Min Mor
Min mor är något utöver det vanliga. Det kanske om inte alla så väldigt många tycker om sina mammor. Men Min mor är verkligen något alldeles extra.
Hon har i hela mitt liv jobbat på den lokala gymnasieskolan, även under tiden jag gick där. Hon jobbade som kanslist, alltså på kontoret och alla visste vem hon var.
Jag fick ofta höra under gymnasietiden uttalanden som: "Va, är det din mamma som jobbar på kontoret? Hon är så häftig!" Oftast mumlade jag något ohörbart eller svarade att: "Ja hon är ju speciell, något annat kan man inte säga"
På grund av sin ringa höjd har hon alltid, och jag säger alltid gått i högklackade skor. Helst skall det vara hederliga platådojjor med en rejäl klack. Sedan klär hon sig alltid väldigt eget. Det är mycket färger, alltid hattar av olika variationer och gärna cape. Lägg till detta ett i det närmaste ständigt varmt och välkomnande leende så har du min mor.
Under hela sitt liv har hon varit engagerad. Hon har alltid satsat 100% i det hon intresserar sig för. Engagemanget har varierat från allt mellan motion till politik och religion. Motion och religion är numera en livsstil för henne så man kan inte kalla det för ett engagemang längre.
En av hennes största drömmar i livet har varit att få ha en Herrgård för att driva en liten hotellrörelse eller liknande.
När hon gick i pension flyttade hon till ett litet ställe utanför Hudik som heter Sörforsa. Där låg på den tiden ett kloster med nunnor från Den Heliga Birgitta orden. Förutom klostret ligger det även ett litet kapell där, plus att katolska kyrkan ägde flera olika byggnader. Bland annat en stor herrgårdliknade byggnad.
Där levde och verkade mor och min styvfar Olle under många år. Mor fick äntligen driva sitt Gästhem och Olle fungerade som ett levande uppslagsverk och vaktmästare. I drygt 10 år jobbade och trivdes mor med det hektiska livet att driva detta Gästhem.
När nunnorna flyttade sin verksamhet och katoska kyrkan sålde de flesta fastigheterna i Sörforsa trodde jag att mor äntligen skulle pensionera sig och flytta hem igen. Men ack vad jag bedrog mig.
Samma år som mor fyllde 80 registrerade hon en firma och började jobba som Cambridgekonsulent. Hon har verksamheten i Bollnäs där hon nu bor måndag till onsdag. Torsdag till söndag bor hon i Sörforsa och tar hand om kyrkan och församlingen.
Så anledningen till att det blev just Cambridgekuren för våran del är naturligtvis att jag till slut inte kunde stå emot mors tjatande att jag skulle prova.
Det finns mycket att säga om min moder. Bland annat vissa oroande likheter mellan mig och mor som min älskade sambo har påpekat. Men det återkommer jag till.
Hon har i hela mitt liv jobbat på den lokala gymnasieskolan, även under tiden jag gick där. Hon jobbade som kanslist, alltså på kontoret och alla visste vem hon var.
Jag fick ofta höra under gymnasietiden uttalanden som: "Va, är det din mamma som jobbar på kontoret? Hon är så häftig!" Oftast mumlade jag något ohörbart eller svarade att: "Ja hon är ju speciell, något annat kan man inte säga"
På grund av sin ringa höjd har hon alltid, och jag säger alltid gått i högklackade skor. Helst skall det vara hederliga platådojjor med en rejäl klack. Sedan klär hon sig alltid väldigt eget. Det är mycket färger, alltid hattar av olika variationer och gärna cape. Lägg till detta ett i det närmaste ständigt varmt och välkomnande leende så har du min mor.
Under hela sitt liv har hon varit engagerad. Hon har alltid satsat 100% i det hon intresserar sig för. Engagemanget har varierat från allt mellan motion till politik och religion. Motion och religion är numera en livsstil för henne så man kan inte kalla det för ett engagemang längre.
En av hennes största drömmar i livet har varit att få ha en Herrgård för att driva en liten hotellrörelse eller liknande.
När hon gick i pension flyttade hon till ett litet ställe utanför Hudik som heter Sörforsa. Där låg på den tiden ett kloster med nunnor från Den Heliga Birgitta orden. Förutom klostret ligger det även ett litet kapell där, plus att katolska kyrkan ägde flera olika byggnader. Bland annat en stor herrgårdliknade byggnad.
Där levde och verkade mor och min styvfar Olle under många år. Mor fick äntligen driva sitt Gästhem och Olle fungerade som ett levande uppslagsverk och vaktmästare. I drygt 10 år jobbade och trivdes mor med det hektiska livet att driva detta Gästhem.
När nunnorna flyttade sin verksamhet och katoska kyrkan sålde de flesta fastigheterna i Sörforsa trodde jag att mor äntligen skulle pensionera sig och flytta hem igen. Men ack vad jag bedrog mig.
Samma år som mor fyllde 80 registrerade hon en firma och började jobba som Cambridgekonsulent. Hon har verksamheten i Bollnäs där hon nu bor måndag till onsdag. Torsdag till söndag bor hon i Sörforsa och tar hand om kyrkan och församlingen.
Så anledningen till att det blev just Cambridgekuren för våran del är naturligtvis att jag till slut inte kunde stå emot mors tjatande att jag skulle prova.
Det finns mycket att säga om min moder. Bland annat vissa oroande likheter mellan mig och mor som min älskade sambo har påpekat. Men det återkommer jag till.
Kommentarer
Postat av: Johanna
farmor må vara den mest facinerande människa som gått på denna jord. jag gillar historian om spiken mest tror jag :).
Postat av: Calle
Hehe, jo hon är ganska fascinerande. Jag skall ta och berätta historien om spiken :)
Trackback
