Flickan som lekte med elden. Börjar kunna den nu efter 5:e visningen. Men bra är den.

 

Jag tror nästan att jag blivit så pass gammal så jag börjar gå i barndom igen.

Jag har alltid spelat dataspel. Eller alltid och alltid, jag har ju inte haft dator i mer än 1/3-del av mitt liv. Men så länge jag har haft dator har jag spelat. Nästan uteslutande har jag spelat FPS, alltså First Person Shooters. Eller som den oinvigde säger "springa runt och skjutaspel"

Oräkneliga är de lektionstimmar, jobbtimmar, kvällar, nätter och helger jag tillbringat med Q2 och AA. Det finns något oerhört facinerande att mäta sin skicklighet vid tangentbordet mot andra spelare på ett LAN eller över internet.

Jag är medlem i en klan som heter OKT [+30], Old Knigths of Tyr. Klanen startatdes -97 och är fortfarande semiaktiv. För att få vara med i klanen måste man vara över 30 år. Idag är det inget konstigt med att killar och tjejer över 30 spelar online men då, back in the days när klanen startades, var det ganska ovanligt att vuxna karlar ägnade sig åt  något så barnsligt som att spela online.
En gång fick jag ett gratis meal på mackedonken i Sundsvall för jag hade kepsen med nicket och klantaggen på. Pojkspolingen tyckte det var häftigt att en av gubbarna han sett på nätet var där och ville äta! :)

Den största spelupplevensen jag någonsin haft måste ha varit när jag inhandlade ett Voodoo2 kort och kunde överge grafikinställningen "Software" och övergå till "3-D". Jösses vilken skillnade det blev. Detta måste ha varit någongång -98.

Men nu var det längesedan jag fraggade någon. Det är inte så att jag slutat spela men nu är det mest Bubbles och FarmVille på Facebook!

Snacka om att vara barnslig!

(jag lägger detta inlägg i kategorin Kulturyttringar av uppenbara skäl!)

Såg en bokutmaning på ett par bloggar som triggade min annars ganska så slöa hjärna. "15 böcker du har läst som du alltid kommer att minnas, de första 15 du kommer på inom en kvart" eller något sådant lät utmaningen.

Inte för att jag blivit utmanad med jag kände mig uppmanad att skriva listan i alla fall, så här kommer den.

1.  Pippi Långstrump - Astrid Lindgren.
Den första boken jag läste alldeles själv, hände någon gång runt  -71.

2. Röde Orm - Frans G Bengtsson
En härligt mustig historia om Orms liv resor och vedermödor med ett helt underbart språk. Jag läser den ofta, att sätta sig med Röde Orm är som att återse en gammal kär vän.

3. Jag Robot - Isaac Asimov
En samling underbara noveller om bland annat den gråa, skinntorra och humorbefriade men ack så intelligenta robotspykologen Susan Calvin.

4. E=mc2: Historien om världens mest kända ekvation - David Bodanis
En populärvetenskaplig historia om tankarna, idéerna och upptäckterna som slutligen ledde fram till Einsteins snygga ekvation. Den första och hittills enda bok som jag började läsa om så fort jag kommit till sista sidan.

5. Mästaren och Margirita - Michail Bulgakov
Denna bok handlar om mycket, bland annat om en roman som handlar om Pontius Pilatus och den våndor han känner inför hur han behandlat en Jesus från Nasareth, det är också en underbar kärlekshistoria som utspelar sig i Moskva under en ganska hektiskt period när djävulen besöker staden. Djävulen ät utklädd till trollkarl och i släptåg har en en naken kvinna, en man i jockeymössa och en enorm svart katt som gillar cigarrer och är en "djävul" på att skjuta.

6.Stiftelsetrilogin - Isaac Asimov
En spännande och fängslande historia om Vintergatimperiets tunga fall och Stiftelsens kamp för att rädda vintergatan från 30 000 års barbari. Trilogin utökades under 80-talet och kan nu tävla med HHGTTG om att vara världens längsta trilogi eftersom den består av 6  böcker.

7. Dumskallarnas sammansvärjning - J.K Toole
En helt bisarr historia om den helt bisarre Ignatius J Reilly och hans vedermödor i New Orleans under 60-talet.

8. Pandoras Planet - Anvil
En hysteriskt rolig roman där jorden invaderas av en utomjordisk ras som håller en genomsnittlig intellektuell nivå som motsvarar en människa med ungefär 65 i IQ.

9. Enders Game - Orson Scott Card
Bra SF om barn och intergalaktiskt krig.

10. Dune - Frank Herbert
En fantastisk SF-roman som blivit en bedrövlig film.

11. Sagan om Ringen - J.R.R Tolkien
Kommentarer överflödiga. Böckerna är underbara.

12. Ett utsökt universum - Brian Greene
Sökandet efter den slutgiltiga teorin tar oss med hjälp av Supersträngar, och dolda dimensioner in en fascinerande värld. En populärvetenskaplig bok om teoretisk matematik. Lättläst, lättförstådd och otroligt intressant.

13. HHGTTG - Douglas Adams
Om Arthur Dents plågor och missöden. Glöm inte 25 Maj och läs andra böcker av Adams om ni gillar "Liftaren".

14. CNA Certified Novell Administrator - ?
En otroligt tjock bok som satt sina spår i mig eftersom jag alltid somnade när jag låg läste den och varje gång hotade den att knäcka nästan när jag tappade greppet.

