Idag är det alldeles tomt  i huvudet, (som vanligt då skulle vissa av mina vänner säga). Jag har inget vettigt att skriva om men det kliar i fingrarna. Så jag sträcker mig efter min livboj, min räddare nöden, den outtömliga källan till historier, med andra ord min styvfar Olle.

Jag skulle kunna skriva om när han nästan dog av arsenikförgiftning eller när snålheten bedrog visheten. Historien om löftet att vid pension åka ner till Stockholm och pinka i korridoren på Skolverket är  också ganska bra, för att inte tala om när han hade sju döda bromsar på ryggen och varför dom var döda. En smått otrolig historia är den om hur det kommer sig  att  Etiopiens sista Kejsare Haile Selassies uppstoppade lejon drogs runt på hjul som kom från Olles yngste sons spjälsäng.

Men idag tror jag att vi drar historien om när han spottade på golvet i kollegierummet.

Olle gillade att imponera på eleverna genom olika tilltag och upptåg. Ett av hans paradnummer under kemilektionerna  var att spruta eld. Då drog han ner mörkläggningsgardinerna och sa att dom skulle titta på en film, gick in bland kemikalerna och tog en munfull fotogen. Sedan gick ut till katedern där han tog bunsenbrännaren som stod på och blåste ut en stor eldsflamma ut mot eleverna. Som lycklast blev han när skrik och skratt följde hans tilltag.

På den tiden så var det alltid luciafirande i kollegierummet den 13 dec. Innan lektionerna började på morgonen kom ett luciatåg och gjorde ett framträdande för lärarna. Olle kom ett år på den geniala idén att liva upp luciatåget lite. Vad kunde passa bättre tillsammans med elever med ljus i hår än en eldsprutande lärare? I Olles tycket, ingenting!

Så straxt innan luciatåget skulle komma sprang Olle upp till kemisalen och tog en rejäl klunk fotogen och skyndade sig ner till kollegierummet. När han kom ner hade luciatåget precis skridit in och ställd upp sig under skön stämmsång.

Då var det dax för Olles entré. Med kraft slet han upp dörren, ljuset från korridoren lyste bakirån upp  upp hans imponerande lekamen  med ett smått magiskt sken. Luciatåget kom av sig lite och Olle gick med bestämda steg in och ställde sig mitt på golvet. Där tände dramatiskt en tändsticka som han höll upp framför ansiktet och blåste under stort frustande ut all fotogen han hade i munnen.

Tyvärr hade han haft fotogenen i munnen lite för länge så den hade blivit utblandad med saliv. Därför antändes inte den inte som tänkt och det smått pinsamma resultatet av denna imponerande demostration blev bara en stor illaluktande fläck  på mattan.

Lärare och luciatåg tittade förvånat på Olle. Olle tittade förvånat på fläcken. Därefter gjorde han det enda rätta, han flydde fältet!

Ibland gick det inte alltid som Olle tänkt sig, men en bra historia blev det i alla fall.