Nej inte den där gamla filmen från mitten av åttiotalet med Linda Fiorentino, ni vet, hon som bland annat spelade i Men In Black och inte att förglömma en av mina favoritfilmer Dogma. Nej inte den filmen och inte någon film alls egentligen. För jag tänkte berätta lite om Captcha istället.

En captcha är en "robotfälla", ett test som antas vara lätt att lösa för människor, men inte för automatiska datorprogram. Det är alltså dom där orden du måste skriva in när du ska logga in på vissa siter eller lämna ett meddelande på en del bloggar. Dessa captcha är ett ganska effektivt skydd mot spam eftersom dom är svåra att tyda för datorprogram (jag har själv ofta ganska svårt att tyda dessa captcha. Vi skall inte gå in på vad det säger om mig).

Enda tills igår har jag hatat dessa captcha. Det är krångligt, det tar tid och dom är (för mig) ofta svårtydda. Men igår lärde jag mig att varje gång jag använder mig av ett captcha så hjälper jag till att digitalisera en bok eller ett dokument! Är det inte otroligt?

Det hela har sin grund i att vissa inscannade böcker och dokument inte kan läsas på ett tillförlitligt sätt via OCR (vet ni inte vad jag surrar om så googla!). Vad man gör är alltså att man tar ett ord från dessa dokument och laddar in det i ett captcha. När 10 personer har tolkat ordet (skrivit det) på samma sätt så vet man att ordet är rätt och det kan läggas till dokumentet. 

En annan sak med dessa captcha är ju att ibland kan dom vara ganska roliga. Det har växt upp en meme runt detta där folk tar en skärmdump på en rolig captcha och lägger till en beskrivande bild.
Typ så här, där captchat är "forklift future"



Eller den här "honey but"



Det finns hur mycket som helst av detta

Okay, detta om detta. Såg till min glädje att Lidicrous hade bloggat, även om det var lite osammanhängade. Nu väntar vi bara på TripleTheTrouble

Jo det var ju det här med lösenord på olika siter där ute på The Internet. Med tanke på den sista tidens rabalder när Bloggtoppen.se blev hackad och en massa lösenord kom på vift så kan det kanske vara på sin plats att se över sin arsenal av lösenord.

Är det bortkastad tid att läsa bloggar, tidningar, artiklar och andra texter på internet? Är en text bättre och har den ett högre värde för att den står i en bok eller i ett magasin? Föds empati ur möten med människor som är i samma fas som mig i livet? Hur kan jag i så fall känna empati för tex åldringar som far illa på långvård. Några tankar att fundera på kanske.

De här tankarna, och många andra väckes av en bloggpost jag läste för ett tag sedan. Jag läser en hel del bloggar och jag läser dom av olika anledningar. Vissa läser jag för dom är otroligt välskrivna, dessa läser jag mer för hur dom är skrivna än för vad som sägs i dom. Andra läser jag för att dom är roliga. Vissa guldkorn är både välskrivna och roliga.

Andra bloggar utmanar mig att tänka nya tankar eller får mig får mig att omvärdera vissa åsikter. Åter andra bloggar bekräftar mina åsikter, bloggar som jag ligger "i fas med". Det är alltid skönt att få bekräftelse, det är faktiskt livsnödvändigt.

Men det är dom "provocerande" bloggarna som får mig att utvecklas, det är dom som får mig att tänka på ett annat sätt än det invanda. Skulle jag bara läsa "bekräftelsebloggar" skulle jag stangera och det vill jag inte.

Det här är naturligtvis sant för mig, eftersom det är baserat på mitt sätt att vara, mitt sätt att fungera och tänka. Men bara för att det är sant för mig behöver det inte betyda att det är sant för alla.

Men det bästa sättet för mig att utvecklas är att föra diskussioner med min kloka hustru. Vi pratar ofta, mycket och länge. Hon och jag står på samma värdegrund men ser på saker från helt olika håll och jag lär mig alltid något när jag pratar med henne.

