Jag blev inspirerad av Uri Geller i går. Nu såg jag inte programmet på Kanal 5 men jag vet hur han brukar göra. Han ber tv-tittarna ta fram något som inte fungerar, typ en klocka eller en tändare. Sedan skall man hålla föremålet i händerna och kanske skaka lite på det och sedan säga:
- ETT, TVÅ, TRE, FUNGERA!

Gjorde han så igår? Jag är nästan säker på att han gjorde det. Nåväl, jag kom och tänka på detta idag och plockade fram min gamla HP Omnibook XE3 som inte fungerat på 3 - 4 år.



Jag lade upp den på det lilla bordet framför tv-n i gillesstugan.

Slog upp den och tittade kärleksfullt på min gamla trotjänare ett tag.
Sedan tog jag ett djup andetag, fokuserade energin, höll min högra hand över datorn, startade den med min vänstra samtidigt som jag sa:
-ETT, TVÅ, TRE, FUNGERA!

Datron svarade med ett klickande och ett långt pip.

Sedan inget mer.

Jahaja, men så lätt ger jag mig inte. Så jag satte mig vid min stationära speldator och försökte leta reda på vad det var min dator försökte säga mig med detta långa pip.


Efter att ha läst på lite olika forum gissade jag mig till att det nog troligtvis var något fel på minnet.


Alltså vände jag på datorn, skruvad bort luckan till sloten och tog försiktigt bort
minnesmodulen.

Även om jag vet att Uri förespråkar att man skall hålla sakerna i händerna så tyckte jag att det skulle vara att utmana ödet lite för mycket, RAM-minnen är ganska känsliga.

Så jag höll minnet försiktigt mellan tummen och pekfingret. Nästa steg var att blåsa lite på det sedan höll jag ut min andra hand, koncentrerade energin och uttalade de magiska orden:
-ETT, TVÅ, TRE, FUNGERA!

Sedan blåste jag lite i sloten, satte försiktigt tillbaka minnesmodulen och skruvade fast luckan.

Sanningens minut var kommen!

Jag vände på datorn och utförde samma ritual som tidigare. Kärleksfulla tankar, samlad energi och magiska ord.

Och TA MIG TUSAN! Datorn startade! Ja, den sa i alla fall inte bara pip och sedan inget mer. Jag hörde hur den gick igång och körde igenom POST. Men sedan hände inget mer, inga pip, inget klickande, inget blinkande på skärmen, ingenting.

Men jag kom i alla fall in i BIOS och där kunde jag konstatera att datorn tyckte att den hade 0 MB hårddisk, och det är ju inte bra.


Nästa steg blev då att skruva bort tangentbordet för att komma åt hårddisken. Det fanns faktiskt en hårddisk. Det är den där saken med en stor vit klisterlapp på sig ungefär mitt i datorn.

Så jag skruvade ur hårddisken och eftersom den inte är lika känslig som RAM-minnet höll jag den nära mitt hjärta och uttalade de nu välbekanta magiska orden.

Sedan rättade jag till ett par piggar i kontakten, blåste lite och skruvade tillbaka hårddisken.

Jag kände nu att det var dax att verkligen fokusera energin. Så jag satt mig en stund, tänkte kärleksfulla tankar och visualiserade inför mitt tredje öga hur datorn med ett glatt surrande startade.


Äntligen lyckades det! Datorn startade, POST gick som det skulle och opertivsystemet laddades snällt in.







Så här sitter jag nu alltså med en fullt fungerande HP Omnibook XE3 som jag inte har någon användning för.

Den är absolut några år gammal men snurrar och går snällt.

Jag är villig att sälja den för 500:-

Tänk på att den är lagad med hjälp av övernaturliga krafter! Bara att äga en sådan dator måste väl vara värt 500:-?

Är du intresserad så lämna du ett spår i kommentatorsfältet.