Halmgubbe
Hörrni, jag tänkte vi skulle prata lite om argumentationsteknik.
Har ni någongång befunnit er i en diskussion och efter ett tag tänkt:
-Jamen vad i hela helv..e!? Varför sitter jag och försvarar detta? Det här har jag ju inte sagt, eller det här menade jag ju inte med det jag sa/skrev. Varför lägger han/hon ord i mun på mig?
Känner du igen detta så har du råkat ut för en så kallad Halmgubbe. Det är en ganska vanlig och effektiv argumentationsteknik för att få motståndaren på defensiven. Tekniken går ut på att förenkla eller förvränga motståndarens argument och sedan attackera det nya argumentet. Oftast används tekniken när motståndarens egna argument inte räcker till.
Ett exempel:
Person A: Det borde bli enklare för restaurang och barägare att få utskänkningstillstånd.
Person B: Skall det serveras sprit överallt på stan? Alkoholismen kommer att öka lavinartat.
Person A vill ha enklare hantering för utskänkningstillstånd. Person B håller inte med men hittar inga bra egna argument. Alltså förvränger han person A:s argument till att det kommer att serveras sprit överallt. Detta argument är enklare att angripa.
Jag har själv medvetet använt mig av tekniken (inget jag är stolt över), jag skall ge ett exempel.
En av mina vänner på Facebook skrev i en statusuppdatering att han tänkte gå ur Facebook för att han var trött på alla banaliteter som hans vänner skrev i sina uppdateringar. Jag kände mig väl lite träffad och ville tvåla till honom lite.
Jag skrev ett svar där jag sa att jag naturligvis respekterar hans åsikt och beslut men att jag tyckte att beslutet var baserat på en form av logiskt felslut. Jag hävdade att man inte kan jämnföra vänner på Facebook med vänner som man har i det verkliga livet.
Mitt svar till honom hade inget som helst att göra med anledningen till att han ville lämna Facebook, alltså banaliteten i alla statusuppdateringar utan jag skrev om något helt annat.
Jag trodde naturligtvis att han skulle se igenom detta och avslöja mig. Men i stället tog det hus i helvete och han blev djävligt sur över att jag, ett pöbel, hade mage att ifrågasätta hans intellekt. Han blev inte gladare när jag efter en lång diskussion pekade på Halmgubben i mitt första svar.
Jag tror att många som använder sig av Halmgubbar inte själva är medvetna om det och dom märker inte själva när dom råkar ut för en.
Men nu när du vet om hur tekniken fungerar har du lättare att upptäcka när du råkar ut för den och kan på så sätt kanske fortsätta att föra en konstruktiv diskussion i stället för att försvara åsikter du egentligen inte har.
Så nästa gång du råkar ut för en halmgubbe kan du göra som jag. Luta dig tillbaka i stolen, knäppa händerna bakom nacken och tänka: -Idiot, trodde du att jag skulle gå på den lätta?
Nästa inlägg kommer att handla om vikten av att ha ett öppet sinne och vad härligt det är att alltid ha rätt.
Så häng med!
Har ni någongång befunnit er i en diskussion och efter ett tag tänkt:
-Jamen vad i hela helv..e!? Varför sitter jag och försvarar detta? Det här har jag ju inte sagt, eller det här menade jag ju inte med det jag sa/skrev. Varför lägger han/hon ord i mun på mig?
Känner du igen detta så har du råkat ut för en så kallad Halmgubbe. Det är en ganska vanlig och effektiv argumentationsteknik för att få motståndaren på defensiven. Tekniken går ut på att förenkla eller förvränga motståndarens argument och sedan attackera det nya argumentet. Oftast används tekniken när motståndarens egna argument inte räcker till.
Ett exempel:
Person A: Det borde bli enklare för restaurang och barägare att få utskänkningstillstånd.
Person B: Skall det serveras sprit överallt på stan? Alkoholismen kommer att öka lavinartat.
Person A vill ha enklare hantering för utskänkningstillstånd. Person B håller inte med men hittar inga bra egna argument. Alltså förvränger han person A:s argument till att det kommer att serveras sprit överallt. Detta argument är enklare att angripa.
Jag har själv medvetet använt mig av tekniken (inget jag är stolt över), jag skall ge ett exempel.
En av mina vänner på Facebook skrev i en statusuppdatering att han tänkte gå ur Facebook för att han var trött på alla banaliteter som hans vänner skrev i sina uppdateringar. Jag kände mig väl lite träffad och ville tvåla till honom lite.
Jag skrev ett svar där jag sa att jag naturligvis respekterar hans åsikt och beslut men att jag tyckte att beslutet var baserat på en form av logiskt felslut. Jag hävdade att man inte kan jämnföra vänner på Facebook med vänner som man har i det verkliga livet.
Mitt svar till honom hade inget som helst att göra med anledningen till att han ville lämna Facebook, alltså banaliteten i alla statusuppdateringar utan jag skrev om något helt annat.
Jag trodde naturligtvis att han skulle se igenom detta och avslöja mig. Men i stället tog det hus i helvete och han blev djävligt sur över att jag, ett pöbel, hade mage att ifrågasätta hans intellekt. Han blev inte gladare när jag efter en lång diskussion pekade på Halmgubben i mitt första svar.
Jag tror att många som använder sig av Halmgubbar inte själva är medvetna om det och dom märker inte själva när dom råkar ut för en.
Men nu när du vet om hur tekniken fungerar har du lättare att upptäcka när du råkar ut för den och kan på så sätt kanske fortsätta att föra en konstruktiv diskussion i stället för att försvara åsikter du egentligen inte har.
Så nästa gång du råkar ut för en halmgubbe kan du göra som jag. Luta dig tillbaka i stolen, knäppa händerna bakom nacken och tänka: -Idiot, trodde du att jag skulle gå på den lätta?
Nästa inlägg kommer att handla om vikten av att ha ett öppet sinne och vad härligt det är att alltid ha rätt.
Så häng med!
Kommentarer
Trackback