Händer det ingenting i den här bloggarens liv som är värt att skriva om kan man ju undra. Om man nu är den typen av person som skulle kunna tänkas undra sådana saker.

Det enkla svaret är: Nej.
Men det är ju inte riktigt sant.

Ett lite ärligare svar är att det händer så mycket att jag inte jag inte har tid att skriva något. Det svaret är som sagt lite ärligare men ändå kanske inte med sanningen helt överenstämmande.

För visst har jag tid att skriva men inspiritationen infinner sig liksom inte. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. För mig så pressas varje inlägg fram med blod, svett och tårar och jag är grymt avundsjuk på till exempel min bättre hälft (och i detta fall är hon den helt klart bättre hälften av oss). När hustrun sätter sig för att skriva så forsar orden ur henne som ur en sönderfrusen vattenledning.

Själv sitter jag med pannan i djupa veck och med förtvivlan lysande i mina trötta ögon.



Jag suckar och pustar. Stånkar och gnyr. Svär och beklagar mig.

Men det blir ändå inte bättre än så här.

Jag överväger starkt att börja modeblogga igen. Då har man iaf något vettigt att skriva om!