15. Sinuhe Egyptiern - Mika Waltari
En underbar historia om läkaren Sinuhe som lever i de forntida Egypten. Vid just den här tiden gör den dåvarande faraon en religiös kupp för att ersätta Egyptens flera olika gudar med solguden Aton. Faraon heter Akhenaton, hans son Tutankhaton ställer så småningom allt till rätta och tar sig namnet Tutankhamon.
 

Känn er utmanade.

Ja jag erkänner på en gång! Jag gillar SF. Alltså Sience Fiction. När man nämner SF så får man från de flesta en lite nedlåtande blick och en kommentar i stil med att: njae jag tycker det är lite löjligt med sådana där saker som Star Trek "Beem me up Scotty", fjantiga laserpistoler som låter *pfjuutt*, töntiga kläder och taskigt maskerade utomjordingar.

Och är det så att den enda efrarenhet man har av SF är dussintvserier eller halvtaskiga filmer så kan jag  köpa att man inte gillar genren. Ja om man inte är nörd då förstås!

Men nu är det ju så att SF är så oändligt mycket mer än dåliga (eller bra) specialeffekter i tvserier eller filmer. Faktiskt är det så att även den allra bästa SF-filmen inte kan mäta sig med ens den mest mediokra SF-boken eller novellen. Detta imho.

Jag har varit fast i SF sedan min gode moder lånade Jag Robot av Isaac Asimov inför en semesterresa. Jag kan ha varit 11-12 år ungefär. När den hårt prövade modern nu ser mig med en SF-bok säger hon varje gång -Men har du inte vuxit ifrån det där ännu!

Enligt mig så utgår en bra SF bok, novell eller film för all del, från något vetenskapligt dilemma eller nya vetenskapliga rön. Författaren tänker sig sedan vad detta kan leda till i förlängliningen. Antingen positivt eller negativt, men oftast negativt. Ett klassiskt exempel är väl kanske i dessa ipred-dagar Orwells övervakarsamhälle i "framtidsversionen" 1984. Nu skrevs ju den i Andra Världskrigets skugga och med tydliga drag av de totalitära Sovjet men känns ändå aktuell.

Ett annat exempel skulle kunna vara filmen The Island som gick på TV för några dagar sedan. Ett alldeles utmärk exempel på vad som kanske kan komma från dagens stamcellsforskning, kloning av får och dyligt.

Jag hade egentligen tänkt skriva om Isaac Asimov och hans uppdiktade framtidsvärld. Men jag sparar det till ett annat inlägg.

May the force be with you!

Ibland blir man förvånad!

En av de kanske mer obskyra skivorna i min vinlylsamling är Pampered Menial med Pavlo's Dog. Har ni hört dom?

Nej jag tänkte väl det!

Men YouTube och Spotify fortsätter att förvåna mig. Där PriatEbay och andra torrenttrackers gruvligen misslyckas vaskar både tuben och spotify fram ungdomsminnen som få rmig att bli 17 igen!

Lyssna bara på David Surkamps sång, sicken känsla!

 

Jag är verkligen ingen ungdom längre men det hindrar mig inte från att vara lite barnslig. Jag tittar till exempel med förtjusning på Ice Age filmerna. En gång var jag med mina då ganska unga döttrar på en matiné. Vi tittade på Disneyfilmen Skattkammarplaneten vill jag minnas. Innan filmen började var det en trailer för Monsters Inc. Jag skrattade så jag grät genom nästan hela trailern. Tyvärr, för mina barn, var det bara jag som skrattade i den fullsatta salongen. Nästa gång det var dax för matiné fick inte jag följa med utan mamman fick gå med dom.

Med detta sagt så kan jag även erkänna att jag läst de fem första böckerna om Harry Potter och hans vedermödor. Fenomenet Harry Potter är ju inte bara böckerna utan i lika hög grad filmerna. Man förknippar Harry med Radcliff, Ron med Rupert Grint, Harmione med Emma Watson, Snape med en av mina favoritskurkar Alan Rickman osv.

De två sista böckerna har jag lyssnat på och de var de i särklass bästa ljudböcker jag lyssnat hittils.

Eller, ja, jag menar så här.

Böckerna i sig är helt okay men det som gjorde upplevelsen något utöver det vanliga var uppläsaren. Han var den absolut bästa jag någonsin hört.
Han läste med en fantastisk inlevelse och känsla och dramatiserade dialoger på ett oerhört raffinerat och finkänsligt sätt. Med små nyanser i rösten härmade han alla de olika karaktärerna från filmerna så man kände igen dom. Han lät som Snape, Dumbledore, Harry, Harmione och de andra.
Han förställde rösten lagom mycket men det var inte det som gjorde att man kände ingen karaktärerna. Det var mer fraseringen i hur de olika karaktärerna pratade som gjorde att det  blev så bra.

Jag kan inte säga annat än att han är helt otrolig!

Vem är då denne gigant som jag hyllar här? Någon av er har via rubriken kanske redan listat ut att det är Steven Fry jag hyllar. Har ni aldrig sett Jeeves and Wooster där han spelade tillsammans med Hugh Laurie (ni vet, Dr House) så har ni kanske sett honom i BlackAdder eller i Bones, och har ni varken sett eller hört honom har ni missat något.