Jag hade egentligen tänkt skrivit om en annan, otroligt intressant fråga som restes i inlägget jag läste. Nämligen den om man kan vara skeptiker och samtidigt ha en gudstro? Jag har min åsikt ganska klar för mig och tänker skriva om det i nästa inlägg.

Jo det var ju det här med att ha ett öppet sinne. Jag tycker att det är en otroligt viktig egenskap och något som alla borde fundera på och jobba lite med. Med det menar jag alltså att ta in intryck och information, bearbeta informationen. Titta på infortmationen från ett annat håll, leta reda på annan information som behandlar samma ämne osv.

Sedan, utifrån detta bildar du dig en uppfattning. Hittar du sedan annan information som på ett övertygande sätt bestrider din uppfattning så är det inte svårare än att du ändrar uppfattning. På så sätt kan du med ett överlägset leende hävda att du alltid har rätt!

Vad jag säger här är att du måste tänka kritsikt för att kunna ha ett öppet sinne. Jag skall ge ett exempel saxat från internet för att föklara vad jag menar:
 
"Ett healingverktyg som har blivit laddat med Zero Point frekvens. Den är fylld med en mineralblandning och laddad i en högteknologisk kammare i 21 dagar. Efter 21 dagar är energin konstant och behöver aldrig laddas om. Amegastaven är den enda staven på planeten som är inpräntad med Zero Point Energy frekvens genom den unika uppfinningen AMized Fusion® Technology."

Okay, om du tror på detta, utan att ha försökt tagit reda på vad Zero Point frekvens är och vad som menas med högteknologisk kammare och vad AMized Fusion Technology är, ja då har du inte ett öppet sinne! Då är du bara godtrogen och lättlurad (vissa skulle säga korkad) och det är en väsentlig skillnad!

-Ja men den fungerar jättebra, kanske någon som tror på detta säger.
-Ohh, intressant, säger jag. Hur vet du det?
-Jag använder den själv och får jättebra resultat, svarar han.
-Jaha, ja men det är väl ändå inget bra bevis på att staven skulle fungera på/för mig, eller hur?
-Jo men jag har jättemånga kunder som är så nöjda!
-Jaja, intressant, säger jag (men tänker att med det argumentet skulle vi alla äta bajs, för 500 000 000 flugor kan ju inte ha fel) finns det några studier som tar upp och påvisar effekten på den här, eller liknande produkter?
-Det finns inga liknande produkter, den här är unik! Och du, vetenskapen har inte svar på allt! Tänk på det och öppna ditt sinne lite!

De sista uttalandet belyser personens bristande kunskap om vad som menas med vetenskap* och plötsligt är man inne i en diskussion om vad vetenskap är och vad som man egentligen borde mena med Ett Öppet Sinne.

Saxat från vemihelvete.se:
*Vetenskap är inte inte EN av flera alternativa metoder vi har för att skaffa kunskap om hur världen fungerar. Vetenskap är samlingsnamnet för alla seriösa metoder vi har för att skaffa kunskap om hur världen fungerar. Och seriösa metoder är sådana där man gjort allt man kan för att få bort möjliga felkällor i utfallet. Felkällor kan vara dåliga mätmetoder, möjligheter till fusk, placeboeffekter och olika bias (de inblandades förutfattade meningar och viljor).

Så hörrni! Öppna era sinnen och Tänk Kritiskt!

Hörrni, jag tänkte vi skulle prata lite om argumentationsteknik.

Har ni någongång befunnit er i en diskussion och efter ett tag tänkt:
-Jamen vad i hela helv..e!? Varför sitter jag och försvarar detta? Det här har jag ju inte sagt, eller det här menade jag ju inte med det jag sa/skrev. Varför lägger han/hon ord i mun på mig? 

Känner du igen detta så har du råkat ut för en så kallad Halmgubbe. Det är en ganska vanlig och effektiv argumentationsteknik för att få motståndaren på defensiven. Tekniken går ut på att förenkla eller förvränga motståndarens argument och sedan attackera det nya argumentet. Oftast används tekniken när motståndarens egna argument inte räcker till.

