En av 145
Vid ett svagt ögonblick lovade jag ju sambon att bidra med en liten text till Malteserringens tidning om hur det var att stå som rasrepresentant på HUND2008 och nedan är vad jag lyckats åstakomma.
Jag vill börja med att säga att jag inte är någon experternas expert på uppfödning av hundar. Jag är inte ens expert på hundar men jag har ett genuint intresse av sällskapsdjur såsom hundar och katter. Hemma har vi 5 katter som i första hand är anställda som råttfångare. Eller ska vi vara ärliga här, och det skall vi väl, så är dom hos oss för dom är så underbara, att dom håller rent på möss, sorkar och råttor är ett rent plus.
Jo, så har vi ju en liten kennel också där vi föder upp Malteser. Månstrålen heter den.
I höstas frågade sambon om jag skulle kunna tänka mig att stå i en monter på HUND2008 med henne. Eftersom jag har en osviklig tro på min egen förmåga sa jag naturligtvis ja även om jag inte fattade riktigt vad hon pratade om. Hon förklarade att vi skulle stå i Maltersrringens monter och jag fattade fortfarande inte riktigt vad hon pratade om men jag var väldig entusiastisk. Eftersom jag inte vill framstå som mindre vetande inför min sambo så frågade jag inte så mycket om vad det innebar heller utan litade som sagt på min egen förmåga.
Nu hör till saken att jag inte är helt ovan att stå på mässor och presentera en verksamhet. Jag gillar att träffa och prata med olika människor. Så jag var ganska övertygad om att denna lilla HUND2008 inte skulle vara något problem.
Oron började krypa över mig när jag långt om länge började inse att vi skulle vara Rasrepresentanter för Malteser på Sveriges största internationella hunduställning. Alltså att jag skulle fungera som ett levande uppslagsverk när det gäller frågor om tex:
Pälsvård, hur ofta måste man borsta, vilka schampon som är bäst, ska man använda balsam, måste man ha papiljotter på sin hund.
Eller frågor om motionsbehov, hur ofta måste dom gå ut, hur länge kan dom vara ensamma, kan man ha flera, är det bäst att ha två tikar, hur gamla blir dom.
Eller frågor om foder, hur ofta ska dom ha mat, vilken typ av foder är bäst, är BARF bra för Malteser, måste man ge dom kosttillskott om dom bara äter "kulor".
Eller rent generella frågor som tex om dom skäller mycket, om dom trivs med barn, har dom någon vaktinstinkt, är dom bra på sök, kan man tävla agility med dom, är det en enmanshund osv. Ja ni förstår. Tron på min egen förmåga började så sakta att svikta. Men som tur var skulle ju sambon som är uppfödare att stå brevid mig i montern. Plus att vi bestämde att ta med oss Lizzie som jag litade på skulle tala för sig själv och alla andra Malteser.
Så här i efterhand kan jag bara säga att det var bland de roligaste, trevligaste och jobbigaste helger jag har varit med om på länge. Att umgås och träffa flera tusen människor med samma intresse som en själv är en otroligt häftig upplevelse.
Förutom att prata med människor och titta i alla andra rasmontrar så var nog Rasparaden det som var roligast att vara med om. Den genomfördes i stora ringen och det var ganska så fullt på åskådarläktaren bägge dagarna. Som tema detta år kunde husse eller matte klä ut sig för att återspegla rasens ursprungsland. Det fanns många fantasifulla och roliga kostymer att förundras över. En av de bättre var husse till den Pyreneiska fårhunden som hade en riktigt autentisk herdeutstyrsel.
När ekipagen paraderade framför publiken talade speakern om vad som var specifikt för just den rasen. Hur pälsen skall se ut, vilket temperament rasen har, ursprunget osv. Vissa ekipage gjorde konster och dansade. Det var riktigt roligt att se.
När det var våran tur och speaker presenterade Malteser var jag lite nervös för hur det skulle gå för oss. Lizzie skötte sig exemplariskt och gick fot de första 7,5 meterna. Just som speakern sa att "när Maltersern rör sig skall det se ut som om den flyyyyter eller svääävar över golvet" så började hon springa fram och tillbaka framför mig som en vettvilling. Jag snubblade nästan och publiken skrattade. Även om vi inte var de mest väluppfostrade ekipaget så var vi ganska charmiga.
Vår lilla unghund Lizze visade sig vara en perfekt representant för rasen. Hon var alltid jätteglad och ville prata med alla som gick förbi,blev överlycklig när det kom barn som ville klappa henne och skällde bara på svarta hundra som ju alltid är lite suspekta. Speciellt dom där Affenpincsher som envisades med att gå förbi hennes monter.
Men även om hjärtat och viljan finns så är hon ju bara en liten hund och fram mot sena eftermiddagen så började energin tryta.
Blir jag tillfrågad att ställa upp nästa år igen så blir svaret ett rungade JA!
