Det skall vara fan och vara hobbybonde på våren.

-Ja, speciellt om man har liten hjärna, säger sambon. Med allt rätt kan jag ödmjukt tillägga.

Vi har sålt en gamal C-harv som står nere i ängsladan och i min enfald tänkte jag dra upp den med SAABen istället för att bära eller släpa den hela vägen upp. I morse gick jag ner och kollade hållfastheten på åkern. Den var tjälad och ganska så hård eftersom det har varit relativt kallt i natt.

Så jag knatade hem, satt på kaffe och åt frukost framför datorn. Det gick ett par timmar så ringde killen som köpt harven och talade om att han var på väg.

Nu är det bäst att skynda sig tänkte jag, satt mig i SAABen och styrde mot ägnsladan. Vägen ner till åkern ligger i skugga och var hård och fin. Men fem meter ut på de öppna vidderna blev det tvärstopp! Bilen sjönk ner till underredet och vägrade röra sig fram eller tillaka.
Borta var det hårda fina underlaget och de frostnupna gräset. Allt hade förvandlats till en......åker.

Slokörad fick jag traska hem och med blid röst försöka förklara för min överseende sambo att jag ännu en gång har misslyckats med en föresats.

-Jamen det fattar du väl att du inte kan åka SAAB på åkern den här tiden på året!

Jag svarade skamset att jag skulle försöka komma ihåg det till nästa år. Det är tur att denna underbara kvinna älskar mig på det sätt hon gör, annars skulle hon nog aldrig stå ut med mig. Jag är gränslöst lyckligt lottad!

Det blev ett rejält träningspass att släpa harven fram till vägen så vi kunde lasta den. Lite senare på dagen kom JonPers Erik med traktorn och hjälpte mig dra upp SAABen.

Med längtan i blicken såg jag JonPers Erik åka iväg efter han hjälpt mig och i mitt stilla sinne tänkte jag:
-Jag Vill Ha En Traktor!