa omvärlden att jag respekterar min kropp. Det var dax att med vilja och handling visa att jag är den sunda renlevnadsman som jag ser ut att vara (?).
Vad som hände var att jag efter en vecka var så lättretlig, ilsken, förbannad och otrevlig att mina arbetskamrater och chef var rädda för mig! Det fick mig att omvärdera beslutet att sluta snusa. Jag är ju den där killen som hanterar stress bättre än de flesta och som kan få alla runt omkring mig att må bra. Så resultatet blev att jag gick tillbaka till dosan.

Denna upplevelse fick mig att börja tänka lite på vem jag är. Förutom att vara en stresstålig "feel good guy" är jag ju också en stabil, trygg och  säker norrlänning. Och vad är väl en stabil, trygg och säker norrlänning utan en rejäl prilla under läppen?
Blott intet är mitt svar! Någon klok tänkare sa att "Kyssa en karl utan snus och som att kyssa en spädkalv i rumpan!"

Jag har gjort ytterligare en ärlig och faktiskt ganska framgångsrik ansats att sluta snusa. Men den gången fuskade jag å det grövsta. I stället för att snusa tuggade jag nikotintugummin. Det funkar förvårnandsvärt bra om man bortser från den ihållande och störande hickan som jag drabbades av. Och vill man se så där riktigt trygg och norrländsk ut kan man alltid peta upp tuggumit under läppen. Men som sagt, lite fusk är det väl, för nikotinet får man ju i sig i alla fall.
Nu råkade jag ut för en tillfällig ekonomisk svacka just vid detta tillfälle och eftersom det är dubbelt så dyrt med Nikotinell som med snus gick jag tillbaka till dosan igen.

Och där är vi nu.

Så här i retroperspektiv ser jag att den gånger jag försökt slutat snusat har sammafallit med de gånger jag har påbörjat nya förhållanden. Jag drar inga parralleler med det, för  "att kyssa en man utan snus är som att kyssa en spädkalv i rumpan". Fast det är klart, om att kyssa en man MED snus är som att kyssa en nyskiten tjur i rumpan kanske spädkalven är att föredra?

Nåväl, nu sitter jag här i förtältet på Löttorps Camping. Med en prilla under läppen, ett glas Shiraz bredvid mig och världens underbaraste hustru i husvagnen bakom mig. (Denna fantastiska kvinna säger inget om mitt snusande så länge jag håller mig till påsar). Osökt kommer jag att tänka på det här med identitet. Jag har snusat så länge så det är en del av mig att snusa, jag är en säker, trygg och stabil norrlänning och vi snusar.

Men!

Jag har varit Carl-Adam Lindberg mycket längre än jag har snusat. Mitt namn bär en större del av min identitet än snusandet. Och nu är jag sedan en vecka Carl-Adam Embretsen! Jag är otroligt stolt över att bära detta efternamn och jag är inte en annorlunda människa nu än innan jag gifte mig förutom att jag är lyckligare. Identiteten sitter inte i namnet eller i snusandet utan i den personliga tryggheten.

Så kanske det är dax att sluta snusa på riktigt nu?!

Ja det kan man lugnt påstå!

Just nu sitter jag på Löttorps Camping på Öland med en galet dåligt internetuppkoppling. Den sista veckan har varit ganska så hektisk och mycket vatten, eller snarare regn har runnit under broarna.

Det största som har hänt är naturligtvis att min älskade sambo och jag gifte oss lördagen den 4 Juli. En fantastisk dag med lagom många gäster där vi ordnade allt själva. Vi tog hand om allt, från bröllopsbuketten som fru Embretsen konstfullt designade med "köftasblommor" och blommor från Målda,  till maten som jag slavade med i ett par dagar och som avnjöts på den lyckade festen.



Kyssen på Kyrktrappan.



Döttrarna var tänor. Från vänster till höger, min dotter Carolina (som kom ända frrån Spanien för att vara med), Fru Embretsen, min dotter Johanna och slutligen Fru Embretsens dotter Linnea.

'

Marsalkarna består av själsfränden Göran, Fru Embretsens son Mattias och äldsta vännen Lars.



Skickar upp en bild från svensexan där jag på något sätt  blev upplurad i manegen på Furuvik för att inför 250 internationella konferensdeltagare göra bort mig på gitarr.

Mer om detta senare!

Jag uppmanade i mitt förra inlägg att ni skall dricka vatten vilket är nödvändigt i denna värme. Såväl som för folk som för fä. Tyvärr har det här på Målda tillstött vissa komplikationer när det gäller att fylla på vätskedepåerna.

I går förmiddags satte jag på vattenslangen för att fylla på vatten till hästarna. Sedan satt jag igång med gräsmattan och diverse andra bestyr.

När den blivande hustrun på eftermiddagen skulle sätta igång diskmaskinen ville den inte starta som den skulle. Efter avancerad felsökning framkom att diskmaskinen inte matade fram något vatten.

Den underbara blivande hustrun frågade med viss skärpa i rösten om jag vattnat hästarna och om jag i så fall hade kommit ihåg att stänga av vattenkran efter mig.
Jag svarade jakande på den första frågan och slokörad nekande på den andra frågan.

Resultatet av denna fadäs är att våran brunn blev snustorr!

I denna värme fylls vattnet på efter ett dygn ungefär och vatten finns ju annorstädes att tillgå, men lite struligt är det minsann utan vatten i kran.

Drick öl!