Med underrubriken:

När jag fick tillfälligt hjärnsläpp!

Ja det torde ha varit i måndags, sen eftermiddag eller tidigt kväll som hjärnsläppet, eller den tillfälliga sinnesförvirringen slog till med full kraft!

När jag öppnade snusdosan och såg att det var två stackars råttungar kvar, ja två påsar Kronans menar jag förstås, så spelade min stackars förvirrade hjärna mig ett spratt genom att helt sonika påstå att:
-Jamen nu skiter vi i att köpa något mera snus, för alltid!

Jag försökte ödmjukt och försiktigt påminna hjärnan om de sista gångerna detta ogenomtänkta beslut genomförts och hur nära katastrofens kant vi varit då.

Men hjärnan tittade bara åt andra hållet och mumlade något knappt hörbart om omogna 35-åringar som inte hade någon egen vilja eller tillstymmelse till karaktär.

Så här sitter jag nu alltså och ett fritt citat från Pippi känns helt på sin plats: "Utan snus i tre dagar försmäktar vi på denna ö".

Eftersom jag sitter i ett glashus på den här sidan bäcken och inte har några fåglar i handen så tänker jag varken ropa hej eller kasta sten. (vart faen kom fåglarna som jag inte har ifrån?)

Men det är helt okay faktiskt. Jag kanske är så fullproppad med nikotin så abstinensen inte har slagit till ännu. För det enda behov jag känner av är att ha något i munnen eller under läppen. Hade jag varit lite mer barnslig än jag är skulle en tumme lätt ha tillfredsställd det behovet. Men nu får det bli V6 i stället.

Till slut ett litet PS.
Ett mått på hur sjuk och febrig hustrun är, är att hon ännu inte har en aning om att jag försöker sluta snusa. Hon har fullt upp med att andas och oroa sig för att det är svininfluensan hon har. Min hustru är en hjältinna och jag älskar henne över allt annat! Nu skall jag gå och höra om hon vill ha lite hett Te med honung. Ds