Jag har hittat en ny bloggare som jag gillar. Han är insiktsfull, lättsam, klurig, intelligent, tolerant och allmänt rolig att läsa. Han kallas Uffe och är väl värd ett besök.

Via en länk hos honom råkade jag hamna på hans diamentala motsats. En kvinna som verkar idiotisk, rasistisk, intolerant, enkelspårig och rent ut sagt skrämmande att läsa. Det är nästan så att man tappar tron på mänsligheten när man läser hennes inlägg. Egentligen vill jag helst inte länka till en sådan skitsida men eftersom jag vet att mina läsare har huvudet och hjärtat på rätt ställe och inte går på vilket skitsnack som helst så gör jag det ändå. Följ länken på egen risk.

Efter att ha läst hennes rabiata inlägg om islam och dess utövare funderade jag lite på skillnader mellan islam och kristendomen.

Tänk om det är så, att precis som en tanke och en ide kan mogna och utvecklas, så mognar och utvecklas även religioner. Vart hamnar vi då?

Islam grundades av Mohammed som dog år 632. Religionen bygger på uppebarelser som Mohammed fick av Ärkeängeln Gabriel som vi alla känner igen från kristendomen. Dessa uppenbarelser skrevs ner efter Mohammeds död och blev Koranen. (Detta är en ganska så förenklad redogörelse men i stora dra rätt.)

Skulle vi nu göra en jämnförelse i religiös mognad mellan islam och kristendomen så befinner sig alltså islam ungefär där kristendomen befanns sig på 1300-talet.

På 1300-talet hade inte ens en av de mörkare kapitlen i kristendomen startat på riktigt. Jag tänker naturligvis på inkvisitionen och häxjakten som var som värst mellan 1400-talet och 1600-talet även om den startade via ett dikret från Påven Johannes XXII år 1320.
På 1300-talet började man i de kristna länderna att hämta sig från Korstågens som precis avslutats. En annan inte fullt så ärorik tid i kristendomens historia.
Nu ägnade man sig man istället mest åt att slakta och utplåna judar var helst man kunde hitta dom.

En annan höjdpunkt för kristendomen under 1300-talet är att man 1340 inför avlatsbrev. Detta innebär att företrädelsevis rika personer kan köpa sig fria från synder genom att skänka stora belopp till kyrkan.

"Reformationens Morgonstjärna " teologen John Wycliffes opposition mot traditionella kyrkliga doktriner leder till att han fördöms av synoden i London och blir avstängd från Oxforduniversitetet. Hans frukansvärda brott var bland annat att han låg bakom den första översättningen av bibeln till engleska. Att var och en som kunde läsa skulle kunna läsa och tolka bibeln var en fruktansvärd tanke som måste bekämpas med alla medel.

Nu vill jag med detta inte säga att utövare av islam idag på något sätt skulle bete sig på det sätt som kristna gjorde på 1300-talet.

Det som är farligt idag är fundamentalister. Oavsett om det är religiösa fundamentalister, kristna eller islamistiska, rasbiologiska fundamentalister eller andra typer av fundamentalister så ligger faran i den fanatism som går hand i hand med fundamentalism.

En liten passus i detta är att islam, precis som kristendomen är uppdelad i flera olika inriktningar. De två största islamisktiska inriktningarna är Sunni och Shia. Ungefär 90 procent av alla muslimer är sunni och 10 procent är shia. Man hör väldigt sällan talas om fundamentalistiska sunnimuslimer.



(bilden är hämtad från Dogma, en helt underbar film)