Okay, jag pendlar till och från jobbet varje dag. Det väcker en hel del funderingar.

Till exempel varför första och sista vagnen på tåget alltid är knökfulla. 

 

När jag kliver av vid Spånga så är uppgången vid stationen längs fram och stationen i Bålsta där jag klivet på är längst bak. De flesta stationer har sina utgångar vid någon, eller bägge, ände/ändarna av perrongen.

 

Alla verkar tänka att, okay uppgången är längst fram alltså går jag till första vagnen, i Bålsta är det typ 150 meter. Detta resulterar naturligttvis i att vagnen blir full och till slut blir det bara ståplatser kvar.

 

Själv tänker jag, okay det är ungefär 150 meter att gå, det spelar ingen roll om jag går dom 150 meterna i Bålsta eller i Spånga. Alltså går jag till ungefär mitten av tåget där det nästan alltid finns sittplats. Kalla mig gärna lat som inte vill stå. Själv kallar jag mig enegikonserverande.

 

Sedan verkar pendlande stockholmare oftast stressade. Tempot är högt och ogillade blickar blängs om man råkar söla lite. 

 

Stressen och tempot slås helt plötsligt ut när dom kommer fram till en dörr. Likt Pavlos hundar stannar dom till, helt reflexmässigt, och håller upp dörren tills det kommer någon som dom kan släppa igenom. 

Ser man en pendlare framför sig göra detta är det fasen bäst att öka på stegen och skynda sig om man inte vill ha en ogillade blick blängd  på sig.

som har besökt bloggen typ 25-30 ggr idag och kanske letar efter något specifikt vill jag tipsa om Googel och följande sökfunktion:

"sökord" site:klatuu.blogg.se 

 

Hoppas du hittar vad du letar efter alternativt roas av vad du läser!

 

Ahhh, det var tider det! :)

 

http://klatuu.blogg.se/2009/january/det-ar-de-sma-detaljerna-som-gor-det.html#comment

Under hela mitt vuxna liv har jag haft katter och dom är ungefär som kvinnor i den meningen att jag som man inte riktigt kan förstå mig på dom.

 

Men efter alla dessa år och alla dessa katter har jag i alla fall förstått så mycket att dom älskar konvex och hatar konkav. Varifrån denna besynnerliga och lite konstiga egenskap kommer ifrån kan man bara spekulera i. Kanske är det genetisk, kanske har det med evolutionen att göra, kanske är det så att konvex hel enkelt tilltalar deras estetiska sinne eller så är det på det viset att alla katter har Asperger. (Jag såg en bok med den titeln)

 

Tydligast manifesterar sig denna egenskap hos katterna vid matskålen. Intar maten i matskålen en vacker konvex form blir katten glad, tillfreds och börjar genast mumsa på den härliga formen. 

Intar däremot maten i matskålen en konkav form börjar katten irriterat att vifta på svansen. Den tittar smått nedlåtande på dig och börjar ge ifrån sig klagande och uppfordrande läten.

Men så fort man har fyllt på maten till en vacker konvex form är katten nöjd igen.

 

Ja katter är märkliga djur.

 

 

.......

jo vad jag tänkte säga var att jag som halvnorrlänning är glad att det äntligen kommer lite snö här nere i förskingringen. Det SKALL vara snö på vintern, även om pendeln får frispel och stockholmarna halkar ner i diket.

 

Det vara bara det, bloggen återgår snart till ordinarie program.

Frågan aktualiserades vid senaste valet och allt rabalder som var runt SD. Plötsligt så insåg jag att vissa av mina kontakter på vänlistan var SD-sympasitörer. Över vissa blev jag förvånad medan andra bara bekräftade vad jag sedan länge misstänkt.

Jag vet att det är fler än jag som råkade ut för detta. Jag såg att många blev upprörda och plockade bort dessa rasister från sin vänlista och jag förstår dom. Vem vill vara vän med en rasist liksom?

Någonstans tror jag att mångfald berikar, både IRL och på Facebook. 

Jag har ateister och troende på min vänlista. Jag har skeptiker och alternativmedicinare, pragmatiker och romantiker,  akademiker och sådana som jag. Ja, jag har till och med AIK:are på min vänlista.  

Vad jag försöker säga är att det känns inte rätt att exkludera någon bara för att den personen inte delar min egen åsikt.

Med det sagt så skall jag villigt erkänna att jag ändå var ytterst ambivalent till om jag skulle behålla mina SD-sympatiserande vänner, för någonstans har även jag en gräns för vad jag tolererar. 

Men, skulle jag vilja diskutera politik med en Sverigdemokrat gör jag hellre det via min egen Facebook än går in på Avpixlat  eller något annat obskyrt forum.

Så jag lät mina SD:are vara kvar i min vänlista.

 Att dom sedan plockade bort mig som vän efter vi diskuterat hur korkade dom är, det är något helt annat. :)

Bortglömt lösenord och inaktiv registreringsmailadress var inga problem. 

Så tack Nina för att du så snabbt och smidigt löste detta!