Min yngsta dotter, Johanna.



Nej vänta nu här, det där var ju Carolina, min äldsta dotter, din lilla spjuvern. Ni vet hur det är när man har fler än 1 barn. När man skall ropa på dom så räknar man upp alla namn innan man hittar rätt. Detsamma gäller för övrigt för katter och hundar också.

Nåväl, Johanna. Ni vet hon med lasersvärdet på pekfingret.



Hon frågade mig häromdagen om jag visste något om Star Warsböckerna, och det visste jag ju inte. Däremot så plockade jag fram Stiftelsetrilogin åt henne.
Eller trilogi och trilogi, Asimov skrev till slut 7 böcker som handlar om Imperiets fall och Stiftelsen strävan att rädda Vintergatan från årtusenden av barbari.

Det är en makalös romansvit som jag återkommer till med ojämna mellanrum. Den kan närmast jämnföras med Romerska rikets nedgång och fall av Gibbons, men med handlingen förlag tilll en avlägsen framtid och med därtill genom åren erhållna tekniska landvinningar. Vintergatan bebos uteslutande av människor som efter årtusenden lyckats koloniserat sin del av Universum. Vintergatsimperiet är den härskande makten och böckerna beskriver alltså Imperiets fall.

Dom tre böckerna som utgjorde den ursprungliga trilogin publicerades mellan 1942 - 1949. Därefter skrev Asimov långt senare ett par böcker med en fortsättning på historien och även ett par böcker om hur allt började. Lite grann som Star Wars alltså, där dom första filmerna var sist i historien och dom sista filmerna är först. Mycket förvirrande.

På ett alldeles genialt sätt vävde Asimov även in många andra av sina böcker och noveller i de här senare böckerna om Stiftelsen och Imperiet. Speciellt Stålgrottorna, Den Nakna Solen, Död Robot och Den okända Lagen sammaflätas med historien om Imperiets fall. För det är ju faktiskt så här att.....eller vänta nu. Jag skall inte komma med någon spoiler. Läs själv vettja!

Jag kan inte annat än att hålla med Sam J Lundvall som i förordet till den samlade utgåvan av Stiftelsetrilogin skrev att han avundas den läsare som nu håller boken i sin hand och skall få läsa den för första gången.

Min mamma är nyss 83 år fyllda, hon driver en liten enskild firma för att som hon säger själv "hjälpa människor". Idag hjälper jag henne i lokalen eftersom hon väntar besök hemma, och jag har nyss pratat med henne i telefon.

Mamma: Hej Calle, hur går det?

Jag: Jodå, det är ganska lugnt. Det har varit ett par kunder här.

Mamma: Jaha, ja okay. Här är det inte fullt så bra.

Jag: Ojdå, vad har hänt mer nu då? (Hennes verkligt stora problem för närvarande är att det är strul med abonnemanget till Canal Digital)

Mamma: Jo jag skulle fram på Byn och handla och då cyklade jag omkull nere vid brevlådan, igen!

Jag: Jamen, nämen inte nu igen! Lär du dig aldrig att ta det lite lugnt?! Hur gick det då?

Mamma: (med ett tonfall som indikerade att allt är cykelns fel, alternativt vägens fel eller möjligtvis en kombination av dessa båda faktorer) Ja nu får det verkligen vara nog. Tredje gången den här sommaren. Till råga på allt så fick jag cykeln över mig och kom inte loss. Jag låg där intrasslad i cykeln, blodet strömmade från bägge benen och jag kunde inte komma loss. Jag fick ligga tills det kom en karl från Rävabergshållet som stannade och hjälpte mig.

Jag: Men, men....du har inte brutit något då i alla fall?

Mamma: Nejdå, (sedan klart indignerat) Men mina byxor är trasiga.....och blodiga!

Jag: Jamen vad skönt att du inte brutit något då i alla fall. Vill du att jag skall handla något åt dig när jag kommer hem?

Mamma: (Med ett förvånat tonfall) Neej, det hade jag inte tänkt. Varför skulle du göra det?

Jag: Ja du var ju på väg fram på Byn när du cyklade omkull och jag tänkte att...

Mamma: (Avbryter mig glatt) Jasså! Nejdå, jag gick upp och tvättade rent såren, satte på en massa plåster och cyklade ner på Byn, så det behövs inte! Men du, vi måste beställa varor när du kommer hem!

Jag: (Uppgivet) Jadå mamma, jag kommer förbi en sväng när jag kommit hem. Hejdå.


Min mamma alltså.......

Har du sömnproblem och vill ha ett riktigt starkt sömnmedel så har jag ett mycket bra tips. Lyssna här bara.

Först så handlar du upp dig på en flaska Coffea Alfaplex (D6). Detta är alltså ett mycket populärt homeopatiskt sömnmedel. D6 talar om för oss att det aktiva ämnet (koffein i detta fall) är utspätt 1: 1 000 000. Alltså 1 cl aktivt ämne utblandat med EN MILJON cl destillerat vatten. En miljon cl är 10 000 liter.

Men D-spädningar är för mesar, vill man ha ett riktigt starkt sömnmedel skall man ha C-spädning. Skillnaden är att en D-spädning är 1:10 medan en C-spädning är 1:100 och som alla vet är ju homeopatiska mediciner starkare ju mer utspätt det är.

Så därför skall vi nu göra några C-spädningar med den inom homeopatin verifierade och allmänt använda Korsakoff Metoden.