Jag vill börja med att säga att jag inte är någon experternas expert på uppfödning av hundar. Jag är inte ens expert på hundar men jag har ett genuint intresse av sällskapsdjur såsom hundar och katter. Hemma har vi 5 katter som i första hand är anställda som råttfångare. Eller ska vi vara ärliga här, och det skall vi väl, så är dom hos oss för dom är så underbara, att dom håller rent på möss, sorkar och råttor är ett rent plus.
Jo, så har vi ju en liten kennel också där vi föder upp Malteser. Månstrålen heter den.
I höstas frågade sambon om jag skulle kunna tänka mig att stå i en monter på HUND2008 med henne. Eftersom jag har en osviklig tro på min egen förmåga sa jag naturligtvis ja även om jag inte fattade riktigt vad hon pratade om. Hon förklarade att vi skulle stå i Maltersrringens monter och jag fattade fortfarande inte riktigt vad hon pratade om men jag var väldig entusiastisk. Eftersom jag inte vill framstå som mindre vetande inför min sambo så frågade jag inte så mycket om vad det innebar heller utan litade som sagt på min egen förmåga.
Nu hör till saken att jag inte är helt ovan att stå på mässor och presentera en verksamhet. Jag gillar att träffa och prata med olika människor. Så jag var ganska övertygad om att denna lilla HUND2008 inte skulle vara något problem.
Oron började krypa över mig när jag långt om länge började inse att vi skulle vara Rasrepresentanter för Malteser på Sveriges största internationella hunduställning. Alltså att jag skulle fungera som ett levande uppslagsverk när det gäller frågor om tex:
Pälsvård, hur ofta måste man borsta, vilka schampon som är bäst, ska man använda balsam, måste man ha papiljotter på sin hund.
Eller frågor om motionsbehov, hur ofta måste dom gå ut, hur länge kan dom vara ensamma, kan man ha flera, är det bäst att ha två tikar, hur gamla blir dom.
Eller frågor om foder, hur ofta ska dom ha mat, vilken typ av foder är bäst, är BARF bra för Malteser, måste man ge dom kosttillskott om dom bara äter "kulor".
Eller rent generella frågor som tex om dom skäller mycket, om dom trivs med barn, har dom någon vaktinstinkt, är dom bra på sök, kan man tävla agility med dom, är det en enmanshund osv. Ja ni förstår. Tron på min egen förmåga började så sakta att svikta. Men som tur var skulle ju sambon som är uppfödare att stå brevid mig i montern. Plus att vi bestämde att ta med oss Lizzie som jag litade på skulle tala för sig själv och alla andra Malteser.
Så här i efterhand kan jag bara säga att det var bland de roligaste, trevligaste och jobbigaste helger jag har varit med om på länge. Att umgås och träffa flera tusen människor med samma intresse som en själv är en otroligt häftig upplevelse.
Förutom att prata med människor och titta i alla andra rasmontrar så var nog Rasparaden det som var roligast att vara med om. Den genomfördes i stora ringen och det var ganska så fullt på åskådarläktaren bägge dagarna. Som tema detta år kunde husse eller matte klä ut sig för att återspegla rasens ursprungsland. Det fanns många fantasifulla och roliga kostymer att förundras över. En av de bättre var husse till den Pyreneiska fårhunden som hade en riktigt autentisk herdeutstyrsel.
När ekipagen paraderade framför publiken talade speakern om vad som var specifikt för just den rasen. Hur pälsen skall se ut, vilket temperament rasen har, ursprunget osv. Vissa ekipage gjorde konster och dansade. Det var riktigt roligt att se.
När det var våran tur och speaker presenterade Malteser var jag lite nervös för hur det skulle gå för oss. Lizzie skötte sig exemplariskt och gick fot de första 7,5 meterna. Just som speakern sa att "när Maltersern rör sig skall det se ut som om den flyyyyter eller svääävar över golvet" så började hon springa fram och tillbaka framför mig som en vettvilling. Jag snubblade nästan och publiken skrattade. Även om vi inte var de mest väluppfostrade ekipaget så var vi ganska charmiga.
Vår lilla unghund Lizze visade sig vara en perfekt representant för rasen. Hon var alltid jätteglad och ville prata med alla som gick förbi,blev överlycklig när det kom barn som ville klappa henne och skällde bara på svarta hundra som ju alltid är lite suspekta. Speciellt dom där Affenpincsher som envisades med att gå förbi hennes monter.
Men även om hjärtat och viljan finns så är hon ju bara en liten hund och fram mot sena eftermiddagen så började energin tryta.
Blir jag tillfrågad att ställa upp nästa år igen så blir svaret ett rungade JA!
Kommentarer
Postat av: Lillemoor Nilsson
Flera, som ringt mig och berättat, hur trevliga ni var, på mässan :-)
Malteser tiken Lizzie, var en söt representant, för vår ras.
En valpspekulant frågade mig, om mina valpar, kom att likna henne :-)
Mitt svar var; Oh ja, naturligtvis!!! :-))
Lillemoor / Smultronställets Kennel.
Trackback
