En blogg som jag brukar läsa lite nu och då sammanfattade häromdagen mina egna tankar kring Alla Hjärtans Dag på ett mycket bättre sätt än jag själv skulle kunna formulera mig.
Så jag snor helt enkelt bloggarens ord mer eller minder rakt av.

Här kommer det.

Skit i att fira alla hjärtans dag, du hjärnslöa jasägare! Att sälla sig till fårskocken för att uppmärksamma livets romantiska sida samma dag som alla andra gör det – den dag näringslivet njuter av att du gör det – är på ett ungefär det minst romantiska du kan göra.

Alla hjärtans dag är utan konkurrens årets fantasilösaste dag. Fattar du? Att bjuda din älskling på en fotmassage den tjugonde april och hänvisa till att det var Adolf Hitlers födelsedag, plockar dig fler Amorpoäng. (Hitler hade ju fötter, eller hur? Det finns faktiskt folk som föds utan fötter och det är ledsamt. Alltså borde vi fira förekomsten av friska fötter lite oftare.)

Själv har jag aldrig varit mer förälskad än vad jag är nu, och det är värt att uppmärksamma så ofta som möjligt. Därför ska Helen få det finaste jag kan komma på till alla hjärtans dag.

Det vill säga ingenting alls. Jag respekterar henne för mycket för att ens överväga något annat.

Möjligtvis anstränger jag mig lite extra för att göra en god middag i kväll. Men hey, det gör jag nästan varje kväll!