Ja då sitter man här ingen då med ett blankt digitalt  papper framför sig och har ingen aning om hur man skall formulera sig. Jag har ett litet inlägg som gnager i bakhuvudet och rubriken är klar. Men så mycket länger kommer jag inte innan jag börjar skriva.

Min äldsta dotter hatar att försöka hitta på rubriker till sina alldeles för få inlägg. Själv är jag precis likadan, fast tvärt om. För mig så kommer rubriken först och sedan är det ett elände och vånda att försöka komma upp med en text som illustrerar rubriken. Ibland lyckas jag men för det mesta blir det bara en massa bokstäver. Ungefär som de här två styckena jag åstakommit hitills.

Jag är otroligt avundsjuk på min hustru som säger: "Vänta lite, jag skall bara skriva ett inlägg på bloggen!"
Sedan sätter hon sig ner för att skriva och tangenterna smattrar så det låter som ett spöregn på  altantaket utanför sovrummet.

Nåväl.

Jag sitter och laddar inför ett klubbmöte som vi skall på i kväll.

Det var generande länge sedan jag var på ett möte med just den här klubben och jag ser verkligen fram emot kvällen. Just den här klubben är ett ganska gott exempel på hur man på ett distignerat sätt kan kombinera kvalitét och kvantitet. Det är en Vinklubb det är frågan om och vi har träffats i flera herrans år för att prova viner och umgås på ett avslappnat sätt.

De flesta av oss var från början ganska okunniga om hur man på ett adekvat sätt skall bedömma ett vins kvalité. Vissa av oss (jag) är fortfarande ganska dålig på det. Jag uppskattar ett gott vin men har svårt att sätta ord på doft, smak och upplevelse.
Men jag har alltid väldigt trevlig och kvantiteten har nog en viss del av mitt välbefinnande att göra.

Kvällens provning består av Valpolicella och helstekt oxfilé.

Så vad kan gå fel?

Det skulle i så fall vara att det finns alldelse för mycket kvantitet av god kvalitét.