Då tar du alltså en flaska som rymmer 1 liter, droppar i en cl av Coffea Alfaplex. Sedan fyller du upp flaskan med destillerat vatten. Nu kommer vi till det magiska. Nu skall du slå flaskan med vatten mot handflatan 40 till 100 gånger. På detta sätt så överförst all kraft från koffeinet till vattnet. När du gjort detta så häller du ut allt medicin i slasken.

Den fukt och lilla mängd vatten som finns kvar i flaskan håller fortfarande minnet från koffeinet, så vad du gör nu är att fylla upp flaskan en gång till med destillerat vatten och upprepar förfarandet med att slå flaskan mot handflatan 40 till 100 ggr.

Upprepa igen. Häll ut medicinen och fyll på med nytt vatten, skaka och häll ut. Ju fler gånger du upprepar detta desto starkare sömnmedel får du. Jag rekomenderar inte att du upprepar detta mer än tolv gånger. Du vill ju inte riskera att överdosera sömnmedelet.

Någon som inte tror på homeopati kanske skulle säga att du enbart har sköljt en flaska upprepade gånger. Men du VET ju att du har tillverkat ett mycket potent sömnmedel! Eller hur?

Och kom ihåg! Homeopati är inte vanlig Medicin. Det är inte ens Örtmedicin eller Naturmedicin. Kraften i homeopatiska mediciner kommer från vattnets minne av det aktiva ämnet, alltså det ämne som inte finns kvar i "medicinen".

Efter att ha läst igenom det senaste inlägget kan jag bara konstatera att det inte har hänt mycket vad det gäller kvalitativ nivå på mitt skrivande eller hur jag stavar sedan jag började skriva inlägg på min blogg.

Jag kom osökt att tänka på detta inlägg som är från början av min icke existerande "bloggkarriär!

Vi är på den årliga semestern. Som vanligt på Öland och som vanligt på Löttorps Camping. En camping som vi återkommer till år efter år. Den älskade hustrun har faktiskt varit här nästan varje sommar sedan -76. Det är en camping som erbjuder allt en 4-stjärnig camping skall ha, inklusive pool och vattenrutschkana för barnen/ungdomarna. Efter en kort promenad är man nere vid en av de bästa badvikarna på Ölands norra del, och för er som inte vet det kan jag meddela att norra Öland är en av de solsäkraste platserna i Sverige.

Men det är inte solen eller läget som är det mest unika med campingen utan det är stämningen och lugnet. Den välvilliga inställningen bland husvagnssfolk och tältare. Viljan att alltid ställa upp och hjälpa sin granne. Den snabbhet det nästan alltid kommer 4-5 gubbar och hjälper den nyanlände att parkera sin vagn. Om det lutar lite har någon en spade och gräver upp ett litet hål för att köra ner ena hjulet i så vagnen skall stå rakt. Alla känner sig välkomna när dom kommer hit.

När man går ner till stranden eller åker in till Löttorp behöver man aldrig tänka på att låsa om sig. Man kan lämna datorn på bordet ute i förtältet utan att behöva oroa sig. Man slipper sitta och vara orolig för att något otäckt skall ha hänt tonårsjäntan om hon inte kommit hem 01:15. Människor tar ansvar för varandra här.

Anledningen till att campingen har utvecklats till denna moralens högborg är med stor sannolikhet, på gräns till visshet att det är en kristen camping. Jag skulle gissa att 90 - 95 % av camparna tillhör någon församling och kanske 75 % är stammisar här, precis som min fru.

Naturligtvis finns det en del att anmärka på. Till exempel att det inte finns snus i butiken eller folköl. Men vaffaen, det är inte långt in till Löttorp och där det finns både ICA och Systembolag.

Men det är en annan sak som stör mig när jag går och handlar. När det är dax att betala frågar den lilla sommarjobbande tonårstjejen i kassan om jag vill ha mitt kvitto. Svarar jag "Ja tack" trycker hon med lätt sur min på kontantknappen på kassaapparaten och mitt kvitto rasslar ut.
Svara jag "Nejdå, det behövs inte" trycker hon glatt på C och det rasslar ut ett kvitto där det står Köp Avbrutet på som hon snabbt och elegant slänger i papperskorgen. Grejen är ju att man ser på displayen på kassapparaten hur mycket man har handlat för innan kvittot är utskrivet.

Man undrar ju om detta är något som hon har kommit på själv. Har hon ett litet anteckningsblock där hon skriver ner alla summor som inte blivit inslagna i kassan? Plockar hon sedan ut pengarna ur kassan och stoppar i egen ficka innan hon går hem? Det är väl inte ett helt osannolikt scenario. Tyvärr är det nog inte så. Jag säger tyvärr för jag skulle ha större överseende med detta än vad som nog egentligen är fallet.

Idag när jag handlade så var två chefer inne i butiken och jag svarade nej på frågan om kvittot. Kassörskan tryckte glatt på C och avbröt köpet efter det att jag betalt.

Min slutsat är helt enkelt att kassörskorna har fått instruktioner att avbryta alla köp där kunden inte vill ha kvitto. Detta gör man då naturligtvis för att man inte vill redovisa vad man sålt. Man vill alltså göra svarta affärer. Hur stämmer med moral och etik? Vilka signaler sänder det till personal och kunder? Är det bara jag som reagerar? Tycker resten av kunderna här att det är ok att vara oärlig och stjäla från staten men inte från varandra? Tycker man att det är okay att göra svarta affärer om pengarna går till ett, enligt dom, gott syfte (troligvis campingen eller församlingen)?

Jag vet hur dom resonerar, jag är bara glad att jag kan lämna vagnen olåst och datorn på bordet i förtältet när jag går och badar.