Kärahjärtanesdå!

Så skulle min mor ha uttryckt sig. Själv skulle jag nog använda ett mer kärnfullt språk innehållande målande svordomar och andra kraftuttryck i stil men Anfäkta Anamma! Ja om jag inte hade varit så eländig och orkeslös.

Jag har helt klart chockat kroppen med på tok för mycket UV-strålar. Sitter i förtältet, full påklädd och fryser som sydafrikanerna vi hade på besök för ett par vintrar sedan.

Jag har bränt mig så mycket så jag kunde inte torka mig när jag hade duschat. Jag fick liksom dutta lite med handduken och det kändes ändå som om jag andvände sandpapper med kornighet 20 ungefär.

Jag har bränt mig så mycket att jag var tvungen att raka mig igen. Den en dag gamla skäggstubben kändes  som om någon gav mig spöstraff med kaktus mot axeln när jag låg och ynkade mig i skuggan.

Jag har bränt mig så mycket att jag vid en snabb blick ser ut som Dannebrogen. Ömsom skrikande röd och ömsom sjukligt vit.

Jag kom osökt att tänka på denna sång av Bengt Sändh

Edit: På grund av usel uppkoppling var jag tvungen att ta bort det inbäddade youtubeklippet på Vals om Sommaren med Bengt Sändh. Sök reda på den själv vettja! 



Det enda positiva jag har att komma med skulle väl vara att mina tänder ser mycket vitare ut. Men det är en klen tröst.

Ps Jag tror tamefaen att en av bilderna i videon ovan är tagen på just den stranden på ölands norra del där jag har utsatt mig för allt detta.
Ds


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0