Nyss  fyllda trettioarton så är det kanske dax att börja reflektera över sitt liv. Någonstans måste jag väl acceptera att jag, om än under ljudliga protester, har nått vad som kallas Medelåldern.

Rent krasst så har jag varit medelålders ganska så länge men idag gick det upp för mig med all önskvärd tydlighet.

Hustrun och jag åkte ner till Civilisationen a.k.a Sollentuna för att gå på utvecklingssamtal och hämta upp lillgrabben som bor hos sin pappa. Efter 10 min i bilen var jag dödligt trött på skvalmusiken som RixFM dränker sina lyssnare med och rattade in P1 istället.
Precis lagom för att höra Radiopsykologen.
-Oh, det här är bra! Sa jag till hustrun och berättade om ett avsnitt av programmet jag lyssnat på tidigare.
-Och sedan blir det Vetenskapsmagasinet, sa jag glatt till hustrun som vid det här laget började se väldigt skeptiskt ut.

-Men nu tror jag väl min lilla gubbe, sa hustrun, har du blivit så gammal att du lyssnar på P1!

Hon klappade mig lite medlidsamt på armen och gav mig en kärleksfull kyss på kinden.

-Jag älskar dig ändå, sa hon!

Det är alltid så här vid den här tiden på året. Det är flera månader kvar tills hon själv fyller trettioarton.


(bilden kommer från fotosidan.se)