Appropå Susan Boyle så funderade jag lite över det här med talang. Bara för att man har talang eller är bra på något behöver det man gör nödvändigtvis inte bli bra i slutändan.

Det slog mig när jag surfade runt på YouTube och tittade på klipp från olika Talangtävlingar.

Ta Zilla och Totte tex. En jätteduktig tjej som buktalar och en ganska charmig apa. Konceptet funkar bra på TV. Buktaleri är ju ett ganska visuellt trick. Jag menar, hela grejen är ju att man tror att den andra rösten kommer från dockan och då underlättar det ju om man ser buktalaren och dockan.

Så hur Zilla och Totte kunde vara ett stående inslag i ett morgonprogram på radion är för mig en gåta! Hur upphetsande är det att höra någon prata med programledarna med en tillgjord röst eller sjunga någon infantil sång? Totalt värdelöst enligt mig. Vem som helst kan väl sitta i radio och prata med pipig röst.

Inte nog med att dom var på radio, Zilla och Totte har givit ut en skiva också. Vem faen köper en skiva med någon som sjunger infantila sånger med en ljus och pipig röst?
Vid närmare eftertanke så är det väl kanske samma personer som köper SmurfHits och BeeGees.

Nej, det räcker inte med talang, det måste finnas något mer också. Som att vara hysteriskt rolig samtidigt som man buktalar. Som Jeff Dunham.
Eller vara överdjävlig på att sjunga och härma samtidigt. Som Terry Fator.

Då blir det helt plötsligt stor underhållning. Men även dessa giganter gör sig bäst i det visuella mediet.