Alldeles speciellt sådan idioter som man kan hitta i kommentatorsfältet på vissa bloggar och då speciellt på den helt underbara bloggen Livet på Söder!

Bloggen är skriven "Mattias Nilsén" där han berättar om sitt liv, sina intressen och de problem han stöter på. Det kan handla om allt från att försöka få barnmorskan på SöS att förstå att dom måste installera ett badkar i förlossningsrummet, via den förhatlige prästen i huset där han bor som belamrar barnvagnsrummet med cyklar, till att Vidarpojkens favvofröken på dagis skall sluta.

Han är också väldigt omtänksam, bryr sig om sina medmänniskor och gör allt för att hjälpa till. Som till exempel när han la broschyrer om fetma på en arbetskamrats arbetlsplats eftersom hon är lite rultig och sprider negativ energi omkring sig.

Allt är skrivet i en käck ton och Mattias ligger hela tiden precis på gränsen till vad som verkar trovärdigt, och däri ligger det geniala med bloggen.

Eller jag kanske skulle ha sagt, precis på gränsen till vad som för den normalbegåvade verkar trovärdigt.

Alla inläggpå bloggen är flitigt kommenterade och de flesta hänger på i Mattias tankesätt och livsåskådning med glada tillrop och "peppkramizar".

Men det blir riktigt roligt när dyker upp kommentarer av läsare som inte fattat den briljanta satiren.
Dom kan ha blivit så otroligtupprörda över hur han tilll exempel inte låter Vidapojken titta på barnprogram eller att dom tänker låta Vidarpojken vara hos farmor och farfar under tre veckor efter det att "bebisen i magen" har kommit ut så  dom verkligen kan välkommna den nya familjemedlemmen i lugn och ro.

Bäst hittils är nog signaturen Apon som börjar sin kommentar med att han vet att bloggen är "på skoj" men ändå är så otroligt upprörd över ovannämnda broschyrer att han låter sig bli indragen i en diskussion med andra läsare.

Otroligt roligt tycker jag!

Jag har varit generande dålig på att uppdatera bloggen de sista månaderna. Det har liksom inte funnits någon energi eller inspiriation. Jag tänker inte längre i "bloggtermer" och det var väldigt länge sedan jag tänkte att "jamen det där måste jag skriva om!".

Det har gått så långt att jag ibland har tänkt på att ta bort mitt konto och helt enkelt sluta med de här dumheterna!

Men så härom kvällen fastnade jag på en blogg.  Den var rolig och personlig. Ibland informativ och tänkvärd för att sedan bli sur och gnällig.

Jag blev inspirerad och tänkte att, vafaen inte kan jag sluta att blogga!

Vilken blogg det var jag fastnade på?

Jamen det var ju min egen förstås!

Det här skrev jag för ungefär ett år sedan. Funktionallitet

-Calle Embretsen gör Lasagne!

-Calle Embretsen har mockat rent åt hästarna och tycker att han är värd en Laphroaig Cask Strengt

-Calle Embretsen sitter vi köksbordet och ser hur temperaturen sjunker och fundrar på om det inte är dax att ta in hästarna.

Ovanstående rader är taget från Calle Embretsens status på Facebook. Någonstans känns det för Calle Embretsen helt logisk att prata och tänka på Calle Embretsen i trejde person.

Detta språkbruk har väl tidigare aldrig varit riktigt accepterat bland allmänheten. De enda som har kommit undan med det har varit någon enstaka kung, despotiska diktatorer och Lothas Mattäus. "A Lothar Mattäus doesn't speak French".
Men med Facebooks popularitet och allmänna spridning så har det plötsligt blivit var mans och kvinnas rätt att prata om sig själv i tredje person.

Varför stanna vid Facebook?

Calle Embretsen kommer att ta detta språkbruk utanför internet och Facebooks domäner. Han kommer att gå i bräschen för att sprida detta. När han står där på barrikaderna och skriker ut att det är var mans och kvinnas rätt att tala om sig själv i tredje person, ja då kommer han att känna sig lite extra viktig.
Och de stunderna när han känner sig för lite mer än den vanliga pöbeln kommer han inte att tala om sig själv som bara Calle Embretsen, utan han kommer att använda hela sitt namn.

-Mannen ni ser framför er, Carl-Adam Embretsen hävdar att det är var mans och kvinnas rätt att, utan att behöva utstå bespotting, få tala om sig själv i tredje person!

Ett underbart och till synes enkelt recept. Men för att lyckas krävs det timing, tur/skicklighet och framför allt planering!

I höstas så kom det en liten rapport som vi med glädje raljerade över. Det visade sig att våra hundar, eller snarare rasen Malteser var listade som en av de 10 eller om det var de 20 farligaste hundraserna.

För er som inte vet det så är Maltesern den ultimata sällskapshunden, framavlade genom århundraden för att vara sängvärmare. Så vi hade ganska roligt åt att den blivit listad som farlig.

Men när jag tittade igenom bilderna från i julas satt jag kaffet i halsen. Där, mitt bland bilder på julgranar, julklappar, glada barn, en bloggare som utövar yoga på den nyinköpta Wii-Fit Plus (vilket är ett inlägg för sig själv) och allmänt julmys så uppenbarade sig en bild på ett vildjur! En vertitabel best med utstående tänder och skräckinjagande uppsyn.

Är det verkligen hundar vi föder upp eller är det en maskerad Yeti?

Ja döm själva!


(obs, bilden är ett montage)

Mojito, Pina Colada och en hint av hustruns glass.

Avslutar semestern genom att bli febrig och illamående, trotsar detta och beställer in en Mojito.

En dag på stranden.

Kommersen är i full gång.

Faustino Crianza på Puerto Ricos i särklass bästa restaurant Big Horn Steak House.

Fisken var en besvikelse, när vi påtalade det för personalen fick vi ett par Irish Coffee som plåster på såren.

Vi provar en fiskrestaurant nere vid småbåtshamnen.

Lunch intages vid poolbaren.

Frukost på ballongen med huvudvärk efter gårdagens frosseri underbara Riojaviner.

Planet skulle ha lyft 16:10. Men eftersom det inte finns någon tekniker i umeå som är kvalificerad att titta på ett par krånglande klaffar sitter vi har med vårt 6:e glas vin.semestern börjar bra.

en öl en bok en hustru och en behaglig väntan på flyplanet.

Umeå City Flygplats långtidsparkering. Tänk att komma hem efter två veckor i värmen och få börja med att skotta fram den har bilen.

Inget drömväder att köra 50 mil i.