Vådan av att stötta sina barn.

Jag har alltid försökt att vara en stöttande förälder. Jag tror benhårt på att uppfostran i mångt och mycket innebär att bygga självförtroende, förmedla värderingar, introducera Bob Dylan osv och inte så mycket att införa disciplin.

-jo du kan!
-våga pröva!
-plugga/jobba utomlands.
-hur känner du? Gör det som känns rätt!
-det är helt ok att misslyckas.
-lita på dig själv.

Detta är några fraser och insikter som jag hoppas att mina barn känner att jag lyckats förmedla till dom.

Men den sista tiden har jag börjat tvivla på om jag har gjort rätt. För vad händer? Jo, helt plötsligt drar dom iväg till Australien på sissådär 1 ½ år! AUSTRALIEN! Det är för bövelen på andra sidan jordklotet! Bara flygresan dit är en trefyllorsresa, så lång tid tar det, trust me jag har gjort den.

Hur fasen skall jag klara mig utan dom? Har dom tänkt på det va? Nejdå, dom bara drar iväg till solen och lämnar mig här i kyla och drivis! Tur att jag har min kära hustrus axel att gråta ut mot.

Nu när jag har lugnat ner mig lite så måste jag ändå erkänna att jag är oerhört stolt över dom. Dom har modet och själförtroendet att göra det jag själv inte vågade och jag älskar dom gränslöst!

You go girls!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0