Ett exempel:
Person A: Det borde bli enklare för restaurang och barägare att få utskänkningstillstånd.
Person B: Skall det serveras sprit överallt på stan? Alkoholismen kommer att öka lavinartat.

Person A vill ha enklare hantering för utskänkningstillstånd. Person B håller inte med men hittar inga bra egna argument. Alltså förvränger han person A:s argument till att det kommer att serveras sprit överallt. Detta argument är enklare att angripa.

Jag har själv medvetet använt mig av tekniken (inget jag är stolt över), jag skall ge ett exempel.

En av mina vänner på Facebook skrev i en statusuppdatering att han tänkte gå ur Facebook för att han var trött på alla banaliteter som hans vänner skrev i sina uppdateringar. Jag kände mig väl lite träffad och ville tvåla till honom lite. 
Jag skrev ett svar där jag sa att jag naturligvis respekterar hans åsikt och beslut men att jag tyckte att beslutet var baserat på en form av logiskt felslut. Jag hävdade att man inte kan jämnföra vänner på Facebook med vänner som man har i det verkliga livet.

Mitt svar till honom hade inget som helst att göra med anledningen till att han ville lämna Facebook, alltså banaliteten i alla statusuppdateringar utan jag skrev om något helt annat.
Jag trodde naturligtvis att han skulle se igenom detta och avslöja mig. Men i stället tog det hus i helvete och han blev djävligt sur över att jag, ett pöbel, hade mage att ifrågasätta hans intellekt. Han blev inte gladare när jag efter en lång diskussion pekade på Halmgubben i mitt första svar.

Jag tror att många som använder sig av Halmgubbar inte själva är medvetna om det och dom märker inte själva när dom råkar ut för en.

Men nu när du vet om hur tekniken fungerar har du lättare att upptäcka när du råkar ut för den och kan på så sätt kanske fortsätta att föra en konstruktiv diskussion i stället för att försvara åsikter du egentligen inte har.

Så nästa gång du råkar ut för en halmgubbe kan du göra som jag. Luta dig tillbaka i stolen, knäppa händerna bakom nacken och tänka: -Idiot, trodde du att jag skulle gå på den lätta?

Nästa inlägg kommer att handla om vikten av att ha ett öppet sinne och vad härligt det är att alltid ha rätt.
Så häng med!

Jag postade ett öppet brev här tidigare idag. I början av brevet skrev jag något om att jag ofta är personlig här på bloggen men aldrig privat men att jag tänkte göra ett undantag. Nu blev brevet alldeles för privat så jag valde att ta bort det.

Däremot fick jag en fråga på Facebook om det inte är samma sak. Alltså det där med att vara privat och att vara personlig. För man är väl privat när man är personlig.

Svaret är nej. Det är inte samma sak att vara personlig som att vara privat när man skriver i sin blogg.
Personlig är jag när jag skriver om mina åsikter, vad jag tror på och vad jag inte tror på. Eller varför jag tycker på ett visst sätt i en fråga. Eller när jag försöker få fram min hurmor genom en text.

Skulle jag däremot skriva om till exempel en konflikt på jobbet eller en konflikt inom familjen eller mina sexuella fantasier och preferenser, då blir det privat och privata tankar har inget på min blogg att göra tycker jag.

Nog om det. Nu skall jag steka färdig alla djäv.... trattkantareller sedan tror jag att jag skall ta och skriva lite om argumenationsteknik, så häng med!

Flödesshceman kan vara roliga. Det här är nog det enklaste, och mest sanna flödesschema jag sett.

Jag har alltid försökt att vara en stöttande förälder. Jag tror benhårt på att uppfostran i mångt och mycket innebär att bygga självförtroende, förmedla värderingar, introducera Bob Dylan osv och inte så mycket att införa disciplin.