Det här inlägget är egentligen en kommentar på ett inlägg som H C Barregren a.k.a Bums skrev baserat på en kommentar som jag lämnade angående hans svar på en av mina kommentarer till ett inlägg han skrev, eller hur det nu var. Hoppas Ni hänger med i svängarna, för jag är inte säker på att jag gör det.

Visst är det väl så att för en bloggare är bloggkommentarer det nötta på en Chabby Chick möbel, tanninen i ett utsökt vin, den ljuvligt ljusgröna färgen på nyss utslagna björkar, kärleken i ens älskades ögon eller med andra ord det som gör livet värt att leva.
Nu kanske jag tog i lite, men visst känns det roligare att blogga när man får en kommentar eller två!? Jag tror att de flesta av oss bloggare håller med om det.

Men handen på hjärtat, käre läsare. Hur många inlägg per dag läser du utan att lämna en kommentar? Jag vet själv att jag läser flera roliga, berörande och tänkvärda inlägg per dag, inlägg som gör mig glad eller förbannad,  utan att låta författaren veta att just han/hon har berört mig!

Skäms på mig!

Jag LOVAR härmed dyrt och heligt på att jag skall bättra mig!

Från och med idag skall jag tala om för alla den bloggare jag följer att det finns en anledning till att jag läser just deras bloggar!